Idag stämmer vädret så bra med hur jag känner mig. Är så ledsen inombords. Det gör ont i hela mitt hjärta. Någonting obekvämt har landat i magen. En klump som funnits på lur men som jag ändå kunnat skjuta fram på obestämd tid, men igår landade den med en duns...

Tårarna rinner när jag sitter och undrar varför just mamma drabbats av cancer. Det känns så orättvist. Varför just hon? Vad är meningen med detta? Hon har gått igenom så mycket i sitt liv och förtjänar att ha det bra nu, efter alla år hon kämpat och slitit.

Nu kan man verkligen se allvaret med mammas cancer. Hårt och skoningslöst har den slagit till.
Min lilla mamma är yr hela tiden, lite förvirrad ibland, vill bara sova, kan inte gå själv pga hon är så yr och svag, sluddrar när hon pratar och är ibland svår att förstå...
Till min stora lycka orkade hon ändå sitta uppe med oss och dricka lite kaffe idag. Hon ville
t o m ta ett kort på sig, i sin nya blus hon fått av syrran, och Jessica.

Man känner sig maktlös och man vill inget hellre än att bara kunna hjälpa henne att bli frisk - istället får man stå bredvid och nöja sig med att man ändå har möjligheten finnas där för henne och försöka ge henne kraft att orka kämpa - vill inte att hon ska ge upp!

Nej, det känns tungt i kroppen och i huvudet just nu.

Kram på er alla där ute - och var rädda om varandra