Kod för att importera min blogg till Nattstad:4318115484

Ber om ursäkt för inlägget innan..grrrr

Nu har jag fan redigerat mitt förra inlägg "förtiälva" gånger och det blir lika osammanhängande varje gång... vad gör jag för fel?
När det gäller inläggen är jag PEDANT...

Ni får ha överseende - är inte gjort med flit!

Kram igen...

Vart ska sleven vara om inte i kastrullen...

Under över alla under! Jag har köpt mig en egen digitalkamera!

Var i Örebro och gjorde inköp av julens kläder från B Young (orka tänka på julen nu liksom...) och skulle fota några av outfitsen - men såklart var mobilen full av bilder och fick inte plats med en "mysigaste-toffeln-jag-har-sett" ens.

Då bestämde jag mig för att åka raka spåret och köpa mig en kamera... så nästa klädinköp till butiken skall minsann dokumenteras...

Så jag stegade helt enkelt in på Media Markt för första gången i mitt liv. En ren nyfikenhet drev mig dit, inget annat.

Jag stannade och kände hur hakan ramlade ner till knäna, inte så svårt med tanke på min längd. Hur kan en hemelektronikaffär vara så stor? Hur mycket kostar inte den TV-väggen de har där längst in i butiken??? Jag menar... snacka om lagerkostnader?? Ja, ja inte mitt bekymmer, men som företagare så blir jag ändå lite förundrad.

Jag måste bara nämna (ni förstår snart varför) att alla som känner mig vet att jag har en VÄLDIGT förKÄRLEK för ROSA i nästan alla former och nyanser!

Vi irrade oss till Kameraavdelningen och fick tag på en säljare omgående.

Jag gjorde det väldigt enkelt för honom...

- Jag vill ha en kamera som jag kan fota kläder, smycken, parfymer m m med och jag skall kunna lägga ut dessa bilder på min blogg och på hemsidan. OCH DEN SKA VARA ROSA.

- Inga problem. Följ mig.

Sedan demade han en kameran för mig och jag slog till direkt. Inte mycket att fundera på. Skulle jag flera alternativ så skulle jag få stå där i flera timmar. Känner mig själv nämligen...hmmmm.

- Jo du, jag behöver en väska till kameran också för den skall följa mig överallt och då måste den tåla att ligga i botten på handväskan... och du... finns det någon i rosa?

- Visst, följ mig. (Han småler lite)

Hittade en jättefin rosa med hårt skal (så den tål lite smällar i handväskan).

- Du sa något om att jag även behöver ett minneskort.

Och här var jag ju verkligen tvungen att kolla om killen hade humor... Jag flinade och blinkade till Lelle och frågar helt allvarligt...

- Du, finns det rosa minneskort?

Han hade humor... vi skrattade lite tillsammans, men jag kan slå vad om att han ändå undrade vad det var för idiotkärring som han hade att göra med... han trodde nog inte att något fruntimmer kunde vara så dumt... *asgarv*.
Med ett brett leende räckte han över ett svart minneskort.

Jag hoppas jag förgyllde hans eftermiddag! Bra service fick jag iallafall!

Min tillvaro är nu förgylld med en Rosa Olympus fe5030 så nu väntar jag och min kamera ivrigt på att få åka på inköpsresa för våren 2012...

Kram och stort skratt till er alla!

Hur det går? Jo, tack, jag tar en dag i taget...

Idag väntade 2 st paket från cdon.com på mig när jag kom hem. Minns inte när jag köpte film, musik och böcker sist...??? Måste vara hundra år sedan eller något liknande. Skäms grymt för att jag inte handlade på hemmaplan men min handlingslust inföll halv elva i söndagskväll...

Så just nu lyssnar jag på "Så mycket bättre"-skivan... Love it!!!
Den programserien måste väl ändå vara det bästa som hänt de sista 100 åren??? Vilket program. Har skrattat och gråtit omvartannat. Pluras program missade jag, men vilken lycka när man helt plötsligt kan se tv4play via Telia, utan att betala en massa. (Ja, jag vet att man kan gå in och kolla via datorn men där låg det ju bara en vecka.... så jag hann inte med)

Plura ja... det avsnittet såg jag för ett par veckor sedan. Skulle skutta runt och städa under tiden - men jag blev sittandes framför tv:n... Plura tog mig med storm. Tårarna rann... så nu har jag bestämt mig för att lyssna igenom Eldkvarns musik ordentligt. En helt ny värld kommer att öppna sig tror jag... Återkommer med rapport senare.

Väntar fortfarande på den stora gråtattacken, att kunna få gråta ut min stora sorg ordentligt.... men som sagt kan det inte göras på beställning. Försöker mig på allt möjligt - tittar på sorgsliga filmer, läser tårdrypande olyckliga kärleksromaner, tittar på dokumentärer om allt möjligt - men det känns som jag frusit till is. Jag som varit så lättgrinad. Nä - nu är jag härdad...

Fick ändå en liten förvarning när jag tittade på filmen "P.S I love you" för en tid sedan. Så den bestämde jag mig för att den skall jag se någongång när jag är helt ensam och då åker persiennerna ner, telefonerna skall stängas av och bilen får jag väl parkera nere på torget för att låtsas att jag inte är hemma... Då jäklars ska här grinas... ;) Det blir nog i april när Lelle skall in på rehabelitering.

Som jag berättade så var Carro hemma i förra veckan och hon sa till mig på skarpen att jag FÖRST måste läsa boken enligt ovan innan jag ser filmen, (om jag överhuvudtaget skall titta på filmen alls enligt henne) vilket jag lovade dyrt och heligt. Och det var på den vägen jag hamnade på CDON. Ja ja... nog om det.

Mötte en bekant idag och fick frågan om hur det går för oss, alltså efter att mamma dött. (Det är nog första gången, tror jag, som jag verkligen skriver dött... och jag fick fundera lite innan, om jag inte kunde skriva något annat ord - men hittade inget bättre eller sämre heller för den delen)

Jag svarade som jag brukar... att det går väl ganska bra och att vi tar en dag i taget. Att vi inte fattar att det är sant... osv. Det är också så vi (om jag nu skall bunta ihop familjen) känner. Allt är ofattbart. Nu är det inte så att jag tänker kritisera att vännen ställde denna fråga, jag skulle själv fråga likadant, utan det handlar egentligen om mina funderingar kring själva svaret på frågan. Fasen va´ krångligt det låter att bli???

Nu ikväll började jag nämligen att klura lite på svaret jag gav och innebörden av det.

Vad betyder det att "det går ganska bra"? Vad menas med bra i detta svar?

Är det bra att jag inte gråter varje dag (eller inte alls)? Är det bra att livet bara går vidare som om inget hänt, förutom att saknaden är enorm?

Eftersom jag inte har tidigare erfarenhet av en sådan förlust inom familjen så har jag inget att jämföra mina sorgkänslor med. Så egentligen vet jag ju inte om sorgen går bra eller dåligt? Does that make any sense? Ja inte vet jag...

Att man tar en dag i taget. Vad ska man annars göra? Även om jag i början ville att allt skulle stanna upp så gjorde det inte det. Jag ville verkligen att hela världen skulle förstå vilken förlust vår familj just gjort. Men så funkar det ju inte... som tur är....

Innan jag krånglar in mig för mycket i detta så kan jag sammanfatta att svaret på denna fråga oftast blir detsamma för enkelhetens skull. Folk vill egentligen inte ha något djupare svar. För det är kanske så människan i stort fungerar? Att man ibland frågar för att vara artig och svaret blir inte djupt eller för känslomässigt för enkelhetens och artighetens skull?

I början när Lelle var så allvarligt sjuk hade jag jättesvårt att "höra skillnaden" på samma fråga. Hur ingående jag skulle svara beroende på vem som frågade. Ville de verkligen veta?? Man känner ju varandra olika mycket. Det slutade med att några säkert kände sig besvärade, för jag trodde ju verkligen att de ville veta och berättade kanske mer än de egentligen ville höra.

Då "lärde" jag mig att det är enklare att svara att det går bra osv...

Ja ni... lite invecklat blev det, och det är inte lätt att sätta ord på allt heller. Jag hoppas jag ändå på något sätt lyckade förmedla vad jag menar...

Jag är mycket för att be om ursäkt för en del saker därför vill jag verkligen göra detta övertydligt (haha alltså be om ursäkt för allt jag sagt *flin) så ingen tar illa upp, och jag hoppas att alla tar detta för vad det är - en ren fundering på hur både frågaren och svararen förväntas agera. Jag vill verkligen inte att mina vänner och bekanta skall sluta att fråga hur jag och min familj mår och jag hoppas verkligen också att alla förstår varför man ibland inte orkar eller inte vill gå in så mycket djupare om hur man mår för tillfället.

Nu fick ni lite att bita i!

Saknar dig min älskade lilla mamma!

Krama om de ni älskar och tala om hur mycket de betyder för er - medans tid är!!

Kram till er alla !

Lycka är... familjen! Lycka är... min butik!

Skrev i min blogg för ca 2 veckor sedan... men vad hände... jo allt bara försvann! Jag vart - blev- heligt jävla förbannad! Var så nöjd med inlägget och piffade och duttade till den och så var den bara borta... Tappade sugen totalt. Men nu är jag här... och jag skall försöka få till nåt bra!

Veckan som gått har varit GULD! Min äldsta dotter har varit (och är kvar tills imorgon) här och hälsat på! Mammi är såå himla glad!

Det är väl ändå lycka när man kan gå in och snusa henne lite på kinden och säga godmorgon. Man får kalla en 22-åring "Mammas lilla groda" eller vad jag nu har för liknelse i beredskap... och som grädde på moset får man även pussa den där goa kinden!

Ibland önskar jag att båda flickorna vore små igen... När man ser gamla foton så blir man ju alldeles nostalgisk - ibland kan man till å mä nästan sitta och gråta när man ser dessa små sötnosar!

Är det tantvarning på detta??? eller helt enkelt ytterligare insamlande av vuxenpoäng?? när blir man vuxen? Who knows...

Måste nämna att jag riktigt spritter av alla möjliga känslor!

Jag kan helt ärligt säga att jag är LYCKLIG! Jag är full av inspiration och framtidstro!

Nu har jag drivit min butik på heltid i 3 månader och jag känner mig löjligt priviligierad att få göra detta! Äntligen kan jag koncentrera mig på bara butiken - försöka styra upp alla saker som jag fått lägga åt sidan. Jag har så mycket planer på hur butiken ska bli supermysig!

Har varit i väg på Formexmässan där jag köpt in vår-tvåan i smyckesväg hos SNÖ of Sweden! Oh my god! Det kommer så mycket snyggt i april så jag kan knappt bärga mig! Jag vill att det skall vara vår NU!

Hann inte mer än hem så vände vi tillbaka till Stockholm och till Modemässan och har köpt in lite mer vår men även höstens kläder!

Jag vill att allt skall komma hem på en gång! Nu i mars börjar det trilla in ytterligare vårkläder från B Young, Ofelia, Cassiopeja, Veto, Hillevi och Time! I vår ligger tonvikten på Army, Vintage, Demin och skjortor... Ganska brett utbud i vårmodet alltså! Glöm inte bort att Callej Design har mode i storlekarna 36 - 56!

Det är inte svårt att bli helt vild över allt snyggt som kommer... Hösten kommer att gå mycket åt Army-hållet... Mycket dova färger! Vintage ligger också kvar i höst. Allt detta blandas upp med mycket stickat som för tankarna på Norden. Ja ni! Jag vet ärligt talat inte om jag vill att det skall vara vår, sommar eller höst?!

Hälleforsborna måste kunna hitta så mycket som möjligt på hemmaplan. Företagarna i Hällefors måste se det som sin största uppgift att tillsammans ha en bredd i utbudet så att vi kan göra vardagen enklare för alla som bor i glesbygden! Vi måste satsa och tro på Hällefors! Detta är min främsta drivkraft för att utveckla min butik till er mina kära kunder! MEN!!! Alla vi invånare måste alla hjälpas åt om vi vill fortsätta hålla liv i "byn". Vi får inte tappa tron på vår hembygd! Då är det ute med oss!!!!

Asch vad företagsamt det blev denna gång! Sedan jag började med Callej på heltid så har det blivit så att stora delar av livet kretsar kring butiken. Den ska ju trots allt vara mitt levebröd och är en början på mitt livsverk!

Och just nu känns livet underbart och härligt! En härlig ny känsla smyger sig sakta på i mitt liv. Jag kan börja se ljust på framtiden och tillåta mig vara glad och lycklig! Ibland undrar jag om det verkligen är möjligt? Kan det vara så att våra hårda år håller på att vända? Jag vill verkligen tro det...

Kram till er alla!

Livet går vidare - än en gång

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag...

Så enkelt det är att säga att när man kommer nära döden - då förstår man vad som är viktigt i livet.

Och visst gör man det.

Man undrar hur saker och ting någonsin skall bli sig likt.

Men det blir det ju aldrig...

Man lovar att leva som man vill och har lust till den tid man har kvar.

Kan man det?

Hur naket livet än blir så måste man få vardagen att fungera. Och helt plötsligt är man där igen...

Mitt i all stress, många måsten, många krav, ett steg till - en dag till - en vecka till och vips så har det gått en månad och man lever på som vanligt.

Varje kväll när jag lägger mig lovar jag mig själv - att imorgon Eva-Lena - då måste du ta hand om dig själv. Bli ledsen, ta en promenad, spela musik högt... Och när jag inte hinner känns det som om jag tappar bort mig en del av mig själv - en liten bit varje dag.

Det finns så många "om" och "när". Men när skall jag räcka till för Mig? Och om och när det skulle finnas tid till mig själv - då skulle jag inte ens vad jag skulle göra.

Jag vill kunna bli hysteriskt förbannat jävla ledsen över att min - ja just MIN mamma - är borta....

det har nu gått 4½ månad och jag kan bara inte.... Känner mig helt lost & låst. Om jag bara kunde få gråta...

Vi var till kyrkan på Alla Helgona och tände ljus för mamma och även för farmor Anna. Helt plötsligt hör vi hur en av melodierna från mammas begravning spelas - med panflöjtstoner. Okej - mamma är med oss. Skum känsla. Men när prästen läste Fotspår i sanden (som jag har skrivit i min blogg i oktober förra året) då reste sig håren i nacken. Och just då kände jag mig så himla ensam. Förstå mig rätt... man känner att man är ledsen och den enda som skulle kunna förstå är mamma... ja ni förstår vad jag menar.

Ensam - för jag kände så tydligt att jag aldrig mer kan dela något med mamma - mer än i tankarna - jag kan inte ringa mamma å berätta att nu så kommer det något nytt till butiken som jag vet att du kommer att älska, eller säga att man är ledsen, glad, förbannad eller bara prata skit om just ingenting.

Tomheten kom över mig! Du fattas mig min lilla mamma!

Nä - en härlig individ kallar på mig... Vår golden Pepzi har varit lite kass i magen ett par dagar - och nu knorrar han - och då är det bäst att lägga benen på ryggen och springa ut med honom. Han är satt på vatten i 24 timmar och sedan blir det ris och allaska polock.

Det är nåt för en sann kulinar!

Kram till er alla! Jag vet att det finns hopp om livet någonstans därute - trots allt!

Nu blir det reklamfilm!

Två inlägg samma dag.... Rekord!

När jag bloggade för en liten stund sedan kollade jag in min FB och flaggade också för att det var uppdaterat ;0)

Då hittade jag denna länk och vill naturligtvis dela med mig av detta!
Rösta på Robin Kvarnström så han kommer vidare i Melodifestivalens Webjokern.
Låten är jättebra och Robin är en jätteduktig låtskrivare! Heja Robin!

http://svt.se/2.141920/

Kram igen!