Glöm inte bort era mammor på Mors Dag!!!

Har varit ut och surfat lite på internet. Det är märkligt hur ett personligt meddelande på FB gör att man hamnar på en sida som i sin tur leder till en annan sida som i sin tur.... och så blir man sittandes framför datorn i ett par timmar.

Förlsaget jag fick var en låt som jag först lyssnade på...
http://www.youtube.com/watch?v=Rbn5n5jp3dA
...och sedan letade jag, av gammal vana, upp texten till den - vill alltid läsa texten... och låttexten fanns på en helt otroligt fin blogg skriven av en kvinna som miste sin son i en bilolycka... Läste hennes blogg från sida till sida - hur överlever man när man får uppleva något sådant? http://tillminneavericlind.dinstudio.se/empty_19.html

Det är förunderligt hur människan fungerar. Man måste ha en inbyggd överlevnadsinstinkt som inte är av denna värld!!
Hittade en jättefin dikt på denna blogg, skriven av en okänd:

"Ni kanske tror mig när jag skrattar,
att jag mår bättre när jag ler.

När inte glansen finns i ögat
finns det någon som tåren ser?

När inga tårar finns att torka,
när jag skrattar bort min gråt.

När jag sväljer alla känslor
för att känna är för svårt.

Jag sväljer all förtvivlan,
jag flyr bort från min tår.

När jag kväver allt jag känner
ser då någon hur jag mår?

Mer än så behöver man inte säga... i denna dikt kan jag lägga många känslor från de senaste 2½ åren!

Med viss bävan ser jag fram emot att gå på både personalfesten på fredag och på återträffen på lördag. Det känns både skojigt och pest. Mitt inre är i uppror, men jag ska gå och kan själv bestämma när jag vill hem. Skönt!

På söndag är det Mors dag och jag tog ett beslut om att faktiskt ha butiken öppen kl 10-13. Sedan äter vi lite innan vi åker till Mamma och kramar om henne på Mors Dag. Man skall alltid fira mamma men på Mors Dag gör vi det lite extra extra...

Älskar dig mamma!

I våran familj har vi inte svårt att tala om hur mycket vi älskar varandra.

Ändå när det händer olika tragiska saker känns det som att man ändå inte har sagt det nog många gånger.

Och det är ju faktisk så att man inte enbart genom ord kan visa att man älskar någon - ibland kan det räcka med en klapp på kinden - eller att man stryker någon på foten - eller att man helt enkelt bara finns där när någon man älskar öppnar ögonen och tittar på en och ler lite när de konstaterar att de inte vaknar upp ensamna... och förnöjt somnar om. Det är både kärlek och lycka mitt i allt elände...

Det låter kanske inte klokt att man ska stryka någon på foten - men när Lelle låg på IVA så var jag jätteförkyld - och min man älskar när jag "feschlar" (hahaha - vet inte hur det stavas...är säkert Hälleforsmål...) på hans fötter. Så istället för att vara nära hans ansikte och händer så gjorde jag det han gillar allra mest! Jag är världmästare på fotfeschlande...;)

Så glöm nu inte bort att komma ihåg era mammor - helt plötsligt kan det vara försent!
Sänder en tanke till alla Er som mist era mammor på olika sätt. Styrkekramar till Er alla!

Kram till er alla från mig!

Idag stämmer vädret så bra med hur jag känner mig. Är så ledsen inombords. Det gör ont i hela mitt hjärta. Någonting obekvämt har landat i magen. En klump som funnits på lur men som jag ändå kunnat skjuta fram på obestämd tid, men igår landade den med en duns...

Tårarna rinner när jag sitter och undrar varför just mamma drabbats av cancer. Det känns så orättvist. Varför just hon? Vad är meningen med detta? Hon har gått igenom så mycket i sitt liv och förtjänar att ha det bra nu, efter alla år hon kämpat och slitit.

Nu kan man verkligen se allvaret med mammas cancer. Hårt och skoningslöst har den slagit till.
Min lilla mamma är yr hela tiden, lite förvirrad ibland, vill bara sova, kan inte gå själv pga hon är så yr och svag, sluddrar när hon pratar och är ibland svår att förstå...
Till min stora lycka orkade hon ändå sitta uppe med oss och dricka lite kaffe idag. Hon ville
t o m ta ett kort på sig, i sin nya blus hon fått av syrran, och Jessica.

Man känner sig maktlös och man vill inget hellre än att bara kunna hjälpa henne att bli frisk - istället får man stå bredvid och nöja sig med att man ändå har möjligheten finnas där för henne och försöka ge henne kraft att orka kämpa - vill inte att hon ska ge upp!

Nej, det känns tungt i kroppen och i huvudet just nu.

Kram på er alla där ute - och var rädda om varandra

Jag lever bara en gång och den gången är verkligen nu!

Skulle kunna gå ut och bara skrika av ren glädje...

Trots allt ser jag ljust på framtiden. Det går verkligen inte att beskriva känslan som befinner sig inom mig just nu.

En glädje som gör att det bubblar i hela kroppen. Tänk att jag som befinner mig mitt i livet - får en sådan här möjligehet. Eller får och får. Man skapar ju sina möjligheter. Men ändå. Jag hade någonstans i min verksamhetsberättelse en 5-årsplan på mina olika utvecklingsmöjligheter och jag har nog hoppat från år 1,5 till år 4. Det är ju helt fantastiskt.

Visst ligger jag vaken vissa nätter och är helt skräckslagen och undrar om jag bara är urbota dum eller en totalidiot.

Tänk om man kunde få garantier över att allt ska gå bra? Så man slapp att oroa sig över det.

Men jag kan bara inte blunda över den möjlighet jag får nu- jag skulle ångra mig hela livet...

Jag är en människa som lyssnar mycket på musik. Jag har alltid tagit till mig små meningar, strofer och titlar på låtar som passar in i mitt liv just då. Undrar stilla om jag skulle kunna skriva en begriplig blogg med text från musikens värld? Helt spontant blir jag att tänka (och naturligtvis nynnar jag samtidigt) på dessa låtar just nu!

....`Cause this is my life my friend, and this is my time to stand
`Cause this is my life my friend, and I can´t be no one else
I´m done, tipping on my toes, strike an iron and attack my soul...

(ovanstående låt är som ett mantra som jag går och småsjunger mest hela dagarna faktiskt, svårt att få den ur skallen. Finns säker en anledning till det oxå???)
http://www.youtube.com/watch?v=O0qceQIbNoE

...du lever bara en gång och den gången e nu
finns bara en som vet hur du ska leva och det e du...

(helt plötsligt så var den bara där i skallen. Känns som hundra år sedan...)
http://www.youtube.com/watch?v=saDM73IQObI

Nej, nu ska jag dra iväg ner till butiken och greja lite. Finns massor att göra. Å det är så jävla roligt!!!!
http://www.callejdesign.com/ Gå in å kolla!!! Fattas bilder men är stolt som tuppen!!!

Kram till er alla därute!