Pärlor, familjen och livet

Ber om ursäkt för inlägget innan..grrrr

2011-05-02T18:54:00.001+02:00

Nu har jag fan redigerat mitt förra inlägg "förtiälva" gånger och det blir lika osammanhängande varje gång... vad gör jag för fel?
När det gäller inläggen är jag PEDANT...

Ni får ha överseende - är inte gjort med flit!

Kram igen...

Vart ska sleven vara om inte i kastrullen...

2011-05-02T17:53:00.019+02:00

Under över alla under! Jag har köpt mig en egen digitalkamera!

Var i Örebro och gjorde inköp av julens kläder från B Young (orka tänka på julen nu liksom...) och skulle fota några av outfitsen - men såklart var mobilen full av bilder och fick inte plats med en "mysigaste-toffeln-jag-har-sett" ens.

Då bestämde jag mig för att åka raka spåret och köpa mig en kamera... så nästa klädinköp till butiken skall minsann dokumenteras...

Så jag stegade helt enkelt in på Media Markt för första gången i mitt liv. En ren nyfikenhet drev mig dit, inget annat.

Jag stannade och kände hur hakan ramlade ner till knäna, inte så svårt med tanke på min längd. Hur kan en hemelektronikaffär vara så stor? Hur mycket kostar inte den TV-väggen de har där längst in i butiken??? Jag menar... snacka om lagerkostnader?? Ja, ja inte mitt bekymmer, men som företagare så blir jag ändå lite förundrad.

Jag måste bara nämna (ni förstår snart varför) att alla som känner mig vet att jag har en VÄLDIGT förKÄRLEK för ROSA i nästan alla former och nyanser!

Vi irrade oss till Kameraavdelningen och fick tag på en säljare omgående.

Jag gjorde det väldigt enkelt för honom...

- Jag vill ha en kamera som jag kan fota kläder, smycken, parfymer m m med och jag skall kunna lägga ut dessa bilder på min blogg och på hemsidan. OCH DEN SKA VARA ROSA.

- Inga problem. Följ mig.

Sedan demade han en kameran för mig och jag slog till direkt. Inte mycket att fundera på. Skulle jag flera alternativ så skulle jag få stå där i flera timmar. Känner mig själv nämligen...hmmmm.

- Jo du, jag behöver en väska till kameran också för den skall följa mig överallt och då måste den tåla att ligga i botten på handväskan... och du... finns det någon i rosa?

- Visst, följ mig. (Han småler lite)

Hittade en jättefin rosa med hårt skal (så den tål lite smällar i handväskan).

- Du sa något om att jag även behöver ett minneskort.

Och här var jag ju verkligen tvungen att kolla om killen hade humor... Jag flinade och blinkade till Lelle och frågar helt allvarligt...

- Du, finns det rosa minneskort?

Han hade humor... vi skrattade lite tillsammans, men jag kan slå vad om att han ändå undrade vad det var för idiotkärring som han hade att göra med... han trodde nog inte att något fruntimmer kunde vara så dumt... *asgarv*.
Med ett brett leende räckte han över ett svart minneskort.

Jag hoppas jag förgyllde hans eftermiddag! Bra service fick jag iallafall!

Min tillvaro är nu förgylld med en Rosa Olympus fe5030 så nu väntar jag och min kamera ivrigt på att få åka på inköpsresa för våren 2012...

Kram och stort skratt till er alla!

Hur det går? Jo, tack, jag tar en dag i taget...

2011-03-03T20:18:00.012+01:00

Idag väntade 2 st paket från cdon.com på mig när jag kom hem. Minns inte när jag köpte film, musik och böcker sist...??? Måste vara hundra år sedan eller något liknande. Skäms grymt för att jag inte handlade på hemmaplan men min handlingslust inföll halv elva i söndagskväll...

Så just nu lyssnar jag på "Så mycket bättre"-skivan... Love it!!!
Den programserien måste väl ändå vara det bästa som hänt de sista 100 åren??? Vilket program. Har skrattat och gråtit omvartannat. Pluras program missade jag, men vilken lycka när man helt plötsligt kan se tv4play via Telia, utan att betala en massa. (Ja, jag vet att man kan gå in och kolla via datorn men där låg det ju bara en vecka.... så jag hann inte med)

Plura ja... det avsnittet såg jag för ett par veckor sedan. Skulle skutta runt och städa under tiden - men jag blev sittandes framför tv:n... Plura tog mig med storm. Tårarna rann... så nu har jag bestämt mig för att lyssna igenom Eldkvarns musik ordentligt. En helt ny värld kommer att öppna sig tror jag... Återkommer med rapport senare.

Väntar fortfarande på den stora gråtattacken, att kunna få gråta ut min stora sorg ordentligt.... men som sagt kan det inte göras på beställning. Försöker mig på allt möjligt - tittar på sorgsliga filmer, läser tårdrypande olyckliga kärleksromaner, tittar på dokumentärer om allt möjligt - men det känns som jag frusit till is. Jag som varit så lättgrinad. Nä - nu är jag härdad...

Fick ändå en liten förvarning när jag tittade på filmen "P.S I love you" för en tid sedan. Så den bestämde jag mig för att den skall jag se någongång när jag är helt ensam och då åker persiennerna ner, telefonerna skall stängas av och bilen får jag väl parkera nere på torget för att låtsas att jag inte är hemma... Då jäklars ska här grinas... ;) Det blir nog i april när Lelle skall in på rehabelitering.

Som jag berättade så var Carro hemma i förra veckan och hon sa till mig på skarpen att jag FÖRST måste läsa boken enligt ovan innan jag ser filmen, (om jag överhuvudtaget skall titta på filmen alls enligt henne) vilket jag lovade dyrt och heligt. Och det var på den vägen jag hamnade på CDON. Ja ja... nog om det.

Mötte en bekant idag och fick frågan om hur det går för oss, alltså efter att mamma dött. (Det är nog första gången, tror jag, som jag verkligen skriver dött... och jag fick fundera lite innan, om jag inte kunde skriva något annat ord - men hittade inget bättre eller sämre heller för den delen)

Jag svarade som jag brukar... att det går väl ganska bra och att vi tar en dag i taget. Att vi inte fattar att det är sant... osv. Det är också så vi (om jag nu skall bunta ihop familjen) känner. Allt är ofattbart. Nu är det inte så att jag tänker kritisera att vännen ställde denna fråga, jag skulle själv fråga likadant, utan det handlar egentligen om mina funderingar kring själva svaret på frågan. Fasen va´ krångligt det låter att bli???

Nu ikväll började jag nämligen att klura lite på svaret jag gav och innebörden av det.

Vad betyder det att "det går ganska bra"? Vad menas med bra i detta svar?

Är det bra att jag inte gråter varje dag (eller inte alls)? Är det bra att livet bara går vidare som om inget hänt, förutom att saknaden är enorm?

Eftersom jag inte har tidigare erfarenhet av en sådan förlust inom familjen så har jag inget att jämföra mina sorgkänslor med. Så egentligen vet jag ju inte om sorgen går bra eller dåligt? Does that make any sense? Ja inte vet jag...

Att man tar en dag i taget. Vad ska man annars göra? Även om jag i början ville att allt skulle stanna upp så gjorde det inte det. Jag ville verkligen att hela världen skulle förstå vilken förlust vår familj just gjort. Men så funkar det ju inte... som tur är....

Innan jag krånglar in mig för mycket i detta så kan jag sammanfatta att svaret på denna fråga oftast blir detsamma för enkelhetens skull. Folk vill egentligen inte ha något djupare svar. För det är kanske så människan i stort fungerar? Att man ibland frågar för att vara artig och svaret blir inte djupt eller för känslomässigt för enkelhetens och artighetens skull?

I början när Lelle var så allvarligt sjuk hade jag jättesvårt att "höra skillnaden" på samma fråga. Hur ingående jag skulle svara beroende på vem som frågade. Ville de verkligen veta?? Man känner ju varandra olika mycket. Det slutade med att några säkert kände sig besvärade, för jag trodde ju verkligen att de ville veta och berättade kanske mer än de egentligen ville höra.

Då "lärde" jag mig att det är enklare att svara att det går bra osv...

Ja ni... lite invecklat blev det, och det är inte lätt att sätta ord på allt heller. Jag hoppas jag ändå på något sätt lyckade förmedla vad jag menar...

Jag är mycket för att be om ursäkt för en del saker därför vill jag verkligen göra detta övertydligt (haha alltså be om ursäkt för allt jag sagt *flin) så ingen tar illa upp, och jag hoppas att alla tar detta för vad det är - en ren fundering på hur både frågaren och svararen förväntas agera. Jag vill verkligen inte att mina vänner och bekanta skall sluta att fråga hur jag och min familj mår och jag hoppas verkligen också att alla förstår varför man ibland inte orkar eller inte vill gå in så mycket djupare om hur man mår för tillfället.

Nu fick ni lite att bita i!

Saknar dig min älskade lilla mamma!

Krama om de ni älskar och tala om hur mycket de betyder för er - medans tid är!!

Kram till er alla !

Lycka är... familjen! Lycka är... min butik!

2011-01-30T17:46:00.015+01:00

Skrev i min blogg för ca 2 veckor sedan... men vad hände... jo allt bara försvann! Jag vart - blev- heligt jävla förbannad! Var så nöjd med inlägget och piffade och duttade till den och så var den bara borta... Tappade sugen totalt. Men nu är jag här... och jag skall försöka få till nåt bra!

Veckan som gått har varit GULD! Min äldsta dotter har varit (och är kvar tills imorgon) här och hälsat på! Mammi är såå himla glad!

Det är väl ändå lycka när man kan gå in och snusa henne lite på kinden och säga godmorgon. Man får kalla en 22-åring "Mammas lilla groda" eller vad jag nu har för liknelse i beredskap... och som grädde på moset får man även pussa den där goa kinden!

Ibland önskar jag att båda flickorna vore små igen... När man ser gamla foton så blir man ju alldeles nostalgisk - ibland kan man till å mä nästan sitta och gråta när man ser dessa små sötnosar!

Är det tantvarning på detta??? eller helt enkelt ytterligare insamlande av vuxenpoäng?? när blir man vuxen? Who knows...

Måste nämna att jag riktigt spritter av alla möjliga känslor!

Jag kan helt ärligt säga att jag är LYCKLIG! Jag är full av inspiration och framtidstro!

Nu har jag drivit min butik på heltid i 3 månader och jag känner mig löjligt priviligierad att få göra detta! Äntligen kan jag koncentrera mig på bara butiken - försöka styra upp alla saker som jag fått lägga åt sidan. Jag har så mycket planer på hur butiken ska bli supermysig!

Har varit i väg på Formexmässan där jag köpt in vår-tvåan i smyckesväg hos SNÖ of Sweden! Oh my god! Det kommer så mycket snyggt i april så jag kan knappt bärga mig! Jag vill att det skall vara vår NU!

Hann inte mer än hem så vände vi tillbaka till Stockholm och till Modemässan och har köpt in lite mer vår men även höstens kläder!

Jag vill att allt skall komma hem på en gång! Nu i mars börjar det trilla in ytterligare vårkläder från B Young, Ofelia, Cassiopeja, Veto, Hillevi och Time! I vår ligger tonvikten på Army, Vintage, Demin och skjortor... Ganska brett utbud i vårmodet alltså! Glöm inte bort att Callej Design har mode i storlekarna 36 - 56!

Det är inte svårt att bli helt vild över allt snyggt som kommer... Hösten kommer att gå mycket åt Army-hållet... Mycket dova färger! Vintage ligger också kvar i höst. Allt detta blandas upp med mycket stickat som för tankarna på Norden. Ja ni! Jag vet ärligt talat inte om jag vill att det skall vara vår, sommar eller höst?!

Hälleforsborna måste kunna hitta så mycket som möjligt på hemmaplan. Företagarna i Hällefors måste se det som sin största uppgift att tillsammans ha en bredd i utbudet så att vi kan göra vardagen enklare för alla som bor i glesbygden! Vi måste satsa och tro på Hällefors! Detta är min främsta drivkraft för att utveckla min butik till er mina kära kunder! MEN!!! Alla vi invånare måste alla hjälpas åt om vi vill fortsätta hålla liv i "byn". Vi får inte tappa tron på vår hembygd! Då är det ute med oss!!!!

Asch vad företagsamt det blev denna gång! Sedan jag började med Callej på heltid så har det blivit så att stora delar av livet kretsar kring butiken. Den ska ju trots allt vara mitt levebröd och är en början på mitt livsverk!

Och just nu känns livet underbart och härligt! En härlig ny känsla smyger sig sakta på i mitt liv. Jag kan börja se ljust på framtiden och tillåta mig vara glad och lycklig! Ibland undrar jag om det verkligen är möjligt? Kan det vara så att våra hårda år håller på att vända? Jag vill verkligen tro det...

Kram till er alla!

Livet går vidare - än en gång

2010-11-15T23:25:00.003+01:00

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag...

Så enkelt det är att säga att när man kommer nära döden - då förstår man vad som är viktigt i livet.

Och visst gör man det.

Man undrar hur saker och ting någonsin skall bli sig likt.

Men det blir det ju aldrig...

Man lovar att leva som man vill och har lust till den tid man har kvar.

Kan man det?

Hur naket livet än blir så måste man få vardagen att fungera. Och helt plötsligt är man där igen...

Mitt i all stress, många måsten, många krav, ett steg till - en dag till - en vecka till och vips så har det gått en månad och man lever på som vanligt.

Varje kväll när jag lägger mig lovar jag mig själv - att imorgon Eva-Lena - då måste du ta hand om dig själv. Bli ledsen, ta en promenad, spela musik högt... Och när jag inte hinner känns det som om jag tappar bort mig en del av mig själv - en liten bit varje dag.

Det finns så många "om" och "när". Men när skall jag räcka till för Mig? Och om och när det skulle finnas tid till mig själv - då skulle jag inte ens vad jag skulle göra.

Jag vill kunna bli hysteriskt förbannat jävla ledsen över att min - ja just MIN mamma - är borta....

det har nu gått 4½ månad och jag kan bara inte.... Känner mig helt lost & låst. Om jag bara kunde få gråta...

Vi var till kyrkan på Alla Helgona och tände ljus för mamma och även för farmor Anna. Helt plötsligt hör vi hur en av melodierna från mammas begravning spelas - med panflöjtstoner. Okej - mamma är med oss. Skum känsla. Men när prästen läste Fotspår i sanden (som jag har skrivit i min blogg i oktober förra året) då reste sig håren i nacken. Och just då kände jag mig så himla ensam. Förstå mig rätt... man känner att man är ledsen och den enda som skulle kunna förstå är mamma... ja ni förstår vad jag menar.

Ensam - för jag kände så tydligt att jag aldrig mer kan dela något med mamma - mer än i tankarna - jag kan inte ringa mamma å berätta att nu så kommer det något nytt till butiken som jag vet att du kommer att älska, eller säga att man är ledsen, glad, förbannad eller bara prata skit om just ingenting.

Tomheten kom över mig! Du fattas mig min lilla mamma!

Nä - en härlig individ kallar på mig... Vår golden Pepzi har varit lite kass i magen ett par dagar - och nu knorrar han - och då är det bäst att lägga benen på ryggen och springa ut med honom. Han är satt på vatten i 24 timmar och sedan blir det ris och allaska polock.

Det är nåt för en sann kulinar!

Kram till er alla! Jag vet att det finns hopp om livet någonstans därute - trots allt!

Nu blir det reklamfilm!

2010-10-17T22:06:00.002+02:00

Två inlägg samma dag.... Rekord!

När jag bloggade för en liten stund sedan kollade jag in min FB och flaggade också för att det var uppdaterat ;0)

Då hittade jag denna länk och vill naturligtvis dela med mig av detta!
Rösta på Robin Kvarnström så han kommer vidare i Melodifestivalens Webjokern.
Låten är jättebra och Robin är en jätteduktig låtskrivare! Heja Robin!

http://svt.se/2.141920/

Kram igen!

En härlig söndag!

2010-10-17T20:21:00.003+02:00

Vilken härlig dag det har varit idag! Härligt solsken och full av energi.

När jag ser mig omkring i mitt hem så kan jag konstatera att nästan två års kaos med stök och bök överallt så börjar jag äntligen få lite styr över vår tillvaro. Å det känns så jäkla gött. Nu behöver jag inte be om ursäkt för att det ser förjävligt ut hemma. Det finns lite kvar att göra - men vi tar en sak i taget.

Kände att jag var tvungen att dela upp arbetet på något vis - därför blir det söndagarna som jag tar tag i dessa saker. Koncentrerar mig t ex på ett rum eller en möbel som skall fixas till, typ dammas eller befrias från saker som samlats på hög. Och det fantastiska är ju att det funkar för mig. Visst det går sakta - men helt plötsligt ser man skillnaden! En befriande känsla.

Måste dock erkänna att dagens projekt inte var att städa utan det var att baka en kladdkaka och något glutenfritt och att tvätta. OM jag hann skulle jag damma och göra iordning i bokhyllan lite. Nu möblerade jag om i köket istället medans kakan stod i ugnen. Bokhyllan tar vi nästa helg!

En annan härlig sak idag var att ett par av våra allra bästa vänner kom på besök idag. Härligt, underbart, roligt och ja, det var underbart härligt att få skratta lite. Ni förstår att jag är helt lyrisk över detta besök. Vilken bonus en söndag! Vi har suttit och fikat i nästan tre timmar. Kladdkakan var som klippt och skuren för denna dag! Det hade inte kunnat varit bättre denna dag!

Vi fick hjälp med att tvätta av husvagnen inför vinterförvaringen. Tyärr har pärlan varit oanvänd i år också, men jag ger inte upp hoppet att vi så småningom skall kunna åka iväg, om så bara för en helg. Det är nog en av de få saker jag saknar mest sedan Lennart blev sjuk.

För mig innebär livet i husvagn total frihet. Det är förknippat med lugn och ro. Ta dagen som den kommer. Bara att känna doften när man kommer in i vagnen gör att pulsen sjunker omedelbart. Om jag blundar så kan jag se mig själv sitta där med en mugg med kaffe och antingen lösa melodikrysset eller något annat kryss eller bara sitta och läsa med radion svagt på i bakgrunden. Lelle sitter mittemot och bläddrar i husvagnstidningen eller någon "karlkatalog" , typ Biltema eller Claes Olsson. Om han inte ligger och sover middag - nej, gud förlåt, ligger och "läser"! (Ja ja ja - kärt barn har många namn!)

Ja, vi lever alltså ett lugnt liv i vagnen. Bara stänga igen dörren och bara vara!

Annars känns livet hårt just nu. Kanske lite orättvist oxå. Det är mycket uppförsbacke. Lelle mår inte så bra i sjukdomen. Det blir jobbit psykiskt oxå att aldrig få känna sig frisk. Allt går så sakta. Visst är det stor skillnad i hur han mår idag mot för ett år sedan - men han är fortfarande mycket sjuk. Det känns fortfarande otryggt med hur Lelles framtid ser ut. Hur mycket bättre kan han bli? När blir han bättre? Det är mycket som snurrar i huvudet. Ett ljus i tunneln är iaf att han har fått ny tid för en rehabperiod. Han behöver få träna sin kropp lite. Få tillbaka lite styrka.

Ibland saknar jag vårt gamla "friska" liv. När man inte behövde ta hänsyn till sjukdomen. Nu känns det som den alltid står emellan det vi vill göra och det vi kan göra. Försöker inte tänka på det för mycket - då blir jag bara ledsen - men vissa dagar vill jag bara att allt skall vara som vanligt. Men som vanligt kommer det aldrig mer att bli.

Jag vet att man skall vara glad och tacksam - men vissa dagar är det bara helt fördjävligt!

Därför betyder en solig söndag med goda vänner och lite fika och skratt så himla mycket! Tack så himla mycket!

Kram till er alla därute!

Musik betyder så mycket...

2010-09-25T17:23:00.003+02:00

I hela mitt liv har musiken haft en stor betydelse för mig. Speciella låtar som man sparar inom sig för att de är förknippade med någon betydelsefull händelse i livet. Goda och dåliga. Glada och sorgliga.

Ni som följt min blogg kommer kanske ihåg listorna över olika låtar och även Guds gåva till kvinnorna. Då förstår ni att Spotify har en given topplacering i en lista, typ Bästa Grejen som underlättar livet....

Kom på att jag skulle leta rätt på låtar som jag förknippar med lilla mamma. Inte på ett sorgligt sätt, nej idag är det en bra dag. Blir glad när jag lyssnar mig igenom låt efter låt. Fastän några av dem faktiskt spelades på mammas fina begravning. Med panflöjt som tema. Mamma älskade det. Samtidigt som hon kunde gunga loss till Eminem eller riva av en discodans till Ami Stewarts Knock on wood. Hon var underbart rolig min lilla mamma. Och idag är jag lycklig över alla minnen som melodierna lockar fram. Till och med när jag lyssnar på de sorgliga låtarna.

Då förstår ni också att Melodikrysset är ett givet inslag hos oss. För oss är söndag lika med lång frukost med datorn och Melodikrysset. Hääärligt!

Skall snart iväg och gratta vårat lilla troll. Hon fyllde 20 år i onsdags, men kalaset blir idag. Ser fram emot en kopp kaffe och tårta! Det är ju inte vettigt att vår yngsta dotter blivit så stor. Herrejisses. Nu är det bara resterna kvar hemma ;)... Lelle, jag, en hund och en katt. Just ja - glömde ett djur - dammråttan. Den kommer nog aldrig flytta härifrån... suck...

Bilden på mig och Jessica är tagen av Sonia Jansson. Hon är otroligt duktig. Det var i samband med Rosa Bandet 2009 som vi tog denna bild. Vi skulle egentligen trycka våra pannor mot varandra och se skitarga ut - och det gick ju bra - eller hur? Sonia är klar med sin helt suveräna hemsida - gå in å kolla säger jag bara. Vilka bilder! Hon är otrolig på att fånga stunden! http://soniajansson.com/

Min tanke med bloggen idag var att skriva in texten till Scorpions "Send me an angel". Jag älskar den. Men nu har jag ju skrivit en massa annat...får nog inte plats med texten... eller???

Jag länkar den. Då får den ju plats! Herreguuud vad smart jag kände mig helt plötsligt... (har precis även kollat in ett avsnitt av Svenska Hollywoodfruar, vilket jag aldrig tittat på, och då är det inte så svårt att känna sig någorlunda begåvad faktiskt...)

Texten: http://www.elyrics.net/read/s/scorpions-lyrics/send-me-an-angel-lyrics.html

Låten: http://www.youtube.com/watch?v=1UUYjd2rjsE

Med varma kramar till er alla!

Snacka om kontraster!

2010-09-13T23:25:00.002+02:00

Knappt hinner jag lägga ut min senaste blogg om optimism.
Så sjunker jag som en timmerstock.

Men just idag är jag så trött på alla motgångar.
Har ringt runt som en tok idag. Men vad hjälper det.
Kan inte få hjälp någonstans.
Har blivit uppsagd från mitt jobb och får inte stämpla. Trots att jag jobbat heltid som anställd i flera år. (Hos olika arbetsgivare)
Har en känsla att man som företagare inte får gnälla. Jag har ju själv valt att leva min dröm. Så nu har jag gnällt färdigt.

Det är nog snart dags att göra en lista över "Allt som inte borde, ska eller kan hända - det händer!" Den kommer att bli lååååång!

Nä - idag borde vi haft ett bitchklubbmöte. Skulle lätt vunnit bitterfittatrofén.... (ursäkta språket)...

Imorgon skall jag tillbringa hela dagen i min favvobutik.... där känner jag mig glad och inhämtar krafter! Ja just det... på Callej Design. Har förresten uppdaterat hemsidan lite. Äntligen... www.callejdesign.com

Kram till er alla därute. Vi hörs!

Hälleforsare? Optimist? Javisst!

2010-09-07T21:39:00.007+02:00

Ibland blir jag nästan galen på alla envist pessimistiska människor! Hur orkar ni!?

Har för vana att läsa NA:s Hälleforsartiklar på nätet samt dess kommentarer.

Maken till negativa kommentarer om allt mellan himmel och jord! Det är ju sjukt!

Varför kan man inte försöka se positivt på saker och ting?

Visst är det så att allt inte är positivt - men man kanske kan vända saker och ting för att se det positiva med det. Ibland kan negativitet bli positivitet.

Jag vägrar att ge upp!!!! Jag bor i Hällefors - jag VILL bo kvar i Hällefors. Jag är STOLT över att jag bor i Hällefors. Tänk om alla bara skulle se allt dåligt - då kan vi ju lika gärna lägga ner hela samhället direkt.

Vilken tur för oss att det finns människor som t ex vill att det skall finnas en cykelbana mellan Hällefors och Grythyttan! Har själv cyklat till mitt dåvarande jobb så fort det var cykelväder. Jag har varit rädd många gånger! Själv tror jag absolut att fler skulle ta till cykeln om det blev en cykelbana.

Vilken tur att föreningarna, trots vikande ekonomi och medlemstal, orkar jobba vidare. För visst är det klart att minskar invånarantalet p g a utflyttning och att det är fler som dör än som föds så minskar ju naturligtvis antalet personer som kan vara medlemmar i olika föreningar.

Det är tur för alla pessimister att det finns optimister i denna "by"! Att det finns de som vill satsa på vår hembygd! Det finns många eldsjälar som brinner för det de håller på med och de lägger ner mycket av sin tid, helt gratis, för att t ex ställa upp för våra fina ungdomar, föreningar, kulturella arrangemang, marknader m m.

Trots detta får de så mycket skit! Alltid är det någon/några som tycker att det kunde göras bättre/på ett annat vis! Varför inte stötta dessa eldsjälar istället. Ge dem lite "tack så mycket". Ofta sitter dessa klagande människor på sina rumpor och bara tycker och tänker istället för att försöka tillföra något. Varför inte gå med i en förening eller något och engagera sig och lämna förslag på förändringar på sådant som skulle kunna göras bättre?

Jag antar att alla vet att man kan lämna in medborgarförslag till vår kommun. Man kan iallafall försöka att förändra...

Glöm inte bort förresten! Som svenska medborgare har vi alla rätt att rösta! Eller skall jag säga skyldighet??? Tänk på alla som inte har det!

Jag är för en cykelväg mellan Hällefors och Grythyttan!

Jag är för ett positivt Hällefors!

Jag är för en fortsatt framtid i Hällefors!

Hur jag skall rösta? Ingen aning - men rösta skall jag!

Kram till er alla därute!

Smärtan och tomheten

2010-09-02T20:55:00.010+02:00

Känner mig så tom. Därför har jag inte kunnat skriva i bloggen. Har suttit med datorn framför mig så många gånger för att skriva. Men allt har bara varit tomt. Hur sätter man ord på en sån här sak? Hur beskriver man känslan?

Ibland kommer jag på mig själv med att tänka hur jag skall förmedla saker i bloggen, men sen när man sitter här så är allt som bortblåst. Nu känner jag mig äntligen beredd. Kanske blir det inte det lyckligaste blogginlägget - men jag är tillbaka!

En dag är jag i mammas och farsans lägenhet för att vattna blommor. Har undrat hur det skall kännas. Att känna doften av trygghet, av mamma och farsan. Farsan är bortrest. Så jag är helt ensam med mina tankar. Stålsätter mig när jag sätter nyckeln i dörren. Helst vill jag bara springa därifrån. Vet att det kommer att göra ont. Mamma finns överallt. Vid porttelefonen står mammas namn kvar. Liksom på lägenhetsdörren. På dörren hänger det en fin Välkommen-skylt som mamma gjort själv. Hennes stora hobby. Servettdecoupage. Dofter, minnen.

I hallen har mamma ställt upp kort på sig och sina barnbarn i olika miljöer. Min fina lilla mamma. Hur kan någon som är så full i liv och som älskar att leva och som betyder så mycket för mig och så många andra bara få dö?

Vad var det som hände?

Sorgen bara kommer över mig. Igen. Det gör ont i hjärtat, i magen - ja i hela kroppen. Inga tårar, bara smärta.

Jag väntar. Varje dag. På tårar och smärta. Samtidigt. Det finns bara 2 alternativ. Antingen kommer mamma hem snart. Eller så måste jag förstå. Att Mamma ÄR Borta. Vill bara kunna förstå. Vill bara kunna gråta.

Sorterar post. Skyndar mig att vattna blommorna. Kollar att allt ser okej ut.

Sen skyndar jag mig ut. Det gör för ont.

Åker hem till Lelle. Gråter torra tårar mot Lelles axel. Han tröstar så gott han kan.

På 30 sekunder är det över.

Torkar tårarna som inte finns.

När skall jag explodera? När skall jag falla till marken och bara gråta? När skall allt som gör så jävla ont komma ut? Vart kommer jag befinna mig när det väl händer?

Samtidigt som det känns som det hände igår så känns det som det är 100 år sedan. Det har gått 2 månader och snart 2 veckor. En del dagar känns det bättre. Andra dagar har man garden nere. Slappnar liksom av. Och PANG! så är det något litet som påminner mig om att livet inte är som vanligt.

T ex när jag får känslan av att "Jag måste ringa mamma, det var länge sedan jag pratade med henne. ... måste ju berätta....måste ju bara fråga en sak...

Livet går vidare. Hur det nu är möjligt?

Jag säger fortfarande godnatt till mamma varje kväll och mamma är den första jag tänker på när jag vaknar.

Har lämnat ut många konstiga tankar till er kära läsare. Tankar som först har fått mogna inom mig, sedan har jag ventilerat dem lite med familjen eller någon annan. En dag är de bara klara att offentliggöras. Som det jag tänker berätta nu. En tanke som känns helt sjuk. Men ändå finns den där. Det är knappt jag vet hur jag ska uttrycka mig...Det känns pinsamt... Tyckte jag sa att jag bar beredd att tänka högt... Vänta lite här nu... Jo så här är det...

Har kommit på mig själv flera gånger med att undra varför andra människor inte kunnat få bytt plats med mamma. Att den har kunnat få dö istället för mamma. Mamma hade ju så mycket tid kvar att leva.

Vet inte om det låter vettigt eller inte. Men så var mina tankar i början.

Jag känner inte alltid igen mig själv. Vissa dagar känner jag mig så jävla bitter. Dessa dagar undrar jag om jag någonsin kommer ur denna sorg? Kommer jag att återfå kontrollen över mitt liv? Det känns som att allt bara faller mig ur händerna.

Har insett att allt har sitt pris.

När jag ser tillbaka på de två år som passerat så har jag och mina systrar verkligen fått insikten att livet hänger på en skör tråd. Vi har, alla tre, på ett eller annat vis sett döden i vitögat genom våra anhöriga som varit sjuka på olika sätt, men ändå lurat döden och överlevt.

Till slut blev det våran mamma som fick lämna oss.

Att någon skulle få göra det har liksom hängt i luften, men att det skulle bli mamma var det ingen av oss som kunde tro. Hon har kännts som en av de friskaste - ända tills i höstas.

Tänk- det har snart gått ett år sedan vi fick beskedet om hennes första cancer.

Det känns också overkligt. Hur fulla av optimism vi var då - tillslut. När läkarna sa att de kunde bota den. När vi levde här och nu. Och förträngde att återfallsrisken var hög...

Nä, detta får räcka för nu. Jag är trots allt vid gott mod. Jag ser med lycka fram emot min framtid. Utvecklingen av min butik, Callej Design, går framåt. Har börjat få hem kläder för "Kvinnor med former" där Small är storlek 42/44! Dä ni! Finns ända upp till XL. Alltså 54/56.

Och så sitter jag här och håller båda tummarna för att smycken från Snö of Sweden kommer imorgon fredag till butiken. Whaaaaaaa! Är så stolt över min lilla butik och är så tacksam för att Ni alla goa kunder gör detta möjligt! Tack för all positiv respons jag får varje dag! Kram till er alla!

Sitter nu och ler för mig själv. Hade en kund i butiken och hon hade svårt att välja mellan två smycken. Vi diskuterade fram och tillbaka i ca 10 minuter och hennes slutkommentar var underbar! :o))

- Ja, dig spelar det väl ingen roll - bara jag handlar - så du tjänar pengar!

Vi skrattade gott åt detta. Hon hörde ju själv vad knasigt det blev! Sån´t gör mig glad. Att man kan skratta med varandra!

Caaaatchinggg!!!!

Med hopp om att livet fortsätter att kännas lättare - lite för varje dag!

Kram till er alla! och glöm inte att livet är här och nu!

Vill bara tala om...

2010-07-14T23:47:00.003+02:00

.... att när jag jobbat klart som en sommartok och har semester - då ni...

...ska jag skriva en ordentlig blogg. Det var länge sedan men jag har inte kännt mig annat än helt tom och utmattad. Har inte kunnat hitta ord att skriva ner som beskriver allt jag känner just nu.

Känner mig bara hur sorgsen som helst - ändå är vardagen här igen - om än med en helt annan känsla i kroppen. Något fattas...

Fick M-magasin av mamma i våras - och för att distrahera tankarna lite nu i helgen så tog jag en tidning ur högen. Som tur var tog jag just det nummret med tänkvärda ord från Björn Ranelid - och egentligen hade jag tänkt spara på detta - men här får ni ett par smakprov tills vi ses igen!

Några aforismer ur Björn Ranelids bok Jag skänker dig mina vackraste ord:

"Varje människa existerar i endast ett exemplar och när hon är borta kan hon inte ersättas av någon annan"

"Om du upptäcker att en annan människa älskar dig, kommer ni båda att förändras"

Kram på er alla därute och visa Er uppskattning och kärlek till alla som behöver den!

Saknaden är så total!

2010-07-03T00:35:00.002+02:00

Finner fortfarande inte ord.

Vissa stunder känns det bättre men i nästa stund känns det bara så tungt och jobbigt... tårarna bara finns där på lur hela tiden. Ibland känns det som att jag skall gå sönder. Fattar inte...

Det finns så många minnen och så mycket gott att se tillbaka till...

...men känslan av att aldrig mer bli kramad av mamma
.... känslan av att aldrig mer höra hennes röst
... känslan av att aldrig mer kunna fråga mamma om råd
... känslan av att aldrig mer kunna säga -Jag älskar dig mamma! direkt till henne

... den känslan gör så ont

Kram till er alla från mig!

Det Totalt Ofattbara

2010-06-23T21:36:00.012+02:00

Det Totalt Ofattbara Har Skett...
Finner inte ord

Mamma,
Jag älskar dig av hela mitt hjärta
Saknar dig så....

Gud ge mig sinnesro

att acceptera det jag inte kan förändra...

Mod att förändra det jag kan...

...och förstånd att inse skillnaden

Med all min kärlek till dig min lilla mamma
http://www.youtube.com/watch?v=frSkz-aXatU&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=1UUYjd2rjsE&translated=1

Kram till er alla och var rädda om varandra!

En stund i solen med lilla mamma!

2010-06-06T21:35:00.006+02:00

Har varit in till min lilla mamma idag.
Mitt hjärta värker, min gråtstinna hals får kramp och hela mitt huvud känns som en skumgummiboll.
Ett konstigt sus i skallen som inte vill försvinna.
Varför? frågar jag mig hundra gånger om dagen.

Lyckan är enormt stor när man ser att mamma försöker le, hon blir glad när vi kommer, men leendet förvandlas till en söt liten pussmun. Hon är så söt!

Vi sitter runt bordet, jag & mina systrar, Lelle, Jessi, farsan och min ena måg. Och mamma sitter där och tittar på oss med stora ögon och ser lycklig ut. Hon säger inte så mycket, men det behövs inte heller, vi förstår.

-Är glassen god mamma?

Hon drar in luft samtidigt som hon säger ja - och nickar. Messmörsglass ska det vara!

Det är härligt att träffas och kunna sitta och prata och skoja som vi brukar göra. Vi ser att mamma myser av att se och höra oss. När vi skrattar till gör hon stora ögon och plutar med munnen - hon blir också glad.

Det är så skönt att vara med närmsta familjen - vi har alla samma galna humor. Asgarven blandas med allvaret och vi bara är - vi fångade stunden just här och just nu. Underbart mitt i allt!

Innan middagen så fick mamma en stund i solen! Det blåste lite ljumma vindar och det syntes att mamma njöt!! Hon är en riktig solälskare och har alltid varit. Hon har alltid varit brun som en pepparkaka om somrarna.

Jag minns att mamma brukade ta med sig saltvatten hem i en sprayflaska från västkusten när vi semestrade där. När vi kom hem satte hon sig i solstolen och sprayade sig med Äkta Strömstadsvatten. Eller tog med sig flaskan till Lill-Sången - vattnet är ju inte så salt i den sjön!

Det är med sorg i hjärtat vi lämnar mammsen ensam - men hon är jättetrött och halvsover redan när vi pussar henne innan vi åker.

Det är alltid svårt att åka hem. Jag pussar på henne, stryker henne i det mjuka håret, pussar igen och säger om & om igen att jag älskar min lilla söta mamma.

Det känns som hela världen håller på att rasa samman!

Kram till er alla och om igen - var rädda om varandra!

Glöm inte bort era mammor på Mors Dag!!!

2010-05-26T23:29:00.014+02:00

Har varit ut och surfat lite på internet. Det är märkligt hur ett personligt meddelande på FB gör att man hamnar på en sida som i sin tur leder till en annan sida som i sin tur.... och så blir man sittandes framför datorn i ett par timmar.

Förlsaget jag fick var en låt som jag först lyssnade på...
http://www.youtube.com/watch?v=Rbn5n5jp3dA
...och sedan letade jag, av gammal vana, upp texten till den - vill alltid läsa texten... och låttexten fanns på en helt otroligt fin blogg skriven av en kvinna som miste sin son i en bilolycka... Läste hennes blogg från sida till sida - hur överlever man när man får uppleva något sådant? http://tillminneavericlind.dinstudio.se/empty_19.html

Det är förunderligt hur människan fungerar. Man måste ha en inbyggd överlevnadsinstinkt som inte är av denna värld!!
Hittade en jättefin dikt på denna blogg, skriven av en okänd:

"Ni kanske tror mig när jag skrattar,
att jag mår bättre när jag ler.

När inte glansen finns i ögat
finns det någon som tåren ser?

När inga tårar finns att torka,
när jag skrattar bort min gråt.

När jag sväljer alla känslor
för att känna är för svårt.

Jag sväljer all förtvivlan,
jag flyr bort från min tår.

När jag kväver allt jag känner
ser då någon hur jag mår?

Mer än så behöver man inte säga... i denna dikt kan jag lägga många känslor från de senaste 2½ åren!

Med viss bävan ser jag fram emot att gå på både personalfesten på fredag och på återträffen på lördag. Det känns både skojigt och pest. Mitt inre är i uppror, men jag ska gå och kan själv bestämma när jag vill hem. Skönt!

På söndag är det Mors dag och jag tog ett beslut om att faktiskt ha butiken öppen kl 10-13. Sedan äter vi lite innan vi åker till Mamma och kramar om henne på Mors Dag. Man skall alltid fira mamma men på Mors Dag gör vi det lite extra extra...

Älskar dig mamma!

I våran familj har vi inte svårt att tala om hur mycket vi älskar varandra.

Ändå när det händer olika tragiska saker känns det som att man ändå inte har sagt det nog många gånger.

Och det är ju faktisk så att man inte enbart genom ord kan visa att man älskar någon - ibland kan det räcka med en klapp på kinden - eller att man stryker någon på foten - eller att man helt enkelt bara finns där när någon man älskar öppnar ögonen och tittar på en och ler lite när de konstaterar att de inte vaknar upp ensamna... och förnöjt somnar om. Det är både kärlek och lycka mitt i allt elände...

Det låter kanske inte klokt att man ska stryka någon på foten - men när Lelle låg på IVA så var jag jätteförkyld - och min man älskar när jag "feschlar" (hahaha - vet inte hur det stavas...är säkert Hälleforsmål...) på hans fötter. Så istället för att vara nära hans ansikte och händer så gjorde jag det han gillar allra mest! Jag är världmästare på fotfeschlande...;)

Så glöm nu inte bort att komma ihåg era mammor - helt plötsligt kan det vara försent!
Sänder en tanke till alla Er som mist era mammor på olika sätt. Styrkekramar till Er alla!

Kram till er alla från mig!

2010-05-16T16:39:00.004+02:00

Idag stämmer vädret så bra med hur jag känner mig. Är så ledsen inombords. Det gör ont i hela mitt hjärta. Någonting obekvämt har landat i magen. En klump som funnits på lur men som jag ändå kunnat skjuta fram på obestämd tid, men igår landade den med en duns...

Tårarna rinner när jag sitter och undrar varför just mamma drabbats av cancer. Det känns så orättvist. Varför just hon? Vad är meningen med detta? Hon har gått igenom så mycket i sitt liv och förtjänar att ha det bra nu, efter alla år hon kämpat och slitit.

Nu kan man verkligen se allvaret med mammas cancer. Hårt och skoningslöst har den slagit till.
Min lilla mamma är yr hela tiden, lite förvirrad ibland, vill bara sova, kan inte gå själv pga hon är så yr och svag, sluddrar när hon pratar och är ibland svår att förstå...
Till min stora lycka orkade hon ändå sitta uppe med oss och dricka lite kaffe idag. Hon ville
t o m ta ett kort på sig, i sin nya blus hon fått av syrran, och Jessica.

Man känner sig maktlös och man vill inget hellre än att bara kunna hjälpa henne att bli frisk - istället får man stå bredvid och nöja sig med att man ändå har möjligheten finnas där för henne och försöka ge henne kraft att orka kämpa - vill inte att hon ska ge upp!

Nej, det känns tungt i kroppen och i huvudet just nu.

Kram på er alla där ute - och var rädda om varandra

Jag lever bara en gång och den gången är verkligen nu!

2010-05-11T20:28:00.001+02:00

Skulle kunna gå ut och bara skrika av ren glädje...

Trots allt ser jag ljust på framtiden. Det går verkligen inte att beskriva känslan som befinner sig inom mig just nu.

En glädje som gör att det bubblar i hela kroppen. Tänk att jag som befinner mig mitt i livet - får en sådan här möjligehet. Eller får och får. Man skapar ju sina möjligheter. Men ändå. Jag hade någonstans i min verksamhetsberättelse en 5-årsplan på mina olika utvecklingsmöjligheter och jag har nog hoppat från år 1,5 till år 4. Det är ju helt fantastiskt.

Visst ligger jag vaken vissa nätter och är helt skräckslagen och undrar om jag bara är urbota dum eller en totalidiot.

Tänk om man kunde få garantier över att allt ska gå bra? Så man slapp att oroa sig över det.

Men jag kan bara inte blunda över den möjlighet jag får nu- jag skulle ångra mig hela livet...

Jag är en människa som lyssnar mycket på musik. Jag har alltid tagit till mig små meningar, strofer och titlar på låtar som passar in i mitt liv just då. Undrar stilla om jag skulle kunna skriva en begriplig blogg med text från musikens värld? Helt spontant blir jag att tänka (och naturligtvis nynnar jag samtidigt) på dessa låtar just nu!

....`Cause this is my life my friend, and this is my time to stand
`Cause this is my life my friend, and I can´t be no one else
I´m done, tipping on my toes, strike an iron and attack my soul...

(ovanstående låt är som ett mantra som jag går och småsjunger mest hela dagarna faktiskt, svårt att få den ur skallen. Finns säker en anledning till det oxå???)
http://www.youtube.com/watch?v=O0qceQIbNoE

...du lever bara en gång och den gången e nu
finns bara en som vet hur du ska leva och det e du...

(helt plötsligt så var den bara där i skallen. Känns som hundra år sedan...)
http://www.youtube.com/watch?v=saDM73IQObI

Nej, nu ska jag dra iväg ner till butiken och greja lite. Finns massor att göra. Å det är så jävla roligt!!!!
http://www.callejdesign.com/ Gå in å kolla!!! Fattas bilder men är stolt som tuppen!!!

Kram till er alla därute!

Jag tror på ett liv i Hällefors!

2010-04-22T19:17:00.003+02:00

Är född och uppvuxen i Hällefors. Om man bortser från ett litet gästspel i Hudiksvall. Där jag tog mina första steg i ett par blå gummistövlar som hade en liten dekorrand med fina gula fåglar högst upp. Ja, det är klart att jag har dem kvar. Gummit är snustorrt men de är mig så kära!

Det var oxå i dem jag snubblade och fick ett ärr på min haka som jag ser om jag använder ett förstoringsglas...

Har nog bott nästan i alla bostadsområden med hyreslägenheter runt om i Hällefors. Jag började nere vid de s.k Stationsvillorna, som ju tyvärr är nerbrunna. Det var nog efter det som vi drog till Hudik. Såklart har jag bott i de klassiska Bananerna. Kommer t.o.m ihåg lillskogen som låg mellan Lunden och Diakonen. Där gick det en stig till mitt lekis Fjärilen som då låg i Församlingshemmet. Vilket äventyr. Och vem kunde då tro att ungefär samtidigt som jag traskade den vägen, 6 år gammal, så var min käre make i samma skog och tjyvrökte. Den boven....

Ett annat minne från den tiden som är mycket smärtsamt är en av mina cykelvurpor. Jag var nog inte den enda som fick en röd fin cykel med trafikmärken på stången och med ett rött och grönt handtag för vänster resp. höger (våren 1975). Allt för att man skulle bli trafikvettig - ha ha ha - som om det hjälpte....

Skulle skynda mig att cykla före en kompis från "HB-Hallen", förbi kiosken (som låg mellan Bananerna och Diakonen) upp på Lekstigen och ner vid Diakonen (där Boab ligger nu). Och just precis där gör jag mitt stora misstag. Jag kollar bakåt för att kolla om jag ligger långt före...och vad händer med styret tror ni? Asgarv...Jag cyklar såklart rakt in i rosenbuskarna... Ja herrejävlar. Morsan plockade taggar en hel eftermiddag medans jag skrek som en stucken gris! Det mina kära vänner - det glömmer jag ALDRIG!

Sedan flyttade vi upp till moderna Klockarskogen som var nybyggt. Så lekis gick jag färdigt på Aborren. Jag minns att det snöade och jag stod i sandlådan, som var placerad mitt på gården, med 4 exakt likadana hus runt om sig, och tittade upp på himlen som barn gör när det snöar. Snurrade väl runt några varv och helt plötsligt stod det klart för mig - jag visste inte längre vart jag bodde. Så jag drog igång mitt egna lilla effektiva brandlarm - och vips så stod mamma på balkongen och frågade varför jag var ledsen. Tack gode gud - jag hittade hem!

Vad vill hon nu ha sagt med detta undrar ni säkert?

Jo, det är så här. Jag trivs så enormt här i Hällefors. Har så många härliga minnen. Det är skönt att åka bort ibland men gud va skönt det är att komma hem. Eller hur?

Visst har jag också drömt om att flytta härifrån men hur det än är så har ju både Lelle och jag haft turen att ha jobb här båda 2. Så vi stannade.

Och min positiva tro på Hällefors och på dess invånare gör att jag nu ska satsa mera på min butik, Callej Design som ligger vid Pekås. Tror knappt själv att det är sant - att här sitter jag - och skall inom en vecka utöka mitt sortiment med smink (Rimmel), lacker(Malava), dofter(Kate Moss, Beckham, Esprit, Police, Umbro mm) och kläder (B Young). Får inte glömma Hawaiian Tropic, ni vet, kokosdoften från stränderna...

Det är så jäkla spännande så adrenalinet pumpar i hela kroppen. Kan knappt sova om nätterna. Har lust att bara skrika rakt ut av pur lycka. Så håll utkik i Veckonytt efter annonsen som kommer nästa vecka. Bra erbjudanden! Och varför inte slänga ett getöga på min hemsida som jag uppdaterar så ofta jag kan.http://www.callejdesign.com/

En helt ny värld har öppnats för mig! Min starka tro på att detta skall funka är enorm. Så nu ni - här har ni mig som tror på er i Hällefors. Hoppas att ni oxå tror på mig. Välkomna!

Inte för att jag förstår hur jag skall lyckas somna ikväll - men jag måste. Ska åka med jobbet (DG:s alltså) till Gastro Nord-mässan imorgon bitti - 06:30..... Duschad, påklädd, fönad, sminkad och klar... pigg som en mört? Not! Ska också bli spännande - fiket byggs ju ut och vi ska utöka lättlunchmenyn. Mässa = inspiration! Ska bli så kul!

Ikväll tror jag till och med att jag säger

-Puss och kram till er alla där ute från mig!

Glad - ledsen - glad - ledsen

2010-03-31T00:14:00.004+02:00

Sitter här och undrar vad jag skall skriva egentligen. Vet inte riktigt vad jag ska säga. Känner mig väldigt nere och ändå så jäkla ivrig att bara få sätta fart med vårens bestyr. Vårkänslorna verkar infinna sig trots allt! Såg på tv:n att solen faktiskt finns *asg. Undrar om den kan visa sig SAMTIDIGT som jag är ledig???

Tänker på min lilla mamma hela tiden. Hon får stå ut med så jäkla mycket just nu. Har en klump i magen som inte riktigt vill släppa. Har ikväll suttit i mammas soffa och pratat, druckit kaffe och skrattat - precis som om allt skulle vara som vanligt - och det känns skönt - för det är ju den stunden vi har - just nu och just här. Bara få förtränga allvaret en kort stund.

Det känns som vi springer runt i ett ekorrhjul och att allt bara snurrar fortare och fortare. Försöker ta en dag i taget - som mamma alltid säger åt mig att göra. Men brukar barn göra som föräldrarna säger??? näpp! Jag är inget undantag :)

Jag älskar dig mamma och finns här för dig alltid! Tillsammans är vi starka!

Ser fram emot lite påskledigt. Långfredag skall jag sova ut. Sköööönt! Sedan blir det tipspromenad i området vi bor. Sitter i styrelsen och har "ansvar" för att aktivera området - eller om ni vill "festkommitté (har bara inte fixat någon fest än). Har fått energi över till detta - helt otroligt. Känns jätteroligt och är glad över det. Så jag skall klura ut riktigt svåra frågor så mina grannar ska få gnugga geniknölarna ordentligt!

Ska hinna med en liten repa till IKEA också med min gulliga svärmor. Eller som hon säger:

- Nu du, Eva-Lena, ska vi gå ronden! Hon har så skön humor och ett underbart skratt!

Där har jag ytterligare en människa som jag har en stor plats för i mitt hjärta - naturligtvis även min svärfar "världens gulligaste farfar". De har verkligen funnits här för oss!

Nä nu blir det gonattkramar till er alla från mig!

Vill påminna både mig själv och er om att:

Bakom varje moln finns en sol!

P.S

Kände för att få skratta lite - därför la jag in bilden på köksmagneten som sitter i min dotters svärmors kök! Den är så klockren! Eller vad tycker ni?

D.S

Va fan är det som händer med mitt liv?

2010-03-24T23:48:00.004+01:00

Somliga straffar gud med en gång har jag sagt ett otal gånger.
Men mig veterligen så kan jag omöjligen gjort så mycket skit så att jag ska bli så hårt straffad gång på gång på gång på gång!
Fattar faktiskt inte alls?
Jag tror till och med att jag törs säga att inte ens i mitt förflutna kan jag ha gjort något så nedrigt så jag förtjänar all skit som bara ramlar ner över mig och på min familj får jag säga.

Återigen har man fått sig en rejäl käftsmäll.
Antagligen ett straff för att jag häromsistens dristade mig att skriva på FB att jag för första gången på väldigt länge FAKTISK kunde säga att livet ändå känns rätt så gôtt.
Men vad fick jag för det...Return to sender...

Känner mig riktigt bitter och så uppriktigt ledsen.

Vill bara gråta.
Vill bara skrika.
Vill bara vara så förbannad.
Vill bara att mina nära och kära skall bli friska.
Vill bara att livet ska bra.
Vill bara ha någon att ställa till svars.
Vill bara vakna en morgon och känna mig riktigt riktigt lycklig.
Vill bara ha garantier för att allt ska bli bra.
Vill bara...

Har ändå Ålandsresan att se fram emot. Men känns just nu som att den kan kvitta. Tungt...

Apropå Ålandresan ja. Hur var det nu igen? JO JUST JA!

När man åker på kryssning, och är tjej (men har en känsla av att det faktiskt kan vara killar det gäller också), så måste man ju absolut ragga upp någon vilt främmande karl (eller tjej), som blivit skitsnygg och skitsexig efter alldeles för mycket alkohol, för att få sig ett riktigt hett hångel till någon jävla smörig låt och naturligtvis få sig sitt livs sexupplevelse i någon hytt i närheten av bildäck... Helst ska man ju vara såååå packad oxå så man sedan kan skylla på spriten. Naturligtvis så sker ju detta när man åker i ett gäng av samma kön...och alla lovar att det som händer på båten stannar på båten.

Jomen visst är det väl så? Det vet väl alla? Speciellt alla svartsjuka karlar/fruntimmer som helst ser att deras tjejer/karlar sitter hemma bakom lås och bom medans de själva ränner runt på fester - för det är ju en helt annan sak? Jo men eller hur???

Vakna upp! Är de otrogna på en båt så är de säkert det hemma också. Medans du är på festen eller varför inte medans du är på jobbet? Och vad är det mer man brukar säga nu igen... Jo, är det inte så att man dömer andra efter sitt eget beteende? Tänk på den ni!

Man säger ju ibland att man inte önskar sin värste fienden diverse saker man är med om - men ibland undrar jag om inte alla skulle må bra att få sig ett riktigt uppvaknande med jämna mellanrum så de lär sig vara rädda om varandra istället för att bara gnälla på varandra.

Brinner lite för detta när man har vänner i sin omgivning som man vet har en andra hälft som inte riktigt kan slappna av. Och åker man då några tjejer för att bara släppa loss och få dansa lite så törs man knappt titta på bartendern när man beställer dricka - man kan ju flirta... Det är så sorgligt!

Var rädda om varandra och glöm inte att ett: -Jag älskar dig! betyder så oerhört mycket! Lev som att varje dag skulle vara den sista för rätt som det är blir det ju ändå så....

Kram till er alla från mig!

Självkänslan är en färskvara...

2010-03-02T23:26:00.004+01:00

... sa Anja Pärson i dokumentären "I huvet på Anja Pärson". Såg den idag på förmiddagen - på Svt Play - via datorn - vid diskbänken - när jag skalade potatis - när jag vek tvätt - när jag drack kaffe med Lelle osv osv.

Och visst är det så...den underbara känslan att tro på sig själv och sina idéer ena dagen kan med ett svisch vara borta nästa dag. Ytterligare ett motto att ta till sig...

Idag är jag en snäll tjej - inte förbannad ett endaste dugg faktiskt.

Idag är jag nämligen överlycklig.

Har efter några telefonsamtal och mailkontakt fått klart med att sälja Snö of Sweden-smycken i min butik! HÄRLIGT HÄRLIGT! Alltså på ingående inom en snar framtid, 2-4 veckor.

Redan nytt i sortimentet är förtöjningssmycken för "the brave ones" som vill töja ut hålet i sin örsnibb. Jättefina navelsmycken har också kommit in.

Är du piercad så kom jättegärna in till mig och lämna önskemål och tips om vad ni vill att jag ska ta hem - lovar att jag har bra priser! Det ska löna sig att handla på hemmaplan!

Okej okej - nog med reklam för min lilla butik - även om det inte händer så ofta. Trodde nog att jag skulle skriva mer om den och mina pärlor - men det finns ju så mycket annat att ta upp som känns viktigt att tala om. Nog för att jag tycker min pärlbutik är viktig - men man måste nog ändå skilja på saker och ting!

Jo förresten - en sak till. Lovade någon gång i tidernas begynnelse av denna blogg berätta vad bokstäverna i CALLEJ (i företagsnamnet) står för - och som ni säkert förstått vid det här laget så betyder min familj allt för mig!? Vilka får stå ut med mitt företagande, hjälpa mig med mitt företagande och framförallt stöttar mig (nästan alltid...hmmm) i mitt företagande? Jo, min familj. Så varsågoda - här är svaret:

Caroline

Andersson

Lennart

Lena

Eva
Jessica

Visserligen heter jag väl inte Lena-Eva men det får ju vara någon jäkla ordning på bokstäverna va??? Om ni bara visste vad "murorna kruper runt på huvvet va - svenneman"(Lasse Lindroth i tv-serien Sjukan, ni kommer väl ihåg?) på försäljare när de ringer. Vanligast är nog att företaget heter - och nu skriver jag som de säger - Kalle J design. Jo jo - orkar inte ens rätta till dem längre. En del förstår inte ens när jag stavar namnet för dem...

Å inte har jag glömt bort att jag skall berätta om detta med båtåkningen - nu börjar det ju dra ihop sig igen. Ska försöka få ihop lite knep och knåp innan dess!

Men nu ska jag på med nattmössan och drunkna i dimman. Först ska jag pussa Lennart gonatt!

Ha det så gott allihopa!

Stoooora kramen till er!

Nej nu jävlar!

2010-02-24T22:41:00.003+01:00

Just nu känner jag mig bara så jävla förbannad! Passande nog lyssnar jag just nu via Youtube på The four horsemen av Metallica. Min absoluta favvo städlåt samtidigt som den passar att vara asförbannad till!!!!

Hur mycket skit kan folk prata egentligen?

Får de aldrig nog?

Onödiga frågor som jag egentligen vet svaret på direkt.

Folk kan verkligen prata och sprida hur mycket skit som helst utan att ta hänsyn överhuvudtaget...

Nä - folk får aldrig nog av skit och skvaller så länge det inte berör dem själva!?

Nä nä nä - så länge de har ryggen fria och verkar vara Guds små änglar - fastän djävulen lurar där bakom... Nej fy faaaaan säger jag bara!

Och det är inte skit som sprids... utan "sanningen" som de fått från "säker källa" så vet de exakt vad du gör och vad du inte gör. Vart du är och vart du inte är. Vem du är med och vem du inte är med. Om du lever eller inte lever. Om du är dödligt sjuk eller bara är förkyld. Ja, listan kan göras hur lång som helst, och visst - jag lyssnar också på skvaller och skvallrar - men jag vet när gränsen är nådd.

En gång i tiden var jag själv offer för detta skvaller. Vad det handlade om är idag oviktigt men jag mådde så dåligt så jag vågade inte ens gå ut. För varje människa jag mötte så undrade jag om den visste vad ryktena sa om mig. Jag kunde helt plötsligt inte vara Eva-Lena utan jag var bara ett nervöst vrak.

I den vevan läste jag Öster om Eden av John Steinbeck (ni kanske har sett filmen - gammal som gatan och med James Dean i huvudrollen) och det fanns en mening i den boken som etsade sig fast i mitt inre:

"En sanning som ej blir trodd kan skada en människa mer än en lögn" Say no More!!!!!

Jag vet att jag skulle ta upp detta med att åka färja och det ska jag göra...men inte just nu.

Ville bara skriva av mig min ilska över denna skit - tänk på all skada som kan förorsakas av allt skitsnack och som i slutänden kanske inte ens är sant...

Kanske är det så att man sprider denna dynga för att själva slippa stå där med skammen eller för att slippa ta ansvar för sina handlingar och att istället skylla ifrån sig på andra människor eller kanske helt enkelt för att dölja sina egna brister och fel?

Tänk om det är så? Hur blir det då? Vem ska du skvallra om då? Inte dig själv misstänker jag?

Nej då är det enklare att leta rätt på ett nytt offer att baktala. Och åter igen är det en ny människa med känslor, en ny människa som inte kan bevisa sin oskuld för att sanningen inte blir trodd - utan lögnen! som blir utsatt för detta...

Nej för faaan - skärp er! Man ska vara snälla mot varandra. Man kan inte tycka om alla men för det behöver man inte vara elak. Ibland kan det faktiskt passa med "Sköt dig själv och skit i andra" även om jag inte riktigt håller med när man sätter in det i olika sammanhang - men när det gäller skitprat gäller den till 100%!

Var snälla och rädda om varandra.

Kram till er alla från lilla arga mig!

2010-01-25T19:53:00.009+01:00

Vet knappt vart jag skall börja någonstans... Har varit ute på all världens äventyr sedan sist. Har knappt sett röken av mig själv ;)

...men vi tar det från början...

Torsdag den 14 januari 2010

The Lord of The Dance - vilken upplevelse... Jag är fortfarande helt lyrisk. Tänk att få se delar av denna stora föreställning live och med 15 meter fram till scenen! Satt och log, gapade, applåderade, visslade och jublade! När de började med första numret så reste sig håren över hela kroppen. Visst saknades Michael Flatley men man kan ju inte få allt här i livet. Det var full fart från början till slut. Musiken är helt underbar men ingenting slår "steppandet". Man blir helt galen av hänförelse - jag kan inte uttrycka det på något annat vis. Jag vill inte att föreställningen ska ta slut! Jag skulle kunna sitta och titta, om inte i evighet så iallafall 5 timmar. Noterbart är dock att det inte kom några tårar. Men jag var överlycklig iallafall...

Här bjuder jag er på ett av mina favoritnummer från Örebro...jag har inte filmat, det var det så många andra som gjorde!!! Sitter faktiskt mitt framför scenen på rad 2 och det var nästan för långt ifrån*asg: http://www.youtube.com/watch?v=T4OzYGxdw68&feature=related

Var förresten med om en märklig sak - satt bredvid en herre som upptäckte att jag var en "uppdaterad" dam angående riverdance... Vi diskuterade ivrigt att vi tydligen sett samma show i Globen, jämförde vilka dansnummer vi tyckte bäst om osv... Nu till saken - Efter att en Hälleforstjej ropade mitt namn kom vi fram till att vi inte bara hade riverdance gemensamt - hans fru som satt på andra sidan om honom hette oxå Eva-Lena! Märkligt eller??? Det kommer han nog inte uppleva en gång till i sitt liv!

Förövrigt tyckte han synd om oss tjejer som inte hade något snyggt att titta på - och vi höll faktiskt med. Tjejerna var ursnygga medans killarna faktiskt inte var så mycket att hänga i julgranen. Alla myter om att irländare är taniga, bleka och med svagt rödlätt ton på håret bekräftas härmed. Dansa kan de däremot - vilket jag är jävligt glad för - för det är huvudsaken!

Söndag den 17 januari 2010

Jag och mina kompisar (och säkert 100 st hälleforsare till) åkte buss(ar) till Stockholm för att parta loss på Cinderella i 22 timmar. Ja, ja - det var väl att överdriva men vi höll iallafall igång tills de stängde kl 04:00. Var det någon som sa semesterresa??? Man är ju helt slut när man kommer hem!!! Kvällens överraskning var faktiskt att Date från Dansbandskampen var där och spelade. Kan bara säga att de var skitbra. Vilket ös och de bjöd verkligen på sig själva. Kan rekommendera dem varmt!

Om det blåste??? Självklart! Vi fick till och med stå kvar i hamnen 2 timmar för att det blåste så... Men det märktes ju inte så mycket på kvällen - då var man helt i balans med sig själv och vågorna :) - ja, eller hur???

En stor tabbe vi gjorde var att ligga och dra oss till ca 9,30 - och gå upp och, trodde vi, käka god och härlig båtfrukost men båtjäkeln hade lagt ut och kommit ut på öppet hav. Fyyyy Faaaan säger jag bara. Hej och hå vad det gungade. Har aldrig aldrig hoppat frukosten förut men nu gjorde jag det... Man visste inte vart på golvet foten skulle hamna när man väl vågade(ha ha ha) lyfta foten. Lärde mig till nästa gång(27 mars, ni veeeet-klassresa) - upp tidigt och käka frukost och gå direkt i säng och fortsätta sova en stund! Hmm - ja, jag får nog se denna resa om en research i förebyggande syfte... Nästa resa hoppar jag över allt roligt och bosätter mig i hytten, lägger mig tidigt och sedan ska jag sitta vid frukostbordet och hånle åt alla bakfyllerister som kommer vinglandes och tror att de ska äta frukost och med en myndig min uttrycka "Skyll Er själva!"

Det var en rolig resa och jag vill tacka er tjejer för ett trevligt dygn på båten och även bussresan såklart! Kram på er och glöm inte att vi ska till Helsingfors....

Måste komma ihåg att vädra lite åsikter angående dåligt samvete, vad folk tror att man gör på en båtresa samt vad jag själv har för förutfattade meningar kring detta sätt att resa. Det tar vi senare...en annan dag.

Onsdag - torsdag den 20 - 21 januari 2010

Direkt efter jobbet, åkte jag till Stockholm igen. Denna gång körde jag själv och målet var en övernattning hos min syster för att orka gå på Formex-mässan hela torsdagen.

Där önskade jag som vanligt att jag hade många fler timmar till hands för att hinna med allt jag vill hinna med varje gång jag är där. Hinner aldrig vara borta mer än över dagen. Tröttsamt faktiskt. Någongång ska jag vara där 2 hela dagar. När? Inte en aaaaning!

En kappsäck med pengar skulle också behövas. Har beställt lite nya pärlor som kommer in i butiken från mitten av februari. Det är rena himmelriket att gå och greja bland alla pärlor och tillbehör. Jag tycker personligen att det är jätteroligt att knyta makramé och har även tagit hem lite nytt material till det också.

Resan hem blev inte lika ensam - syrran följde med hem till Hällefors för att hälsa på släkten. Jag älskar att åka/köra bil, lyssna på bra musik och prata om ditten och datten. I bilen kan man lösa alla värdsliga problem.

I fredags jobbade jag 11-18, kollade på Sommaren med Göran och umgicks med syrran.

I lördags jobbade jag 8-17, hade pysselkväll med syrran.

I söndags hade jag pärlkurs 9-11,30 med 3 st helgoa småtjejer. Åh - vad jag skrattade. Det är roligt att ha kurs med barn, de har inga begränsningar i sitt skapande och är inte rädda för vad som passar eller inte passar ihop. De var jätteduktiga och gjorde jättefina smycken!

Efter det bar det iväg hem till mamma för att kasta i sig en kopp kaffe och i samlad trupp vinka av syrran vid bussen.

Puh! 40 minuter tillgodo. Iväg till Nora på stort kalas på världens bästa pizzeria, Babylon, vid Noras torg! (Som drivs av en Hälleforsare faktiskt. Åk dit!!!) Gratulerade vår nyaste 40-åring tillsammans med nästan alla arbetskamrater på Dg:s! Det var en skön eftermiddag.

Efter det orkade varken jag eller Lelle röra oss, så det blev inte mera gjort efter kl 18 när vi var hemma igen. SVT Play och På spåret, mysbrallor, yllefilt och vips så tog jag mig en liten powernap. Gôtt mos...

Helt plötsligt hörde jag Lelle väldigt långt borta:

- Vet du det?

- Öhhhhh? Vaddå? Sala? Vi har väl aldrig varit i Sala? Eller???

Av någon konstig anledning kändes det som att jag gärna hade varit ledig idag måndag - men in my dreams, bara att inse fakta- ny vecka och nya friska tag - måndag jämn vecka betyder jobba 8-18.

Ville inte lägga mig - trodde inte att det skulle bli måndag om jag lät bli...

Lelle säger flera gånger om dagen att jag inte är klok och jag är nog inte det heller? *ler

Att inte gå och lägga sig i tid straffade sig när klockan ringde imorse 06:15. Orkade inte upp förräns kl 07. Håhåjaja.

Ja, detta var ett exempel på hur en vecka kan se ut i mitt liv. Kan man köpa en handbroms billigt någonstans? Så att man kan hejda sig lite...?

Kram till er alla och var rädda om er!

Ikväll smäller det!!!

2010-01-14T14:35:00.003+01:00

Vill bara gör er riktigt avundsjuka genom att påminna er om att ikväll är det kvällen med stort K.

Säger bara - Riverdance.....

Rapport kommer. Bara jag tänker på att jag ska iväg så reser sig håren av välbehag och jag känner redan nu att jag kommer att gråta av lycka, skippar mascaran tror jag, av att se dessa människor som har sådan kontroll på sin kropp och framförallt sina fötter! De är så himla duktiga!

Musiken är inte så tokig heller!

Som sagt - jag återkommer med lyriska beskrivande ord om hur föreställningen var.

Kram till er alla så länge!

En sorgens dag

2010-01-12T20:58:00.009+01:00

Idag har det varit en otroligt jobbig dag. Vi har fått lov att ta bort våran katt Gosan. Det är så ledsamt. Så sorgligt. Känner mig som en bov som bestämt att hon inte skall få leva längre...

Våra två katter kom hem till oss som två små studsande bollar för 13 år sedan.

Flickorna fick välja en varsin katt ur en syskonkull. Först var det meningen att vi bara skulle ha en men det var bara två kattungar kvar och vi tyckte de kunde ha sällskap av varandra när vi inte var hemma. Det var med spänning vi hämtade hem de små liven och flickorna, som då var 6 och 8 år tyckte allt var jättespännande. Naturligtvis hade de filurat ut varsit namn åt dem innan vi hämtade dem. Men när de varit hemma några dagar kom deras personligheter fram och därmed fick katterna nya namn.

Den ena katten var jättebusig och var inte rädd för något eller någon. Så hon fick helt enkelt heta Busan. Hon är en robust tjej som springer i träskor. Idag blir hon även kallad Paddan, för hon har lagt på sig några kilon....

Den andra kissen var däremot kelig och hon var väldigt försiktig med allt. Hon fick heta Gosan såklart! Hon var en fin liten dam som gick i fina skor.

Jag glömmer aldrig när de skulle få gå ut första gången. Vi hade en grind för trappen ner från verandan som var stängd. Busan smög ut och kollade läget. Hon var väl inte jättekaxig men hon tog för sig. Annat var det för Gosan. Hon smög fram till dörren - då kom det en bil. Hon vände som en blixt i dörren och sprang in igen. Hon smög tillbaka fram till dörren. Ännu en bil kom och Gosan tillbaka in såklart. Så där höll det på säkert i 20 minuter men tillslut kom även lilla skruttan ut på verandan. Något stolt kan jag säga.

Eller när de hade kattrace på nedervåningen. Vi hade en soffa i hallen som de tog fart i från. Sedan var det full kula rakt från hallen, in i köket, en sladd vid diskbänken så hamnade de i "lilla" vardagsrummet och in i stora rummet och en sladd till så var de ute i hallen och tillbaka i soffan. Herrejesses ja - på 3 sekunder blankt!

När de blev lite äldre skulle de bestämma vem som bestämde vart. Under en period trodde vi att vi skulle få göra oss av med dem för de tålde inte att se varandra. Men efter en ordentlig uppgörelse så blev det så att Gosan bestämde över fåtöljen och vem som skulle få sova i den och Gud nåde om Busan kom för nära - då small det.

Gissa vem som blev The Queen of The Matskål? Ha ha ha - jo våran Padda såklart.

Gosan var alltid den som under somrarna var borta nästan dygnet runt. Helst på nätterna. Varje morgon när man lockade på henne kom hon från sitt favoritställe i diket bland det höga gräset. Hon hade en sten där som hon ofta satt på och man kunde se på öronen att hon lyssnade noga om hon kunde höra någon mus komma kilande. Hon var faktiskt den första av dem som tog hem sitt byte för att visa oss vad duktig hon varit. Som hon lät. Hon ville verkligen tala om att "Kolla här kommer jag!"

Ja, minnen finns det gott om.

När vi flyttade för 4 år sedan var det väl som problemet började. För att protestera mot flytten, antar vi, så kissade Gosan i våran säng. Det hade aldrig hänt förut och vi vart väldigt förvånade. Men sen hände det igen, och igen, och igen .... och igen. Vi hade börjat prata om att ta bort Gosan efter att det hänt 3 gånger - men vi hade inte hjärta att göra det. Men nu när det hände för 5:e gången så kändes det som att det blev för mycket.

Samtidigt hade hon börjat bete sig väldigt underligt. Hon har ju alltid varit duktig att sätta sig vid ytterdörren när hon ville ut. Fattade vi inte galoppen så jamade hon och krafsade på dörren. Under sensommaren började hon krafsa på dörren mitt i natten. För att få mat eller gå ut. Hade man "otur" att bli väckt för att hon ville ha mat så hann man inte mer än somna om förräns hon krafsade på dörren och ville ut. Det har varit många sömnlösa nätter kan jag säga.

Den sista månaden har hon krafsat på dörren i tid och otid. Oftast så ville hon ingenting utan när man väl klivit upp och kollat vad hon ville den här gången kunde hon gå raka vägen till sin korg - bäddade och la sig tillrätta.

De sista två veckorna har hon krafsat runt på alla dörrar - dag som natt - jamandes, vi har förstått nu när vi pratat med veterinären att hon började bli orolig och vimsig. Det verkade nästan som att hon inte hittade ytterdörren för att gå ut. Hon blev nästan skygg. Hon kom inte till oss som hon brukade när man lockade på henne. Skulle man ta henne i knäet för att gosa lite med henne ville hon sällan ligga kvar. Så nåt fel har vi ju förstått att det varit. Men poletten ramlade inte ner förräns de sista dagarna nu och vi är nu övertygade om att vi gjorde helt rätt.

Vår veterinär tyckte också att det var rätt beslut, när en katt blir så orolig och vimsig så mår inte katten bra. Men det var ett svårt beslut att ta.

Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig - men avskedet blev en myckt finare upplevelse än jag vågat hoppats på. Efter att hon fått sprutan så var hon med oss en stund så vi hann med att tala med henne och gosa med henne hela tiden. Det känns jätteskönt nu - att man fick den stunden. Det var ju våran Gosan som skulle somna in med oss nära sig.

Vi undrade här ikväll vart hon är nu och hur hon har det. Vi kunde bara gissa oss till att hon har det riktigt bra när hon sitter uppe i "katthimlen" och tittar ner på oss, tvättar sig förnöjt och kurar sedan ihop sig för att sova. Gosan kommer alltid att finnas här hos oss. Vi saknar dig Gosan - matte känner sig så ledsen...

Kram till er alla och var rädda om varandra!

Nytt År och Nya Möjligheter!

2010-01-09T12:00:00.000+01:00

Oj, oj, oj - ser på besöksräknaren att ni inte svikit mig under min ledighet! Hoppas ni inte är allt för besvikna att jag inte skrivit något!

Vill börja med att önska alla er som läser min blogg en riktigt god fortsättning på det nya året! Ni har väl inte avlagt en massa nyårslöften som ni inte kan hålla? - Nä, tänkte väl det ;)!

Själv har jag gett upp detta för länge sedan. MEN lovade mig själv innan jul att 2010 måste bli de positiva förändringarnas år. Har redan planer vad jag skall göra för att vara snäll och go mot mig själv - så jag slipper hjärtklappning, minnesluckor och total förvirring!! Sitter nu och ler för mig själv. För vad annat kan man göra än att skratta åt eländet? Hur i hela fridens namn hamnade jag i denna situation???? Vem vet? Inte du... Vem vet? Inte jag...

Snällheten mot mig själv startar redan den 14 januari. Då skall jag och mina döttrar åka till Örebro för att titta på Lord Of the Dance. Alltså Michael Flatleys riverdance. Som vanligt kommer jag utan förvarning att gråta... Älskar att titta på människor som kan dansa! Jag blir helt hänförd. Detta gör att tårarna börjar rinna. Liksom de gjorde när vi var på Diggiloo i somras och Brolle sjöng "The show most go on" eller när jag tittade på Idol och Marie Picasso sjöng låten "Weak" med sådan kraft så den pressade ut tårarna utan att jag kunde göra ett dugg åt saken... Trodde inte att jag var såååå blödig!

Ni måste kolla denna länk...

http://www.youtube.com/watch?v=zb-7k6h42TE&feature=rec-LGOUT-exp_stronger_r2-2r-8-HM

Nästa snällhet blir den 17 januari ( ja, det är tätt på given, men det gäller att tanka energidepåerna) då jag drar till Åland med några härliga tjejer. Målet är att bara ta det himla lugnt och njuta av att allt är serverat. Och vi ska prata öronen av varandra över ett glas GT (eller två ). Ja fy fasen va skönt det ska bli att bara få vara. Det ser jag fram emot...

Underbart är kort sägs det - och idag blir inte bloggen längre än så här. Lovar att återkomma snabbare nästa gång och då skall ni få veta vad Lelle och jag fick på våran 20-åriga bröllopsdag av våra underbara flickor!

Sköt om er därute och njut av att den svenska vintern äntligen är här - mycket snö och skitkallt! I love it!

Länkar till Brolle och Marie. Inte bästa kvalitén men det får duga... håren reser sig ändå!

http://www.youtube.com/watch?v=mFoojQiNtmM

http://www.youtube.com/watch?v=rVLYY-zQpE8&translated=1

Värmande kramar till er alla!

Orolig igen...

2009-12-09T00:02:00.003+01:00

Lovade mig själv häromdagen att jag skulle nämna en sak i min blogg...lite snabbt bara...
Pratade ju om julbelysning sist. Och jag säger bara en sak - hur kommer man på idén att klä 4 stora skyltfönster med helt hysteriskt blinkande julbelysning? Locka till sig kunder? (Nä - det är nog reaktioner som mina de vill åt :) )Jag lovar att jag nog kan vara nästan hur hungrig som helst - men inte vill jag sitta och äta bland dessa lampor... Epelepsivarning utfärdas!

Lelle känner sig inget vidare pigg just nu. Antagligen en förkylning på väg. Oron smyger sig sakta på, skall det bli ännu en tur till lasarettet? Vad kommer att hända denna gång? Försöker att intala mig att det nog inte är någon större fara. Vissa dagar är ju neråt och andra uppåt. Men jag skulle ljuga om jag skulle säga att jag inte är orolig för den där vidriga svininfluensan!!! Den vill vi inte ha innanför dörrarna här!!!

För en tid sedan på någon kanal gick ett program som hette nå´t typ - Självmordsturister eller Självmordsturism. Det handlade om en man som var svårt sjuk i ALS (tror jag , kom in lite sent i programmet) och han hade en önskan om att få dö i förtid - innan sjukdomen dödade honom långsamt och plågsamt. Detta är lagligt i Schweiz och därför åkte han dit tillsammans med sin fru, blev "godkänd" och fick alltså bestämma över sin egen död. Hans hustru var med honom hela tiden. Detta program grep tag i mig mer än jag kunde ana. Tänker på det fortfarande.
Det som grep mig mest var intervjun med hustrun efter "självmordet". Man kunde se att hon var sorgsen men hon grät inte och fick förståss frågan om hon inte var ledsen? Hennes svar får mig faktiskt att gråta ibland. För där någonstans kan jag verkligen förstå hur hon menar...
Hon svarade (nu är det inte exakta ord, kommer ju inte ihåg precis):
- Den man jag gifte mig med dog egentligen för 6 månader sedan. Vi kom till en punkt där vi inte längre kunde säga att "Livet går vidare". Det enda som väntade var ju döden.

Jag säger bara det - Fyyy faaan! Ja, herre guud va jag grät. Tänk att komma till den stunden i livet och att ha kraft att ta ett sådant beslut. Jisses jisses jisses.
Jag kunde förstå henne så in i 17 mycket så det går knappt att beskriva. Någonstans i detta kom jag till insikt till några saker.

Insikt nr 1:
Jag kan faktiskt säga idag att livet går vidare, trots Lelles sjukdom.
Vi kommer alltid få dela vår vardag med Wegeners Granulomatos - mer eller mindre. Det är ju inte bara grundsjukdomen man får oroa sig för utan det är mycket runt om kring som han kan drabbas hårt av. Det räcker med en vanlig förkylning så kan han bli dödssjuk. Så fort Lelle snörvlar, hostar eller snyter sig kan det knyta sig i magen av oro. Håller han på att bli sjuk igen? Vilka tecken skall vi leta efter? Hur vet man om man börjar insjukna i svininfluensan? Mitt i allt detta rullar livet på med jobb, egen butik, hund, katter, älskade barn, städning, tvättning osv.(Det finns dagar och veckor som man knappt kommer ihåg för att det är så mycket man skall göra och tänka på)

Insikt nr 2:
Döden är inte det värsta som kan hända.
Detta hade jag grunnat på ett tag innan det mognade fram. Vågade knappt erkänna för mig själv att jag hade denna tanke. Pratade först med min Kurator om detta - visste inte riktigt hur jag skulle lägga fram det. Skulle jag verka helt galen??? Men han övertygade mig om att jag hade ett sunt tänkande. Skööönt... Sedan tog det någon vecka innan jag kunde lufta mina tankar om detta med nära och kära och nu slutligen kan jag till och med berätta om det här! Vilka framsteg. Min tanke bakom denna insikt är:
Jag kan se saker som är mycket mycket värre än döden. T ex att se någon man älskar och håller av mycket plågas och har dödsångest. Eller får ett sjukdomsbesked som kan innebära döden och att vägen dit kan bli plågsam. Just där och just då kan man verkligen förstå att döden även kan vara en befrielse. Man säger ju många gånger att man vill dö fort och inte ligga och plågas. Men jag undrar hur många som verkligen förstår innebörden av detta? Att stå inför detta faktum, att känna inom sig, att enda sättet att slippa ifrån detta helvete är att dö. Jag önskar ingen detta. MEN att vara anhörig och stå helt hjälplös för att se på hur ens älskade kämpar som en galning för att hålla sig kvar. Det går inte ens att beskriva. Just då är man ju så inne i kampen så man varken känner eller förstår allvaret egentligen - inte förrens efteråt förstår man...hur...nära...det...var... och jag kan säga en sak. JAG VILL INTE UPPLEVA DET IGEN! Men jag står fast vid min insikt att även jag, som anhörig, kan se att döden inte är värst utan den kan även vara en befriare.

Insikt nr 3:
Jag behöver verkligen ta mig tid att fundera ut vad jag egentligen vill ha ut av mitt liv och hur jag vill leva det i fortsättningen. Jag vill ju leva ett gott liv den tid jag har.
Vad är värt vad? Vad är det man skall sträva efter? Vart går gränsen för hälsosamt/ohälsosamt? Är det möjligt att bara ta in positiv energi? Hur mycket är jag beredd att betala av mig som person för att leva ett liv som bara rullar på? Vill jag fortsätta i denna takt? Vad händer om jag gör den och den förändringen???
Denna insikt är väldigt luddig i sin tankeform än. Men den snurrar runt i huvedet riktigt ordentligt just nu. Och det värsta är att jag för stunden inte har ett enda svar på min insikt. Inte just nu iallafall.

Visst finns det väl någon text eller dyl. som lyder ungefär så här? Vår tid på jorden är kort med tanke på hur länge vi ska vara döda... eller nåt sånt? Därför vill jag ju må så bra det bara är möjligt och verkligen kunna njuta av och ta tillvara på denna tid!

Fick en fin kommentar på mitt föregående inlägg! Jag tackar så himmelens mycket! (Läste stolt upp den för Lelle) Ler lite - trodde aldrig att jag skulle kunna beröra så mycket som jag tydligen gör! Det värmer!
Jag brukar inte berätta i förväg för familjen vad jag skriver om - men ikväll har jag faktiskt läst mina insikter högt för gubbisen, och han håller med mig till 100% - bara så ni vet!

Denna gång får ni klara er utan en bild. Vad skulle det vara för bild som passar in i dagens ämne? Ja, inte vet jag!

Kramelikram till er alla där ute i verkligheten! Snart är det jul!

Farmville, pussel & vinprovning - vilken röra!

2009-12-06T23:34:00.000+01:00

Som ni redan förstått så rör det sig ganska mycket i huvudet på mig ibland. Detta kommer ni att få ett smakprov på nu om ni inte fått tillräckligt med bevis på det förut...

Tänk att jag ändå hade så rätt när jag anade att jag inte skulle få så mycket tid över till bloggandet nu i december. Hinner knappt titta på datorn. Tror t o m att mina grödor på FarmVille har stendött flera gånger... (jo, jag råkade trilla dit - fast jag fattar fortfarande inte hur?) När man väl kommer igång med FV så kan man inte sluta. Tiden bara rinner iväg.
Att skörda och så, mjölka och plocka ägg, dela ut gåvor och för all del ta emot gåvor oxå - sen får man inte glömma att sprida ut lite gödsel hos grannar och FV-vänner för att själv få sina grödor "fertilizade" - och jag får inte glömma det viktigaste... jakten på "Ribbons" och stiga i nivåerna. Det är helt galet. Att jag dessutom älskar att spela spel gör ju inte saken bättre. Skulle kunna sitta en hel dag med att spela spel om bara tiden funnits.

Spel ja, pussel kanske platsar där på något sätt? Juldagskvällen är pusselkväll - det är så sköööönt att lägga pussel. Så jävla meningslöst egentligen - men TOTALT avslappnande och faktiskt spännande. Finns alla bitarna? Jag är en av dessa som är väldigt strukturerad när det gäller pusslandet. Det ska sorteras upp i kantbitar, olika färger som i sin tur sorteras ner i vilken sorts form biten har. Det är 15 burkar och 100 olika högar med pusselbitar. Allt för att underlätta sökandet på den RÄTTA biten. Har trots detta upplevt hur en "trädgrön" lagts i samma burk som himmelsblåa bitar - sedan suttit och svurit ve och förbannesle att det är ju såklart typiskt att det skall fattas en bit! Asgarv!
Och för att inte prata om hur man då har ett pussel på 5000 bitar och ramen är klar. Sedan skall man kanske börja med himlen och så klart är det bit 4 893 som passar. Då kan man undra om man är riktigt klok???
Trodde ända fram tills idag att jag inte hade nåt nytt pussel i år utan skulle få lägga ett av de gamla. Men som av en ren skänk från ovan hade jag tydligen beställt ett pussel av grannpojken när han var här tidigt i höstas med jultidningskatalogen. Yippi! Så nu har jag ett spritt nytt olagt pussel (1000 bitar av Gamla Stan) istället för ett gammalt och redan lagt!

..och apropå det gamla! (Ni märker vilka snygga övergångar jag har denna gång? Skulle tro jag varit på författarkurs...fniss) Har ju varit på BBAA möte. Denna gång var oxå Bengt Fritiofsson (i flera olika upplagor) inbjuden för att hjälpa oss förstå hur vi ska dricka vin och vad vi framförallt skall tycka att det smakar (löddrig häst är mest vanligt). Alltså var temat vinprovning! Jag hade så jävla roligt! Man kan vara precis sig själv och vara knäppare än vanligt - utan att nån märker nåt - för alla är likadana! Love you girls! Anmärkningsvärt var att alla hade med sig olika viner. Jag hade nog trott att åtminstone någon skulle ha köpt samma vin... Den största överraskningen var nog Blossa 09 med smaken Clementine. Den kan jag varmt rekommendera att dricka iskall direkt från frysen...Supergott! Varm däremot gav mig rysningar och ståhår på armarna. Tvi vale...

Då dricker jag hellre den vita alkoholfria Blossa glöggen som smakar ljuvligt och till det skall man naturligtvis äta NYÅKERS pepparkakor. Allt annat som kallas pepparkakor är bannlyst i detta hus!!! Baska baska! Och tror ni de finns att köpa någonstans i denna lilla gudsförgätna byhåla??? Icke sa nicke. Tur man ska till Örebro och köpa kungsgran så man kan köpa hem en pall pepparkakor samtidigt!

Just ja! Höll på att glömma... idag drog nog hela Skidvägen en lättnadens suck! Med risken att vårt hus skulle vara det enda utan en enda ljusslinga placerad någonstans på utsidan så kände jag och Jessica oss tvugna att sticka ut i trädgården och skutta runt vår sockertoppsgran för att pryda den med kvarterets snyggaste belysning! Efter mycket om och men (vi kände oss nästan lite löjliga efter 53:e varvet runt granen) så lyser nu den kulörta ljusslingan i granen. Kallar den för Piff och Puff-belysning. Ett populärt uttryck här förresten. Vi kallar nämligen Kungsgranen för familjens Piff och Puff - gran. För när den är pyntad och klar är det bara ekorrarna som fattas! Har även satt upp en liten väggran (med belysning!) på fasaden. Så nu sticker vi inte ut längre som den mörkaste gården utan nu känner vi åter en gemenskap med kvarteret! (Tror faktiskt att vi var sist upp med stakarna oxå...men nån måste ju vara först och nån måste ju vara sist? eller?)

Adventskramar till er alla från mig!

Var det verkligen din tur att vaccinera dig denna gång?

2009-11-19T21:00:00.004+01:00

Jag säger bara en sak! Tänk att detta vaccin skapar sådana reaktioner.
Hur många människor bor det i Sverige? Jo, drygt 9,2 miljoner!

Okej... och av dessa skall helst alla vaccinera sig om man nu bortser från de allra minsta.

Helt ärligt! Hur många av er trodde att alla skulle kunna få vaccinationen första veckan?
Nä - just det. Inte en människa kan väl ändå inbilla sig att dettta skulle vara gjort på en grisblink.

Tyvärr är det ju så att vi inte får tatuerat i pannan vilken grupp vi tillhör. Sedan får vi räkna in den svenska avundsjukan. Bara jag får min spruta så skiter jag i hur det går för alla andra... Varför ska han/hon få sprutan före mig? Jisses säger jag bara...
Man hör diskussionerna i kön på sjukstugan, det tisslas och tasslas om det är rätt människor som är där. Och herregud om någon hamnar före dig i kön. Jag blir så sorgsen av att det alltid skall finnas folk som anser att de är viktigare än alla andra. Och att de kan stå och diskutera högt och ljudligt över vilka de tycker skall få sprutan först. Var för fan tacksamma att ni får sprutan överhuvudtaget! Tänk på alla de som inte ens har den rättigheten! NÄ - fy 17 säger jag.

Sedan har vi ju alla de som har så bråttom och vill få det gjort. Någon har smitit iväg från jobbet, man har en viktig tid att passa, du har reperatörer hemma som kostar pengar eller så skall du ut och köra pensionärer i rullstol. Ja, alla har ett skäl att smita före i kön...

Jag förstår att alla är rädda för att blir drabbad av influensan - man kan ju faktiskt dö. Jag är också rädd för att bli smittad och i värsta fall dö - och för att smitta ner mina nära och kära. Hur skulle jag kunna förlåta mig själv om jag råkade smitta ner Lelle eller mamma? Samtidigt kan man ju inte skydda sig mot allt. Som jag sa förut - ingen har garantier för morgondagen.
Visst - här kan jag nu sitta lugn och trygg(????) för nu har jag ju fått min spruta som bör skydda mig inom 2-3 veckor. Alltså får jag hålla andan ett tag till - och hoppas att vi alla klarar oss.

Jag vill passa på att tacka personalen på sjukstugan för att de ändå har ett sådant tålamod och orkar vara trevliga mot folk som bara klagar!

Ja, nåt annat hade jag inte att säga just nu. Men jag har lite på lager - så håll utkik mina vänner. Jag är snart tillbaka!

Kram till er alla! Och sov försiktigt på den vaccinerade armen - den ömmar kan jag lova!

Måndag fredag måndag fredag måndag.....

2009-11-05T20:51:00.006+01:00

Vill lämna en liten varning för vad som komma skall i november och december. Bara så ni vet ÄLSKAR JAG SNÖN & JULEN! Så idag har jag jublat hela dagen!!!!

Bilden är tagen nere vid Brukshotellet Sörgården förra året.

Just det ja! Dagarna...oj oj oj! De bara går och går men vart sjutton tar de vägen? Ja inte vet jag! Jag bara följer med strömmen just nu känns det som. Men det är väl så för oss gammelgäddor (ny titel som jag fick igår) ju äldre man är destor fortare går tiden? Trodde denna vecka skulle gå jättelångsamt - skall nämligen vara ledig nästa vecka. Känns skumt. MEN SKITSKÖNT!

Eller ledig och ledig. Har hur mycket som helst att göra med företaget t ex att komma ikapp med allt pappersarbete. Så det känns faktiskt bra att man kan ägna all sin tid åt det och kunna lägga den ångesten åt sidan. Betar av min lista sakta med säkert och det är nog det som gör att jag faktiskt känner mig bättre och bättre men framförallt känner att jag blivit lite lugnare inombords. Min ständiga inre stress försvinner mer och mer. Ibland kan jag få värsta paniken för allt jag inte gjort, allt jag borde gjort och allt jag borde göra.

Har idag fått en förfrågan om ett ordförandeskap - hjärtklappning direkt. När ska jag klämma in det? Nu när jag äntligen har fått någorlunda kontroll på livet och börjar komma ikapp mig själv skall jag då rasera det direkt p g a att jag skall vara snäll och ställa upp för den goda sakens skull? Min kurator har ändå kämpat ganska mycket för att få mig att inse att jag måste vara snäll mot mig själv och lyssna på mig och vad jag vill. Inte vara snäll mot alla andra på min egen bekostnad och det låter helt vettigt faktisk! Eller hur?

Om ni bara visste vad skönt det är att träffa en kurator. Det allra bästa är att kuratorn inte ens är från Hällefors - han känner inte mig och har inte en enda förutfattad mening om mig och mitt liv. Man kan vädra alla sina konstiga känslor, tankar m.m och direkt få konstruktiva råd utan att det ligger en massa känslor, rädslor och förutfattade meningar bakom. Jag kan skratta, gråta, vara förbannad, besviken utan att skämmas och jag känner mig så befriad varje gång jag går därifrån. Det känns som jag lämnar en bit av mitt dåliga mående och sakta men säkert är på väg tillbaka till mitt gamla jag. Tänk vad det kan kosta på att få nya livserfarenheter!

Nåja, nu till något roligare :) För att stödja Rosa Bandet gick Jessica och jag över till Sonia Janssons fotostudio för att ta några Rosa Bilder. Det var faktiskt riktigt roligt att få toka sig lite framför en kamera. En av bilderna står i mitt skyltfönster! Där har jag oxå datum för smyckeskurser för november och december. Kom gärna in så berättar vi mera. Varför inte göra julklappen till mamma, pappa, syrran, brorsan eller bästa kompisen? Vi har något som passar till alla.

Som avslutning måste jag ju nämna att vi tackat av "Snygg-Erik" på jobbet. Så nu är ingenting sig riktigt likt. Ingen "Har ni sett den här filmen"-diskussion varje måndag. Inga Ica-strumpor att titta på (han var jättenoga med att visa dagens färg). Ingen som smyger sig på en så fort man bara tänker tanken att man skall baka en chokladkladdkaka för att genast börja tjata om att få smaka på smeten... Ja, listan kan göras lång. Om vi saknar honom på DG:s? Njaaa - låt mig få tänka efter - å ena sidan...ja - å andra sidan...ja! Självklart saknar vi dig Erik. Vi hoppas alla att du snart är tillbaka!

Apropå Ica... Vilken härlig reklam de har! http://http//www.youtube.com/watch?v=nN6KfbsEKRc&feature=PlayList&p=3B7D0984DDB4A6AE&playnext=1&playnext_from=PL&index=1

Kram till er alla från mig!

Bästa dagen på hela året:)

2009-10-26T23:34:00.001+01:00

Istället för att börja varje blogg med att be om ursäkt för att jag inte skrivit på några dagar får jag nu inse att livet har inlett en ny fas - tiden fram till jul...och det innebär att jag inte kommer att hinna skriva varje eller varannan dag som ni märkt. Mitt mål är att hinna skriva minst EN gång i veckan!!! Helst två - men jag kan inte lova något. Så nu ber jag en sista gång om ursäkt för att jag lämnat er i stor vånda över vart jag tagit vägen,SORRY!, *fniss*, och som vanligt kommer jag att tala om för er på Facebook när bloggen är uppdaterad. Om man nu kan se nå´t där. Va fasen har de gjort för övergrepp på vårt FB? Nu är det ju inte alls lika överskådligt längre...Snyft...men jag hoppas ni hittar mina meddelanden ändå!

Vaknade med ett ryck i morse. Vad ljust det är i sovrummet??? Släppte jag inte ner persiennen igår kväll??? Vände mig mot Lelle - jaha - tv:n är på - då har han haft svårt att sova (vi sätter alltid tv:n på timern - så den brukar vara avstängd)

Men va fasen...barnprogram - nu? Nu börjar jag bli orolig på riktigt - vad är klockan egentligen? Visst ställde jag väl klockan på 7:00 igår? Visst är det väl måndag och jag ska upp till jobbet?

Inte kan det vara så ljust före kl 7?

Rycker tag i mobilen för att kolla klockan...23:10...Öööööhhhhhh??? Det fattar ju t o m jag att det är ju absolut inte rätt tid... Just ja - lånade ju Jessicas mobil och tydligen var inte klockan rätt ställd över huvud taget...

Jäklars - vet ja vad klockan är? Häver mig ur sängen - har hjärtklappning innan jag når hallen där jag äntligen ser rätt tid: 7:40! SHIT! Jag börjar ju åtta...

Den hjärtklappningen höll i sig ända tills kl 18 ungefär. Fy fasen...där fick jag för den timmen vi hade framför oss hela dagen igår...nu låg den helt plötsligt bakom mig...kan inte göra annat än att skratta...

Apropå vintertid - I love it!!!

Den söndagen som man ställer tillbaka klockan en timme är min absolut bästa dag på hela året. För en gångs skull behöver man inte jaga en extra timme - den finns där helt gratis. I år körde jag med en ny taktik. ALLA klockor jag måste ställa manuellt flyttades fram idag måndag...bara för att helt enkelt få nöjet att inse att

- Nä just ja - klockan är ju bara.... det är så jävla gôtt! Är det bara inbillning eller hinner man med extra mycket denna dag bara för att man har vetskapen om denna dyrbara timme?

Vaknade nämligen lugnt och skönt 9:30 utsövd och insåg att klockan var 8:30. Duschade och fixade iordning frulle. Startade datorn, surfade in på P4 för att ta fram veckans melodikryss för att lösa det med Lennart. Innan jag startade mitt företag gjorde vi detta nästan varje lördag, men nu får det bli på söndagarna. Är ju i butiken varannan lördag och på DG:s varannan lördag.

Väckte Lelle och hade en mysig söndagsfrukost med krysset. Det är så lyxigt.

Söndagarna har blivit något heligt för familjen Andersson. Det är då vi umgås hela familjen.

Nåja - efter den långa frukosten så bestämde vi oss för att åka och hälsa på våra bästa vänner. Vi har umgåtts, mer och ibland mindre, i drygt 20 år nu! Det är så skönt att veta att även om man inte varit där på länge är man alltid lika välkommen och det är aldrig några sura miner och en massa tjafs om att man inte varit där på evigheter. Vi bara konstaterar att det var länge sedan sist men va kul att träffas! Det är vänskap!

Kommer ni ihåg när vi skulle på husvagnssemester en midsommar? Själva avresan skulle ske några dagar innan midsommar. Vi satt hemma hos oss i köket och hade kartboken på bordet. Det var två ställen som var spikade på förhand, Astrid Lindgrens värld och Liseberg, så vi slog upp sidan med Småland, Skåne och Blekinge. Sen vet jag inte vem av oss det var som blundade och pekade men nästa mål vart Sturkö i Blekinge... sedan följde vi Skåne efter hela kusten och upp mot det andra bestämda delmålet, Göteborg och Liseberg. Det var en härlig semester... Vart firade vi midsommarafton tror ni? Jo i bilen från Vimmerby ner till Sturkö... Det blir man inte speciellt bakfull på kan jag säga! Den semestern gick låten "Can´t help falling in love" med UB40 varm i bilen...http://www.youtube.com/watch?v=1IPySX7NzLc&translated=1

Okidoki - en sväng bakåt i tiden och ljuva minnen. Efter vänbesöket så gjorde jag Janssons Frestelse med riktig grädde.... åhh vad jag längtat efter detta... var i sjunde himlen.

Efter det ändrade jag mina rutiner på riktigt! Hade bjudit över grannarna bredvid på kaffe OCH kaka, (ni som följt min blogg vet ju att främmat burit med sig kakor hit - kan det bero på att det varit dåligt med bakandet en tid?) Även här lyxade jag till - äppelkaka á la Klasse Kock och till det serverades Grand Luxus Vaniljvisp från Pekås kyldisk!!! Men vi smaskade på som fasen... Kakan var alldelses ljummen- mmmmm.

När jag ändå var på Pekå´s passade jag på att köpa lösgodis - passade bra till Bondfilmen Quantum Solace som vi tog hem på Canal +. Ibland är livet ganska underbart tycker jag;)

Ja, som motvikt till allt sorgligt i vårt liv var denna söndag ljuvlig!

Jag önskar er alla en trevlig vecka! Massor av kramar från mig!

Stöd cancerfonden - Köp Rosa Bandet!!!

2009-10-19T21:26:00.006+02:00

Ännu en måndag att lägga till handlingarna.

Fredagens svarta hål är inte lika djupt idag men det gör fortfarande lika ont och oron i magen finns där hela tiden. Har haft svårt att sova om nätterna och Lelle har fått trösta mig. På ett vis är det skönt att släppa ut tårarna - de har jag nämligen hållt inne med. Det är nästan så jag kan säga vilka datum jag gråtit sedan den 12 april. Men det är egentligen skitsamma - här har jag gått å väntat på att få släppa ut all gråt som har byggts upp av rädslan att förlora Lennart. Jag ville absolut inte att gråten skulle komma pga den anledning som den fick göra. Jag hade ju sett mig sitta på en stubbe ute i skogen, kanske med Mp3 i örat med någon sorglig låt som gör att man släpper spärren. Va skönt det skulle varit att bara sitta där och låta ett halvårs tårar rinna. Men nu fick inte jag välja tillfälle utan nu blev det som det blev.

Ändå tuffar livet på som vanligt. Fladdrar runt ägorna som en yr höna (då slipper man tänka så mycket). Jag nämnde ju att det skulle behöva putsas upp här i huset för att nya TV:n har står o blänker så. Anledningen att städa kom formeligen som ett brev på posten. Eltel skulle nämligen komma idag måndag och installerna fibernätet. Så alla möbler efter väggarna skulle flyttas fram... och Surprise... där kom det fram dammråttor oxå. Så nu är det städat och lite lätt möblerat. Kan inte ens minnas när det såg så skapligt ut här senast. Tror jag tvättade ca 10 maskiner - det kändes åtminstone så. Har ju en 19-åring hemma med allt vad det innebär av klädbyten. Det som är kvar nu är att damma av bokhyllan oxå. Den fick stryka på foten - men nu är jag ett STORT kliv framåt i det som har kännts lika långt som Kinamuren. Det får mig att tro att någonstans i allt elände kanske kuratorn har rätt. Jag klättrar sakta men säkert uppför - självklart kommer jag att glida ner för kanten lite - men jag hoppas verkligen att jag skall slippa komma ända ner i botten ännu en gång.

Vill slå ett slag för cancerfonden. Lördag den 24/10 har vi Rosa Lördag i Hällefors. Butikerna har öppet till kl 15, jag har Callej Design öppet 10-15, och naturligtvis säljer vi Rosa Bandet! Hos oss kommer det att bli fina erbjudanden - ett finns redan nu - bokar du/ni smyckeskurs under oktober månad så bjuder vi på Rosa Bandet! Så välkomna in!

Så vill jag sända en liten hälsning (känns som Ring så spelar vi) till dig Lotta och tacka för en mysig "tjejkväll". Den gav mig mycket styrka inför det som kom i fredags. Vill ge dig en ängel! Kram på dig!

Vill återigen tacka för den respons jag får för min blogg. Nu har jag skrivit i ca 2 månader och ni har verkligen fått vara med mig i min sorg och glädje. Precis som jag önskade. Någonstans vill jag alltid vara optimist men ibland blir det även för mycket för mig - man kan inte alltid säga att allt ordnar sig. Vilket får mig att tänka på en tecknad serie som satt på dörren till fikarummet på Konsum när jag jobbade där för 100 år sedan. På bilden ser man en man som står med foten i kläm och ler så mycket han kan - då kommer det en annan figur och frågar just: - Har du foten i kläm? Varpå mannen svarar, med ett ännu större leende: - JAJAMÄNSAN!

Är man sur och le - går allt på sne!

Är man god och gla - går allting bra!

Med de orden säger jag Kram till Er Alla från mig!

Fotspår i sanden

2009-10-16T23:17:00.008+02:00

När skall man börja leva som man lär??? Det här med att ta en dag i taget - hur svårt kan det egentligen vara? Min mamma sa idag:

- Står man med ena foten i det förflutna och den andra foten i morgondagen så skiter man i dagen man har idag och det är den enda dagen man har löfte om!

Det är så jävla sant - för det förflutna har ju redan skett och det kan du inte göra ett dugg åt idag! och morgondagen har du inte ens fått löfte om. Vi har bara dagen i dag!

Just idag är en svart och tung dag för mig. Helt plötsligt faller man bara ner i stort hål och undrar om man ens skall klara av minut för minut. Snacka om att leva för stunden.

Jag vill gärna göra upp några planer och mål för framtiden - men så fort man tänker tanken så får man en påminnelse om att vi måste leva här och nu.

Och denna påminnelse kom som ett brev på posten idag. Men någon klok människa har också sagt att imorgon är en annan dag. Även om jag har svårt att se vad som skulle kännas annorlunda imorgon?

För drygt 10 år sedan hade jag en downperiod i mitt liv och fick en berättelse uppläst för mig och jag grät som ett litet barn. Som tur var så var det mamma som läste den för mig så naturligtvis tröstade hon mig. När livet känns bra så tänker jag inte så mycket på den - men i svåra stunder så kommer den till mig ibland. Jag är inte speciellt kristen av mig - men jag har min egen tro om att något finns därute och att vi styrs av ödet. Så jag har min uppfattning om hur jag vill att min gud är och ser ut så om ni bara sätter in vad ni vill eller om ni vill behålla berättelsen som den är - det är upp till dig! Jag är bara glad om den kan beröra dig som den än i dag berör mig!

Fotspår i sanden

En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud.
På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram.

Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds.
När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden.
Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår.
Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.
Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta.

"Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen.
Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår.
Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.
HERREN svarade: "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande.

När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.

Ja, vad ska man säga...

Kramar till er alla från mig!

2009-10-14T22:27:00.004+02:00

Hade svårt att sova i natt p g a min onda nacke. Så fort jag vände mig så värkte det. Lyssnade tillslut på mp3:n för att möjligen kunna somna. Men icke sa nicke. Låg i någon sorts dvala och vaknade till ibland (säkert någon låt jag tyckte om som fick mig att flyta upp till ytan) och då slog det mig att jag kanske skulle ta och lista några låtar i olika kategorier här i bloggen! Har gått och spånat på detta hela dagen och fick ytterligare uppslag på jobbet. Så här kommer några av de listorna jag filurat på:

Nostalgilåtarna man fortfarande kan texten på

med vissa minnesluckor och lite förvåning

Sommartider - Gyllene Tider
Sweet Dreams (Are Made Of This) - Eurythmics
Moonlight Shadow - Mike Oldfield
Du lever bara en gång - Noice
The Number Of The Beast - Iron Maiden
Inga kan älska som vi - Grace
Hubba Hubba Zoot Zoot - Caramba

Nu måste jag varna känsliga personer!!! Namnet på nästa lista kan uppfattas som stötande men detta är ett internt skämt om just denna kategori av låtar!!! Har suttit och klurat på vad jag ska kunna kalla dem för istället - men kan inte hitta på något - för de är vad de är...

Kåtlåtar (ber om ursäkt för mitt grova språk)

Private Investigations - Dire Straits
The Great Gig In The Sky - Pink Floyd
I Wanna Kiss You All Over - Exile
The Power Of Love - Frankie Goes To Hollywood
You've Lost That Loving Feeling - The Righteous Brothers
Yeah! - Usher
Inga kan älska som vi - Grace

Låtar som får mig att dansa & le

Daggmask - Dreamnation
Jigga Jigga - Scooter (älskar alla deras låtar så det var svårt att välja ut bara en!)
Booten Anna - BassHunter (ja, jag vet - fjortislåt - men dansvänlig)
It´s A Pitty - Tanya Stephens (ganska ny bekantskap för mig)
Knock On Wood - Donna Summer
Life Is Life - Opus

Tyvärr kör jag oftast för fort när jag hör dessa låtar
och oftast sjunger jag hellre än bra samtidigt

Sandstorm - Darude
Fire - Scooter
Dooh Dooh - Barcode Brothers
Faster Harder Scooter - Scooter
Flute - Barcode Brothers (börjar ana ett mönster här hmm...)
I Was Made For Lovin You - Kiss

Nu hade ni väl säkert viljat ha länkarna till alla dessa låtar - men det hinner jag inte nu - utan surfa iväg med er på Youtube och njut av all musik som finns tillgänglig!

En sista lista ska ni också få som inte har ett dugg med musik att göra! Den får ni ta med stor dos humor - det är en rolig grej som vi spann på vid jobbet idag...

Skäms på oss flickor!

Guds gåvor till oss kvinnor

Dildon
Diskmaskinen
Telefonbanken
Tvättmaskinen
Mannen

Men vi kan ju konstatera att utan er, våra män, pojkvänner, killar eller vad vi nu har för relation till er, står vi oss slätt! Love you!

Nä nu blir det nog sängen. Ska ju faktiskt upp och jobba imorgon!

Nattikramar till er från mig!

Jag + familjen + Örebro = Äntligen sant!

2009-10-12T21:57:00.000+02:00

Så var det gjort! I vardagsrummet står en ny tv. Äntligen! Priserna har ju sjunkit så t o m vi förstod att man kunde göra ett klipp på Net on Net. Nu står den alltså där - i vardagsrummet - svart o blank. Så fin så fin - måste nog putsa upp omgivning lite så den matchar tv:n. Men få se nu...ledig först på söndag...hmmm. Ja, ja! Städningen är det iaf ingen som tar ifrån en?

Ja, tänk alltså att jag tillbringade en hel dag i Örebro. Det var fantastiskt underbart - gå och strosa och rota lite, träffa barnen, äta god mat på Pacos (kan rekommendera deras hamburgare). Om vi nu bortser från tv:n så handlade vi inte värst mycket. Vi njöt mest av att se annat än Hällefors. Tänk bara att få köra bilen i mer än 50... Bara det är värt resan...

Lelle hade lite problem förresten. Han hade sin rullator med sig och den rackarn blev så jäkla statisk så han kunde inte hålla i handtagen tillslut. Det sprakade och small omkring honom - så det slutade med att han hängde över rullatorn som en annan ostkrok. Så nu måste vi ju hitta en lösning på det problemet tills nästa resa. Några förslag? Jag tyckte ju att han kunde ta rullstolen - men han protesterade direkt och jag förstår honom - det är skönt att kunna få gå lite. Han behöver den träningen också. Han har ju knappt inga ryggmuskler kvar så det är bara att träna och åter träna - men det går så sakta tycker han.

Ibland (som igår) kan man faktiskt nästan glömma bort sjukdomen och känna oss som den helt vanliga familj vi egentligen är - vilket känns helt underbart! Man måste fånga guldkornen ni vet!!! Vissa vardagar vill man bara glömma och då gäller det att kunna ta fram guldkanterna! Och det bästa av allt är att det behöver inte vara så stora saker som händer utan det kan vara det lilla i vardagen - t ex att vakna och se att Lennart ligger där bredvid mig, kunna sitta ute i solen tillsammans och dricka kaffe, kunna ta en liten promenad i kvarteret...eller kunna vara med båda döttrarna och mågen i Örebro för att bara vara...ja listan kan göras lång!

Det är ju synd o gnälla en sån här dag - men jag har så in i bomben ont i nacken och hela vänstra axeln och armen. Vet fasen inte vad jag gjort. MEN -det gav mig en anledning att lägga mig i solariet. HERREGUD - det var sååååå sköööönt! Tyvärr är ju allt underbart kort - så nästa gång måste jag ha fler tior i beredskap - nog vill jag sola i minst 21 minuter...hmmm.

Jaha där ser man! Detta var inte alls vad jag hade tänkt ta upp i dagens skriverier - men det är faktiskt det här som är så roligt med att blogga. Tankarna flyger och far - därför vet man aldrig vad det blir. Ibland är det väldigt planerat och strukturerat och ibland blir det lite wild & crazy!

Nä -nu skall jag börja förbereda mig för kvällens dokumentär - Regissören - som naturligtvis är ett verk gjort av Documentary Group! Kl 22:05 på SVT 1!

Kramen till er alla därute och tack för alla vänliga ord om min blogg!

Jag älskar Singing Bee!

2009-10-10T20:40:00.004+02:00

...och Blossom Tainton. Hur mycket jag än funderar så kan jag inte komma på någon annan kvinna som är lika snygg som henne!!! Tycker om hennes personlighet och har alltid tyckt hon är så fin! Skulle jag få vara någon annan för en dag skulle jag nog vilja vara just henne!

Inatt höll jag på att bli galen. Trodde aldrig att jag skulle somna. Efter en vecka med halvtaskig sömn så tror jag att denna natten tog priset - somnade vid halv 4-4. Passar ju jävligt bra när man ska upp och jobba på DG:s! Har varit som en zombie hela dagen. Tur att det bara var jag som såg de svarta påsarna under mina ögon i morse. Hade Oriflames mirakelgel för ögonpåsar som tur var - annars hade jag fått hämta en av mina BH:ar... Stod och log lite för mig själv - insåg att det är väl vid min ålder dessa synliga teckan skall börja komma. Det måste ju vara därför Oriflame har en sån specialgel??? Jodå - jag älskar mig själv - men inte så tidigt på morgonen. Hoppas jag får sova ordentligt inatt!

Förra helgens missade Örebro-resa skall tas igen imôra. Vi gör ett nytt försök med att kolla efter en superbra och skitbillig tv. MEN imorgon får hela familjen en bonus oxå! Får nämligen träffa Carro och Mågen. Ska bli så underbart trevligt! Kom på att det är bra att få tekniska råd av de yngre förmågorna. Släkten är till för att utnyttjas! Fniss...

Får inte glömma bort att tacka alla inblandade (=chefer och personal på DG:s samt ica-strumporna - denna gång i ljusgrått) för en jättetrevlig personalfest i torsdags! Vi åt, drack, körde lite Singstar och dansade såklart! Äntligen fick jag svar på vad SKA är. Skön partyreagge! När jag kom hem höll det på att sluta illa! Lelle nästan förpassade mig ut i soffan när jag kom hem. Han påstod att jag STANK vitlök så han inte stod ut... inte så konstigt - åt en suveränt god gryta som jag tror hade hela vitlöksklyftor som huvudingrediens. Maken påstod att det stank i kring mig idag oxå när han besökte mig på fiket...Å så påstår han att han har tappat luktsinnet??? Men det är väl som med karlarnas hörsel - de hör det de vill höra.

Tur för mig att han inte förstod att jag gjorde allt för att dölja alkoholstanken...

men å andra sidan är det svårt att skilja en eventuell bakfylledoft från en vitlöksdoft.

Det finns en person i vårt hushåll som ALLTID påstod (han kan ju inte dricka nuförtiden pga medicinerna) att:

- Jag bakfull? Nä-det måste va vitlöken.

Succén på p-festen var denna låt som jag länkar till. Ni får själva avgöra vilken version som är bäst. Vill man drömma sig bort till Bredsjö eller till Grekland? Det är bara att välja!

Bredsjö versionen: http://www.youtube.com/watch?v=b5paJp4BUDA

Grekiska versionen: http://www.youtube.com/watch?v=kmpw6pTu3ic

Nattikramar till er alla!

Erik! You made my day!

2009-10-07T21:56:00.007+02:00

Det är bara att inse faktum. Jag hinner inte skriva i min blogg varje dag hur gärna jag än vill. Just nu går livet i superturbo... Gud - om dygnet kunde vara 36 timmar och att man var tvungen att göra braiga saker för sig själv de där extra timmarna. Då skulle livet vara underbart.
Jag berättade ju att jag hade skrattat hejdlöst på jobbet förra veckan - and this is why!
Ni vet - Snygg-Erik på jobbet - fick mina tårar att rinna. Han gjorde det helt ovetandes. Så här i efterhand tycker jag riktigt synd om honom. Så jag säger bara:
- Förlåt Erik för alla dumma skämt. Men du bjuder faktiskt in en hel del - och du vet hur det är - det man ger får man ofta tillbaka!

Men priset tog han alltså häromdagen. Vi satt några stycken på jobbet och diskuterade arbete och bollade lite idéer - allt var väldigt seriöst. Helt plötsligt kom jag på mig själv att sitta å stirra på något som jag först inte fattade vad jag stirrade på. Förlorade mig själv i tanken en stund alltså. Sakta men säkert gick informationen fram. Det jag stirrade på var skaftet på Eriks strumpa. Insåg efter en minut att det var en text på strumpan - och inte vilken text som helst heller - ni kommer tro att jag ljuger.... jag läste sakta för mig själv:
-ICA Supermarket!
Jag vet att min hjärna inte är som alla andras och att min humor är alldeles för sjuk stundtals - men detta var mer än jag kunde ta just där och just då. Jag tappade koncentrationen totalt på vad min ena kollega sa och upprepade åter samma ord några gånger. Läste jag verkligen rätt?Försökte hålla mig för skratt men tillslut asgarvade jag. Kunde knappt förklara vad det var som var så roligt. Stackars Erik... tror han blev generad, men han insåg väl det komiska i det tillslut.
Min kommentar till honom var typ:
-Du som är så snygg för övrigt - hur fan kan du sätta på dig så fula strumpor? Han måste ju tro att jag är helt galen - och då ska vi ju inte försöka oss på att förstå vad de andra två tänkte om mig?! Jag kunde helt enkelt inte sluta skratta. Han upplyste mig om att de fanns i 10-pack och då fick man även strumpan i grått. Att jag inte dog...
Var förståss tvungen att fråga vart han köpt dem, men det var väl en överflödig fråga. På ICA-supermarket så klart!! Men hans mamma hade köpt dem. Så han blev förlåten.
Det hela slutade lyckligt - Erik erbjöd sig att ta ett kort på sin fina strumpa för att jag skulle kunna lägga ut den på min blogg. Så varsågoda min vänner!

Imorgon kväll har jag inte tid för er...då är det personalfest. Jag hoppas Erik har bytt strumpor tills dess...

Tusen kramar från mig till er!

Na na na ni na na na ni na na na na naa - veckans boktips!

2009-10-03T12:19:00.005+02:00

Åh - det spritter i hela kroppen! Tänk att lilla jag skall åka till stora staden Örebro idag! Vi ska kika lite på en ny tv (som förhoppningsvis är skitbra & skitbillig) eftersom vår har lagt av. Som tur är har Jessica flyttat ut sin lilla tv så vi åtminstone har nåt att titta på. Det är inte riktigt samma sak, alla är ju som små myror - för att inte tala om texten. Tur man kan engelska åtminstone så man förstår vad folk säger.

Det låter kanske som det skulle vara värsta äventyret att åka till Örebro. Jag kan säga att jag var dit i juli någongång - och naturligtvis hade vi tid på lasarettet. Innan dess åkte jag nästan varje dag hela april och sedan någon dag i veckan maj och juni för att hälsa på älsklingen när han låg inne. Därför känns det gôtt att kunna åka för att bara göra något annat än att besöka sjukhuset! Bara få byta miljö - jag får snart panik. Det känns som jag bara jobbar och jobbar, när man är ledig är det så mycket man ska hinna med, och huxflux är det kvällen. Då är det bara att släpa sig i säng. Så en resa till Örebro är ett välkommet avbrott från allt. Bara Lelle och jag i en tv-affär. Jag ryser av välbehag! *asg*

Jag lovade ju lite boktips häromdagen. Här kommer några tips om böcker som berör och som jag sträckläste! http://www.youtube.com/watch?v=37nK8oBk5l4

Anhörig av Katerina Janouch: Detta är en bok som handlar om Katerina själv och om hennes alkoholiserade make och vad det innebär att vara anhörig till en alkoholist!
Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak av Pigge Werkelin: Trodde den skulle vara jättesorglig och bedrövlig - och visst det var den ju också - men inte på det sättet. Pigge berättar hur verkligheten var på ett bra sätt - nästan positivt - nä jag vet inte hur jag ska förklara. Läs den istället så förstår du hur jag menar!
Andra sidan Alex av Unni Drougge: Usch, man blir så ledsen när man läser om vilken misär familjer kan leva i. Unni skriver så bra så man är fast från första sidan.
Heroine av Unni Drougge: SKITBRA!!!! OTÄCK SOM FASEN!!!
Flyga drake av Khaled Hosseini: En sorglig bok som handlar om en liten pojke och hans värld. Hur beslut som man tar för att man tror livet skall bli bra för att sedan inse att det ändå går åt helvete!
Tusen strålande solar av Khaled Hosseini: Jag blev så jävla illa berörd, förbannad och framförallt jag fick en annan syn på kvinnorna i Afghanistan. LÄS DEN!

Hoppas ni som jag tycker om dessa böcker. Lämna gärna en kommentar om ni har eller när ni har läst böckerna!

Kram till er alla!

The bitch is back!

2009-10-01T22:26:00.000+02:00

Är äntligen tillbaka vid datorn! Den här veckan har det verkligen inte funnits varken tid eller ork faktiskt. Och gårdagskvällen ägnade jag åt att spendera pengar via Swedbank, det är ju så jäkla roligt. Så jag passade på *fniss* och roa mig ordentligt. Men det är ganska lätt att hålla sig för skratt när man ser hur summan bara växer och växer - å vips så är det nästan tomt på kontot!

Har haft underbart besök i helgen av min lillasyster och hennes familj. Äntligen fick man sitta å bladdra lite med sin lillasyster samtidigt som vi åt lösgodis och drack kaffe. Det var så jävla mysigt och så längesedan! Tack tack tack Katarina!

Även om jag tycker väldigt mycket om mitt jobb på DG:s så måste jag erkänna att det var lite tråkigt att lämna alla goa barn för att jobba på lördagmorgon. Hade hellre suttit vid bordet och haft en lång och härlig kollektivfrukost!

Och jag älskar att se och höra min Lelle skratta riktigt ordentligt! Det händer inte så ofta nu för tiden. Thompa (svågern) är en riktig spillevink och har så mycket roligt att berätta. Denna gång handlade det om deras äventyr med en liten och gammal husvagn med backbromsar som de skulle trassla ut från en mack. Det var inte lätt gjort tydligen. Lelle skrattade gott åt detta - timmerbilschaufför som han är! Han kan nästan vända timmerbilen på en sockerbit. (Nu tyckte han att jag överdrev)

Detta har gett oss (speciellt mig som står utanför och pekar) åtskilliga tillfällen att glänsa på olika campingar. Alla som har kört in med ett ekipage på en camping vet att man blir uttittad av alla! Jodå - det händer t o m att folk tar ut sin campingstol och ibland en öl från förtältet för att sitta och tala om för alla att det där gååååår aaaaaldriiiiig! Vi har nog gjort dem besvikna mer än en gång;) Och jodå - vi har gjort likadant - men vi tycker det är roligare att kolla på alla som skall sätta upp sina förtält. Fy fasen va osams en del blir - och där sitter vi å flinar och låtsas som det regnar ute.

Nu hade alla i kvarteret otur (Katarina & Thompa tur) - de fick inget att titta på - vagnen var redan uppbackad och klar på gården. Jag var så avundsjuk - ville också sova i vagnen, vår pärla som inte blivit använd på över ett år nu. Men vem vet - vi kanske tassar ut i helgen. Eller tassar och tassar. Först måste ju makens extra extra specialmadrass bäras ut och sedan snarkmaskinen. Rullatorn får han lämna inne av förståliga skäl. Hmm - får börja bearbeta honom nu...

Imorgon är en annan dag - och då återkommer jag med massor av roliga saker. Skall bl a berätta och även visa varför jag skrattade så jag grät på jobbet idag! Lite boktips skall det oxå bli. Men det blir imorgon det. Nu ska jag hoppa i säng och läsa Henning Mankells "Pyramiden" som jag köpte för 5 kr på Bokloppisen i Södra Hyttan, Hjulsö. Första besöket någonsin i somras - hoppas de fortsätter nästa år - då blir det ett nytt besök!

Nightyhugs från mig!

Sitt fritt! (Alltså shit pommfritt)

2009-09-24T18:32:00.008+02:00

Min lilla systerson har myntat det uttrycket. Han hörde väl vad mamma o pappa sa och det närmsta han kunde komma då var just: - Sitt Fritt, med bestämd ton.

Och precis idag passar det uttrycket. Har glömt att ringa Gästis för att boka massagen, men jag har gjort en massa annat roligt istället! T ex träffat nya arbetskamraten och druckit kaffe med henne och Anna. Mycket trevligt!!! Serverat några italienare espresso, fick prestationångest - men de verkade nöjda. Har suttit och drömt om solsken och salta bad. Men enda resan inom synhåll är 25-årsjubileet med min gamla (jo, vi börjar väl kunna göra skäl för just det ordet...) klass till Åland med Cinderella i mars. Och där skiner väl inte solen??? Och vill man ha salta bad får man antagligen hoppa överbord! Om man inte har frusit ihjäl innan man nått vattenytan förståss. Optimist? Javisst!
Nej, just nu vill jag ha 35 grader i skuggan, en läskande drink, en stor skiva vattenmelon och en påse pistagenötter och bara ligga i solen, lyssna på vågorna (för jag är den enda turisten där o det är lugnt & skönt) nynnar gör jag också - hakona matata... Åhhh, det skulle vara underbart! Sitter just nu och ler som en fåntratt ;) TA MIG TILL SOLEN! HALLÅ? NÅGON? Men ni får bjuda!

Fick precis veta att min kära lillasyster med familj kommer hit imorgon och stannar över helgen. Skojsigt tycker vi! Det är faktiskt så att det är den minsta i familjen som sa "Sitt Fritt" för nåt år sedan! De får kojsa på gården i vår husvagn! Ni är hjärtligt välkomna!

"Livet är inte dagarna som går - utan dagarna man minns"

Kram till er alla!

V.I.P-kväll hos mig!

2009-09-24T12:36:00.009+02:00

VIP-kväll hos C.A.L.L.J. D.e.s.i.g.n!
Onsdag den 30 septemer kl 19 - 21

Vi kommer att:

Visa höstens färger och smycken
Demonstrera smarta produkter för tjejer/kvinnor
Bjuda på överraskningar och enklare förtäring
Ha fina erbjudande och utlottningar

Biljetterna kostar 50 kr varav 25 kr går till Rosa Bandet!

Välkommen med din anmälan till butiken på Schillingvägen 2, Hällefors, mitt emot Pekå´s.

Eller maila mig på : eva-lena69@spray.se så kontaktar jag er

Välkomna!
Eva-lena Carina Jessica

Idag är det en ny dag - tack och lov!

2009-09-23T21:36:00.014+02:00

Vill tacka för den positiva respons jag fått om min blogg! Det värmer mitt hjärta att jag kan förmedla något som andra kan ta till sig. Vill vara så rak och ärlig jag kan utan att göra andra ledsna - för det är verkligen inte meningen med min blogg! Däremot vill jag att man ska kunna känna igen sig - glad eller ledsen spelar inte någon roll. Huvudsaken är att man kan känna att man inte är ensam därute! Extrakramar till er ikväll!

Vaknade, som ni märker, lättare till sinnes idag. Känner mig fortfarande lite omruskad men är på väg uppåt! Hur är det nu Mark Levengood säger? Typ:

- Det är bara att bryta ihop - resa sig upp och gå vidare! Så sant, så sant. Har inte kunnat säga det bättre själv.

Bilden är hämtad på http://www.stureplan.se/articles/7530/

Måste förresten rekommendera Jonas Gardells böcker om Juha, som delvis är självbiografiska. Det är bland det bästa (och ibland svårlästa) jag läst - ever! Fy fasen vad jag har gråtit när jag läst de böckerna. Och fy fasen va jävla elaka människor kan vara mot varandra. Jag vet att jag inte är som alla andra - men jag måste säga att Jonas Gardell är en av de människor jag verkligen beundrar. Lyssna på vad han har att berätta och tänk på vad han har fått gå igenom - och ändå står han upprätt idag - jag är djupt imponerad!

Har jobbat på DG:s idag och det har varit full snurr. Det är jättekul! Verkar som att sopplunch lockar lite folk! Vi tackar för berömmen vi får. Anna och jag lagar sopporna själva så vi blir självklart glada när ni tycker det smakar bra!!! "Chefrarna" är iväg på bokmässan i Göteborg. De ska köra livesändning och jag kommer att ge er länken dit imorgon. Trevligt att kunna vara på 2 ställen samtidigt!? Vissa dagar vill jag kunna dela mig i minst 8 delar - men det är väl inte något man skall önska sig kanske? Har svårt att se mig i det skick jag är och ta det x8, herre guuuud! Vad skulle det bli?

Har såklart fått sms fått ena chefen - han med nummerplåtarna - han har hittat ett par nummer till. Nu får jag allt lägga på ett kol. Har iaf hittat 202 så nu behöver jag hitta de där som jag såg nyss - 203 & 204...Det är knappt jag har tid att köra bilen längre - vill helst bara kolla in alla bilar man möter, vilka man har bakom och vilka som står parkerade överallt... Beroende? Jag? Näe? Behöver snart åka på en bussresa så jag kan sitta å bara koncentrera mig på att kolla skyltar *asg* helst ensam - skulle väl inte vara så trevligt sällskap antar jag!

Nej - det finns allt viktigare saker att ägna sig åt. Som att boka tid för massage på Grythyttans Gästgiveri kanske? Fick det i present av min andra familj - de gamla arbetskamraterna på Brukshotellet Sörgården - när jag slutade där. En skön massage och sedan en vända till solariet kanske skulle göra mig gott. Fylla på min energidepå lite. Ja, så får det bli. Ringer imorgon!

Kramisar till er alla!

Grattis gumman på födelsedagen<3

2009-09-22T22:45:00.005+02:00

När jag har mina ljusa stunder så verkar ingenting omöjligt. Som nu i söndags när jag en stund kände för att städa. Vad gör jag då? Jo, sätter upp omöjliga mål som tidigt på dagen verkar så enkla att uppnå - men som blir svårare och svårare att fullfölja ju längre dagen lider. Glömde bort att lyssna på mig själv en stund, var ju trött, men kunde inte tillåta mig att sätta mig ner och inse att nu får det vara nog.
Igår var jag stressad innan klockan ringde (ni vet ju att jag hade svårt för att sova oxå...) och hela dagen fortsatte det så. Hade en jättetrevlig kväll med födelsedagskalas och fick umgås med mina nära & kära. Men det var inte tillräckligt för att ladda om batterierna - för imorse när jag skulle kliva upp för att åka till jobbet så ville jag bara ligga kvar. Att jobba gick bra - om man räknar bort några små missar som att börja laga morotssoppa istället för linssoppa(resultatet blev en linssoppa med morötter i, smart va?) Slutade klockan 14 och visste inte hur fort jag skulle komma hem för att bara få lägga mig och sova. Mådde urdåligt. Mina säkra tecken på min stress är trötthet, har svårt att ta djupa andetag, känner mig som jag bara vill storgråta men stänger av och framförallt känns det som hela mitt huvud är stoppat med skumgummi. Det är så svårt att förklara. Vet att jag dras med ångest över allt som hänt under våren och sommaren och att jag blivit starkare, men jag faller fortfarande då och då. Speciellt när jag inte tillåter mig att vila och ta hand om mig själv. Varför skall det vara så svårt att erkänna för sig själv att det nu får räcka?
Trodde jag lärt mig nå´t under denna resa - men fortfarande så sätter jag ofta andras behov framför mina egna. Man orkar liksom en minut till och ytterligare en minut till men sedan tar det bara stopp, som det gjorde för mig idag.
Skulle ju iväg på Våga Växa projektet mellan kl 16-19. Hade sådan ångest för att jag inte skulle orka iväg på det. Kan man verkligen säga att man inte kan komma för att man är så jäkla trött i hela kroppen? Jag är ju inte "sjuk"? Kunde inte för hela mitt liv förstå hur jag, idag, skulle orka sitta och lyssna på en föreläsning i 3 timmar... För mig var det helt otänkbart men kunde inte erkänna det för mig själv. Skickade tillslut ett mail till samordnaren, hämtade täcke och kudde, la mig i soffan och tvärsomnade. Sov i nästan 2½ timme. Nu är det sena kvällen och jag mår lite bättre men är fortfarande trött trött trött. Kanske ska jag hoppa i bingen?

Vill tacka dig Maria för våran kaffestund idag. Det var skönt att bara få sitta en stund och prata. Det betyder mycket mer än jag kan förklara.

Ikväll firade vi Jessica på 19-årsdagen med fina rosor och en biljett till Lord Of The Dance i Örebro. En slant sitter aldrig fel heller - så jag tror hon är nöjd med kvällen.
Det var vi tre som skulle smaska i oss av det sista av tårtan (vi bantar ju - så egentligen äter vi inte kaffebröd...hmmm...jo - tjeeena)
Makens min var betalbar när Jessica tog 2/3 av biten som var kvar och vi två fick dela på den sista tredjedelen. Vi fick oss ett gott skratt. Men Jessi är en generös flicka så hon överlät istället resten av Daimtårtan till pappa . Naturligtvis förlät han henne direkt. Uj uj uj...

Ja, som ni alla säkert vet så går livet upp och ned och just idag var det neråt men ändå har jag fördelen att ha nära till skratt och kan se det ljusa om så bara för en kort stund. Det är inte alltid det känns lätt att visa sin ledsna sida - det finns ju alltid de som har det värre - vad har jag för rätt att klaga som har hela min familj i livet?

Varma kramar till er alla!

Solbrun ändalykt i synfältet!

2009-09-21T21:33:00.007+02:00

Var det fullmåne i natt? Måste nog kolla upp det. Somnade inte förräns vid halv 3. Eller var det kanske glädjen över att ha städat en hel dag som gjorde mig så upprymd? Troligen inte. Hade en tid o passa när jag hade min lediga dag, så det var bara att ställa klockan och kliva upp - pigg som en lärka. Ville bara stänga av klockan och fortsätta sova. Fattar inte - förr gick jag alltid upp direkt när klockan ringde, men sedan jag började använda mobilen som väckarklocka så snoozar jag alltid minst 2 ggr. Det är t o m så att jag ibland ställer klockan 20 min tidigare än jag skall upp bara för att få snooza. Herregud...Om det ändå hjälpte - blir nämligen inte direkt piggare för varje gång jag flyttar fram klockan. Tyvärr! Får väl försöka sova ikapp inatt.

Idag har jag fått mig ett riktigt gott skratt och det är så jäkla skönt! Var å handlade när jag fick mitt livs syn. En man som tydligen hade dåligt med resår i wct-brallorna. Å inte hade han kallingar på sig heller eller så hade de lika dålig resår. Jag trodde jag såg i syner men han visade faktiskt halva röva...*asg* (hann t o m notera att han solat utan kallingar- ja jädrar! Skrattar igen) Vart tar man vägen när man står i kön bredvid och inte får skratta hejdlöst på direkten? Han stod i godan ro bra länge innan han drog upp brallorna och gick i sakta mak vidare i livet. Visste inte hur fort jag skulle komma ut från affären för att äntligen få skratta åt eländet. Carina trodde nog jag blivit halvt galen när jag kom tillbaka till butiken.

För att få livet att gå ihop någorlunda så grattade vi lillsnuttan våran idag, en dag för tidigt. Imorgon fyller minstingen Jessica 19 år! Otroligt! Vår goa granne bakade en jättegod tårta (hon är suverän på tårtor) TACK gumman!

Å du Jessi - Mammi blev glad när hon kom hem - du hade dukat, laddat kaffebryggaren och donat. Så det var bara att sätta sig vid dukat bord! Vardagslyx! Love you!

Det är mysigt att sitta här med familjen (nu menar jag även far- och morföräldrar, gammelmoster) å bara slappna av å skvallra, skratta och spy galla över alla orättvisor i samhället! Kan ju säga att min svärmor har haft problem med redan betalda fakturor från vår kommun - problemet är att hon gång efter annan får påminnelser och inkassokrav fast de är betalda. Och det har bara inte hänt med en räkning heller...Alla hon pratat med ser ju att de är betalda när hon ringer, men ingen kan se till att hon inte får betalningspåminnelser. Visst är det väl underligt?

Nu skall jag ta rygg på maken och hans rullator in i sovrummet! Han har kännt sig krasslig ett par dagar nu - oron ligger ständigt på lur...Bästa medicinen för honom är att vila...och jag har svårt att slappna av helt när det är så här. Får vara livrädd att han skall bli förklyld. Hoppas att han mår bättre imorgon.

Kram på er alla!

Stora städarda´n

2009-09-20T16:09:00.006+02:00

Tvi vale! Inte ens en balja kaffe kan få mig pigg på städning en HEL dag. Duttar runt på saker som inte lagts på sin plats iväntan på bättre tider.

På allmän begäran *fniss* kommer en bild på eländet...(kram till dig lillasyster)

Lilla flickan fyller 19 år så vi måste ju se till att allt skiner och glänser så alla tror att man inte mår dåligt - fortfarande. Någongång måste du ju ta dig ur din formsvacka. Det har ju trots allt gått flera månader nu - du kan väl inte må dåligt hur länge som helst? Eller kan du det?

Visst fan kan jag det! (Jo, jag känner mig lite bitter just nu, men det går snart över)

Lyssnar på Spotify för att hitta alla gamla godingar sedan man var liten. Ni vet Dr Hook, Donna Summer och Små lätta moln med Pugh Rogefeldt. Drömma sig tillbaka till sin lyckliga barndom. När man bara städade sitt rum först när morsan hotade med att köra allt till soptippen=O)
Det bästa städlåten måste jag säga är (The?) Four Horsemen med Metallica, men hittar den inte för 17. Grrrrrrrrrrr! Hade jag satt den på repeat hade jag varit klar nu, garanterat!

Ahhh - nu känns det faktiskt lite bättre. Skönt att spy lite galla i 5 minuter, eller bryta ihop, för att genast hitta lite ny energi. Kanske sätta på en balja kaffe till? Mår ju redan illa från förra baljan så det är bara att fylla på!

Kram till er alla från mig och dammråttorna

Storleken har ingen betydelse! Eller?

2009-09-19T18:16:00.004+02:00

Äntligen en liten lugn stund över! Har stoppat fläskkotletter i ugnen. Ett specialrecept till Tupperwares Ultra Plus-bytta. Skall stå inne i ca 1 timme. Så nu finns det tid att blogga... Äntligen!! Får nästan abstinens när jag inte hinner med;)

Det var roligt att ha smyckeskurs igen. Har inte haft kurser i pärlbutiken sedan i juni. Det var 3 kursdeltagare och Jessica och jag. Det är så härligt att se hur alla går in för sitt skapande. Stundtals blir det helt tyst - man hör inte ens att någon andas. Så då brukar jag lite försiktigt säga åt dem att inte glömma bort det. När jag tycker de hållt andan för länge - då avbryter jag för fika.

Ja, just det ja!!! En av mina kursdeltagare hade med sig en gurka som present. Hon odlar gurka i sitt växthus och har tydligen VÄLDIGT bra hand med gurkorna! Jag har aldrig sett en så grov och lång gurka i hela mitt liv. Jag rodnade nästan. Vi hade väldigt roligt åt gurkan en stund, men fick lov att koncentrera oss på pärlorna... Som fika hade vi bl a digestivekex och omkrestsen på gurkan var samma som kexet. Man såg bara pyttelite av kanten. Dä ni! Det kan man kalla rediga grejer! Det är annat mot ölkorv.

Fick faktiskt tyst på en arbetskamrat för något år sedan angående ölkorv. Han hade stimmat hela dagen och varit på om allt! (I restaurangbranchen är ju tonen väldigt rå men kärlkeksfullt hjärtlig) Fräck i mun hade han varit oxå - till råga på allt. Så stod jag och skulle skära upp lite tilltugg till ölen. Vecklade upp en ölkorv, ni vet en så´n som ligger packad vikt på mitten, ca 1 cm i diameter och 50 cm lång... och innifrån köket hördes en röst skrika om storlekar på diverse kroppsdelar - han tyckte väl att jag skulle rodna. Jag vänder mig lugnt mot honom och håller fram den odelade men fullt utvecklade ölkorven och säger:

- Din sambo, har hon någonsin sett något så långt och grovt i hela sitt liv?

Det var nog enda gången jag fått tyst på honom...Han sa inte ett ljud på säkert 15 minuter. Vi skrattar fortfarande gott åt detta när vi träffas.

Då kommer vi ju osökt in på det här med om storleken har någon betydelse. Och då säger jag bara (också ett minne från restaurangbranchen) har ni någonsin provat att klia er i örat med armbågen? Självklart har storleken betydelse - allt är ju relativt!
Nej nu lämnar vi detta ämne innan jag gör bort mig för mycket!

Har ni liksom jag passat på att sitta i solen och dricka kaffe idag? Det var ju helt underbart! En kär gammal vän var här på besök med sin hund. Så hela familjen, inklusive Pepzi, har haft en trevlig eftermiddag. Och nej, han hade inte eget kaffebröd med sig. Så jag fick bjuda på glass... storartat. Blir ni inte imponerade?
Vet inte vad som fick mig att helt plötsligt hämta min lilla sekatör. Solen kanske? Gick loss som en furie bland pionbuskar, gulnande löjtnantshjärtan och tistlar(hm). Klätterrosen fick sig också en omgång. Så nu är framsidan städad för hösten. Skall bara köpa hem lite ljung och plocka tallris så kan snön få komma när den vill. (Skoja bara) Planerar att ta baksidan imorgon. Måste flytta lite på en del blommor där för till vår stora lycka har de börjat gräva för fibernätet här uppe i kvarteret. Så jag måste bereda väg för indragningen - rätt genom rabatten såklart.

Mmmmm, en ljuvlig doft sprider sig i huset! Maten börjar bli klar. Ska duka lite och försöka ordna lite goa grönsaker. Gurkan är tyvärr slut! Den var inte bara stor - den var oxå jättegod. Det är annat än massproducerat! Så tack än en gång!!! (Jag vet att du läser min blogg ibland...) Kan jag kanske beställa en ny?

Kram till er alla från överlyckliga mig!

Smyckeskurs och VIP-kväll på Callej Design

2009-09-16T20:56:00.009+02:00

Idag har det varit en kalasdag!

Har fått mycket gjort och haft intressant diskussion på jobbet!!! Behåller det för mig själv så länge - men så fort jag kan skall jag berätta för er alla...tråkigt va?

Har haft besök av en säljare i butiken idag. Det finns så mycket fint och en del av det kommer att hamna i min lilla butik!
Just det! Imorgonkväll (torsdag 17/9) har jag smyckeskurs i butiken. Har fortfarande några platser kvar och man kan anmäla sig ända till klockan 16:00! Så jag säger som Gunde Swahn:
-Skynda, skynda!

När jag ändå håller på kan jag ju även flagga för VIP-kvällen vi skall ha den 30 september. Då kommer vi visa höstens smycken, demonstrera lite olika fiffiga produkter och ha en trevlig kväll tillsammans. Naturligtvis har vi även lättare förtäring, olika lotterier och fina erbjudanden som endast är till för er! För mer info eller för köp av biljetter kom till butiken på Schillingvägen 2, Hällefors (såklart).

Planerar även en ren "pärlkväll" som går helt i pärlornas och det egna skapandets tecken med lite tips och trix så håll ögon och öron öppna, det kommer att vara ett bra tillfälle för att utbyta erfarenheter och inspirera varandra! Återkommer med det!

Trodde aldrig att jag skulle tycka att det var så roligt att blogga! Därför är jag riktigt förvånad att jag helt enkelt inte ens orkade att skriva några enkla rader igår. Men satt på en introduktion till ett projekt för kvinnors företagande. Så först jobba - jobba och sedan sitta koncentrerad i 2½ timme och lyssna, hem för att äta lite och sedan var det bara att hoppa i bingen! Dutteliduttan då vad trött man kan bli! Jag orkade knappt lägga mig och när jag väl kom i säng, typ 21.15(jag vet, och jag skäms, det är skittidigt - men det hjälps inte när man känner sig som en zombie)kunde jag inte somna. Är det inte typiskt?! Kollade på nå´n tonårsfilm men inte ens den kunde vagga mig till sömns, och boken har jag ju läst ut. Suck...somnade någongång straxt före tolv.

Vaknade alltså inte utsövd och vacker utan sov så länge jag bara kunde och rusade iväg för att fika på DG:s (alltså frukost;) ) med en av mina kompisar för att sedan bege mig till butiken och träffen med säljaren! Hann faktiskt dra på lite mascara, kamma håret och borsta tänderna - men de trötta påsarna under ögonen kunde jag inte trolla bort och inte huvudvärken heller, man kan ju omöjligen hinna dricka hur mycket kaffe som helst innan kl 9 på morgonen när man kliver upp 7:45! Tillhör den skara som tror att all huvudvärk går att bota med kaffe nämligen, men idag fick jag faktiskt kasta i mig ett par alvedon till Latten...

Om inte morgondagen skall bli likadan är det nog bäst jag lägger mig nu! Så på med nattmössan och in i dimman - vi hörs imôra!!

Kram på er alla!

Lyckan är något temporärt

2009-09-14T22:29:00.003+02:00

Kan inte hålla mig! Måste bara citera lite ur boken jag läser just nu "Min stora kärlek" av Sarah Dunn. En bok som man bara läser rakt upp o ner utan att tycka nåt egentligen. Men det finns lite ljusglimtar här och där. Detta är en ljusglimt som man både kan skratta å gråta till. Den passar in på så mycket, inte bara i förhållanden!!! Var lite trött (läser alltid när jag lagt mig för att sova) så jag fick faktiskt läsa det några gånger och log mer o mer å tänkte att detta måste jag skriva i bloggen - så varsegoa!

"Man faller för en person för att ens undermedvetna gillar något i deras undermedvetna, och det är först långt senare som man upptäcker att det där som ens undermedvetna gillade var det faktum att personen i fråga är som gjord för att såra en på exakt det sätt man fruktar mest."

(Ja, vad mer finns att tillägga. Men som jag förklarade för ena dottern häromsistens: Allt som gör ont blir sedan till livserfarenheter som man kan se tillbaka till och känna att man blir starkare och starkare av efter vägen, och denna personen blir du och ditt liv.)

Men det allra bästa och mest svårlästa (?) kommer direkt efter...

"Och det värsta - för det är inte slut än - är att även om man tror att man räknat ut alltihop så har man inte det. Till och med när man tror att allt är solklart är det inte det. Till och med när man tror att man dragit fram allting i ljuset så har man inte det. Man bara tror att man har gjort det. Ni sitter säkert och är övertygade om att ni har allting klart för er. Ni tänker antagligen; jo, jag var precis som du en gång, men sedan gjorde jag det som krävdes, jag började förstå hur mitt psyke fungerar, jag hittade rätt person, vi gör speglande övningar med varandra, vi har dragit tillbaka våra projektioner, och nu är jag lycklig. Och jag säger inte att ni inte är lyckliga. Jag säger bara det här: varning för lycka. För lyckan har för vana att vara temporär."

Say no more! Hugs for you all!

Kontakt med högre makter?

2009-09-14T20:37:00.009+02:00

Vart tog söndagen vägen? Hann inte ens blogga...jisses.

Har jobbat på DG:s hela dagen idag. Måndagar jobbar man i fiket själv. Stressigt! Hade, som vanligt, lagt upp en liten uppgift att göra när jag kom hem - men har ränt på jobbet idag så det har blivit en stund med darlingen och Jessi vid köksbordet. Orkade inget annat. Småpratat lite om ditten och datten. Hade det varit som jag planerat hade jag rensat och torkat ur kylskåpet ikväll - men vi (jag och mina löss) får väl ta det till helgen. Det rymmer nog inte någonstans;)

Nu ska ni få höra vad som kan hända en vanlig dag/vecka i mitt lilla liv! Hade lyckats att trippelboka mig imorgon, tisdag. Fattade inte att tisdag och 15/9 var samma dag! Förra veckan bokade jag in en försäljare till Callej Design. Hon skulle komma på tisdag mellan kl 9 och 10 eftersom jag inte ska börja på DG:s förrens kl 12. Passade ju utmärkt!

Sen lyckades jag att byta mitt em-pass på DG:s för att följa med maken till lasarettet den 15/9. Fortfarande så kopplade det inte att detta var samma dag. Öhhhhh????? Tror nu att jag skall jobba 7-11 för att sedan tillbringa dagen på USÖ samt hinna med en blixtvisit till IKEA och Onoff!

I fredags började jag ana ugglor i mossen - då kom nämligen en annan företagare och frågade om jag skulle med på en kurs för kvinnligt företagande tisdag den 15 september. Jag ljuger inte om jag säger att jag helt plötsligt såg ut som ett rikspucko. Men jag tror att jag lyckades hålla masken?? Jag lovar att mina hjärnceller fick grönt från alla håll samtidigt! Stammade fram ett:

-Självklart! samtidigt som jag tänkte "Hur fan ska jag lösa detta?" Jo jo! Förträngde ändå detta faktum hela helgen. Ända tills jag la mig igår kväll. Men måste ha somnat av ren utmattning då jag imorse slog upp min blågröna utan att vara ett dugg klokare!

Grymtade lite på jobbet om att jag fick hoppa över lasarettet med Maken - för kursen kan jag inte missa! För mycket bra info för att missa... Men hur jag skulle lösa problemet med att befinna mig både på DG:s och i butiken samtidigt la jag åt sidan. Tänkte att jag får väl lov att ringa försäljaren och pinsamt erkänna vilken miss jag gjort och hoppas på att vi kan byta tid eller dag...men sån tur kan man ju inte bara ha?! eller???? Som ständig optimist så hoppades jag ju att det säkert skulle ordna sig! Hmmmmm......

Ni kommer inte tro att det är sant!

Försäljaren i fråga ringde mig under förmiddagen och frågade om jag kunde byta till onsdag förmiddag istället. Det hade kört ihop sig! Ja, jag säger då det. Har jag direktkontakt med någon högre makt - såg denne makt min vånda igår kväll, min totala förvirring imorse? Jag skiter i vilket faktiskt! Helt plötsligt har jag både tisdagen den 15 och onsdag den 16 september under fullständig kontroll!!! *asgarv* (jag kan väl åtminstone få tro det en liten stund...)

Kan man bli annat än överlycklig?

Egentligen skulle jag ta upp lite om den nya boken jag läser. Samt lite kloka ord från min favvofilm - "Into the wild" ni veeeet. (Ni har väl inte glömt Tobbe från Köping?) Men av hänsyn till er mina kära läsare får jag ta det en annan dag. Ni har väl annat att göra än att läsa min blogg hela kvällen!?

Kram på er alla!

Tacogratäng =p

2009-09-12T20:18:00.004+02:00

Då har man jobbat helgen igen - för första gången på - hmmm- få se nu...sex veckor. Det är väl bra gjort när man är schemalagd varannan helg?? =)
Lite rusch var det ändå pga marknaden. Stundtals var det tur att vi var 2 st i tjänst idag.
Direkt efter jobbet bar det i väg till affären för att handla ingredienserna till kvällens tacogratäng. Mums! Tror inte jag har ätit det sen typ januari. Satte flickorna i arbete med maten när jag kom hem. Det var hur mysigt som helst att hela familjen var i köket och småtjafsade om allt. Vi konstaterade att mågen inte har ätit svärmors goda tacogratäng - så det skall bli repris av menyn när han är med nästa gång!
Den är enkel att göra oxå...
Till 6-8 pers behöver du ca 800gr nötfärs som du gör iordning som vanlig tacos. Använd 2 påsar krydda. Rör under tiden ihop 200 gr philadelphiaost med en stor burk creme fraiche. Kläm gärna ner en eller två vitlöksklyftor. Bred ut oströran i en gratängform. Häll över tacofärsen. Över detta breder man ut en förpackning krossade tomater. Täck sedan med riven ost. Gratinera i ugnen på ca 225 grader (200 grader i varmluftsugn) i 15-20 minuter. Detta serverar man med sedvanliga tacotillbehör och det bästa av allt: tacochips med ostsmak. Sen är det bara att sitta o dutta med chipsen, prata, och ha det riktigt trevligt å mysigt. Lycka till!

Nu ska vi käka lite glass å kolla lite på tv:n. Softa in lördagkvällen liksom. Imorgon är det en helt ledig dag, skall ta en vända på marknaden - det ska ju bli vacker väder imorgon vet ni väl! Roligare än så här blir det inte för stunden. Men jag är fullkomligt nöjd med denna lördag!

Kram på er!

Ja, vad ska jag säga?

2009-09-11T21:38:00.005+02:00

Har inte så mycket att säga känns det som. Tankarna snurrar i huvudet. Känner mig så jäkla trött bara. Trots alla vitaminer=)
Har varit full snurr med ungdomar som skall iväg, doften av spray och parfym har för en stund jagat iväg doften av handsprit...
Helgens stora höjdpunkt är att HELA familjen är samlad, nåja mamma-pappa-barn. Mågen fick stanna hemma denna gång. Klart flickebarnen skall ut när årets händelse inträffar - marken!
Ser fram emot när jag slutat jobbet imorgon kväll - då skall jag umgås med min kära familj. Sitta o mysa, prata och fika. Bara känna att vi har varandra ytterligare en dag. Det är - after all - det enda som verkligen betyder något.
Så ni som tror att den som äger mest när den dör vinner - ni har missat själva poängen!
Ta vara på er familj - och fånga dagen idag. Imorgon kan det vara försent!

Var rädda om varandra!
Kram från mig

Egentligen borde jag...

2009-09-10T19:57:00.007+02:00

Varje morgon när jag kliver upp så har jag dagen planerad i stort. Först det vanliga: morgonrutiner- frukost - jobba - och sen då? när jag kommit hem. Hungrig såklart. Å inte bara jag för den delen... Alla djuren väntar ivrigt på stormatte för då vet de att snart vankas det torrfoder för hunden (inkl. en korvsnutt preppad med epilepsimedicin) och blötmat till våra två katter Gosan och Busan.
När vi alla är mätta, belåtna och rastade så kommer då tankarna på allt jag egentligen borde göra... dammsuga bort dagens, eller rättare sagt, veckans hundhår, plocka ur/i diskmaskinen, tvätta, ringa halva släkten, kanske skulle jag också börja höstgreja ute i trädgården...Suuuuck! Precis där går luften ur mig!
Om ni har varit nära att gå in i den berömda väggen så vet ni hur dessa små vardagliga saker kan ses som oövervinnerliga berg! Till detta skall också tilläggas att jag under våren har haft en mycket allvarligt sjuk make som inte varit hemma mer än 15 dagar mellan 5 feb-27 juni. Jag lovar att det tar tid att återhämta sig.
Helt plötsligt är det inte lika enkelt att bara koka en korv och tina ett korvbröd - jag har t o m ätit den utan nåt på för jag har helt enkelt inte kunnat förmå mig att ta fram senap och ketchup ur kylen som är 1 meter bort.
Idag mår jag som tur är bättre men vissa saker är fortfarande jättesvåra att ta tag i. Det räcker med att ha en sak att göra när jag kommer hem. Annars kommer stressen direkt och med den hjärtklappningen... :(
Vad som gör mig riktigt glad är att vissa dagar har jag energi över för att dammsuga OCH torka golvet - och jag tycker det är roligt. Bara att få känna känslan igen över att tycka det är roligt kan få mig helt rusig av lycka. (Då behövs inte ens handspriten för att göra mig lycklig ;) )
Vill passa på att tacka ALLA för allt stöd ni gett mig under denna svåra tid. Ni har alla en speciell plats i mitt hjärta. Speciella tankar går till våra döttrar som är otroligt underbara - Älskar er mer än jag någonsin kan visa. Puss på er!

Egentligen borde jag lägga mig nu - men tror att jag skall snabeldraka (dammsuga alltså) lite iallafall! Helt plötsligt smög sig en liten glad känsla fram...bäst att smida medans järnet är varmt!

Kram till er alla!

Oboy - vikket vakkert väder i influensatider!

2009-09-09T20:14:00.009+02:00

Trodde regnet skulle braka loss idag när jag klev upp vid halv 9. Blåste som fasen men det var ju helt enkelt så att solen ville fram! Wonderful!!
Lovade ju en plastrapport. Det var lika trevligt som jag hade väntat mig! Underbart med lite nya saker och nya fina färger! Min favoritfärg är röd och det var väldigt mycket rött nu. Perfekt! Köpte en fiffig riskokare till micron och så blev det en hushållsrullehållare. Tungvrickare... Tänkte som så att det måste jobba en väldans massa kvinnor på TW - så många smarta saker samlade i en enda katalog...Snillen spekulerar;)
Just ja! För er som undrar vad DG:s står för...kolla in länken... http://www.documentarygroup.se/ om ni klickar på espressobarloggan så hittar ni precis mitt jobb, lite gammal annons, men ändå...
Har nästan bläddrat sönder grannpojkens jultidningar. Skulle försöka att inte beställa ett pussel i år - men det verkar kört! Svåra pussel till juldagen - det är grejer det. Istället för juldagsdans - sån är jag, tråkmåns?

Från den ena toffeln till den andra, som en mycket gammal och kär vän till mig brukade säga, måste vi väl avhandla denna influensa(eller missbruket som sprider sig) som alla i Sverige har skräck för...inkl jag. Tyvärr!
Det är väl ändå sällan som spriten får flöda fritt vardag som helgdag i detta land utan att man får kommentar om att man har problem med spriten. Inte ens i Örebro kan man få tag på denna åtråvärda sprit en vanlig fm. Pga att maken är lite känslig för bassilusker (speciellt andras) så spritar vi hej vilt hemma. Doften av handsprit lägger sig som en dimbank runt vårt hus...Det är nästan så man kan åka dit för missbruk. Men men man kan inte vara nog så försiktig. Det finns vissa saker här i livet som jag ALDRIG vill uppleva igen. Å inte gubben heller för den delen.

Försöker ta in så mycket fakta som går - men man får en känsla av att denna influensa inte är värre än någon annan - egentligen - men varför sån panik då?? Klart man undrar... men under tiden dränker jag mig i sprit, dricker C-vitamin, äter vitlök och sväljer multivitaminer hela till frukosten. Läser ju som sagt Arvet efter Arn - och där var det dö eller dödas som gällde när Sverige skulle bli Sverige, så jag drar mitt strå till stacken -tar upp striden mot diverse bassilusker. Här gäller det att ställa upp med hela armén! Utrustad till tänderna med diverse vapen! så får vi se vem som härdar ut längst...

Ta fram spriten och håll er friska så hörs vi snart igen!
Kram till er alla!

Äntligen Tupperware!

2009-09-08T16:02:00.005+02:00

Efter en halvdags arbete blir det Tupperwareparty hos mamsen ikväll. Det är evigheter sedan jag var på ett sånt party sist. Ska t o m bli kul;)

Eftersom det var min första dag på jobbet (DG:s ni veeeet) så fick vi ju avhandla helgens filmer idag istället för igår. Snygg-Erik, som rekommenderade Into the wild, och jag hade ju lite att diskutera angående denna underbara film. Erik är en riktig filmfantast och har superkoll på allt. Jag mästrade ju lite med att Flickan som lekte med elden har premiär 18 sep - men det visste han ju så klart. Han visste även att Luftslottet som sprängdes har premiär i november. Shit! Jag som inte hunnit läsa sista boken...Läser sista Arnboken just nu - får väl snubbla iväg till bibblan och låna Luftslottet och panikläsa! Vill ju inte kolla in filmen innan jag läst boken.

Just dé - Erik nämnde också att Into the wild finns som bok - som man naturligtvis måste läsa - trots att jag redan sett filmen. Hoppas den finns på svenska - annars blir det jobbigt! 2 böcker i knä´t: Engelskt lexicon och så boken förståss. Pssst! Kolla in bloggen om Into the wild- har länkat till trailern!

Verkar som denna höst blir förgylld med mycket film och många böcker. Jag kommer att uppdatera er, kanske kan jag få er att läsa en bok? Tur att det är på väg mot kura skymning eftersom det känns mer tillåtet att sitta inne å bara mysa. På sommaren MÅSTE man ju vara UTE HELA tiden - trots regn, knott och mygg.

Nä ni goa vänner! Ska dra ner till butiken och Carina (även kallad slaven) för att kolla om det kommit nåt skoj från mässan! Lämnar plastrapport sedan!

Kram allahopa!

Smarta grejer från Formex har anlänt!!

2009-09-07T19:06:00.010+02:00

Har haft en dag på C.A.L.L.E.J. D.e.s.i.g.n! Det har varit så roligt. Har äntligen fått rätsida på mitt mobila bredband, tack Kim på Gummicentra! Så helt plötsligt kunde jag äntligen, med jättehjälp av Carina, beställa de pärlor jag skulle ha beställt under en lång tid. Nu är de äntligen på gång. Idag har också första leveransen från Formexmässan kommit. Jag har inte bara pärlor utan har lite andra nyttiga saker också...

T ex har jag sedan tidigare smarta handväskinsatser som man bara flyttar mellan sina väskor utan att behöva plocka ur var sak för sig. Där finns fack för mobil, plånbok och annat smått å gott. Kan även fästas på golfbagen och liknande... Bara att lyfta ur den ena väskan och stoppa den i nästa utan att behöva oroa sig att man missat något. Finns i storlekarna S, M och L.
Den finns i svart, vinrött och nytt för hösten är den beiga modellen.

Tjejen som designat detta har också smart förvaring för dig som tränar, skall ut på fest eller av annan anldedning vill slippa ha väskan med dig! En liten tygplånbok, Party Pal, som man enkelt fäster i kjol- och byxlinningen. Där kan man stoppa ner nyckeln, pengarna, medlemskortet och betalkortet. En ny variant finns också som passar utmärkt att sätta i stövelskaftet. Detta är ju perfekt om man skall ut på galej! Ni vet ju vad besvärligt det kan vara när man vill dansa hela kvällen...vart gör man av allt - å vem orkar hålla ordning på handväskan hela kvällen??? Man behöver inte ens matcha väskan med festblåsan om man inte vill *skratt*...Så kom in å ta en titt! Vi visar gärna!

Just ja! Har hittat 201 idag! Överlycklig messade jag direkt min kollega. Jag leder med 20 nummer. Nu är det ju lite sport, har ju både Jessica och honom att tävla mot. Än så länge leder jag men de andra 2 verkar ha mer flyt just nu...men jag ger inte upp!

Kram o godnatt till er alla!

Kaffe, kantareller och promenad

2009-09-06T20:37:00.003+02:00

En ledig söndag kan betyda väldigt mycket. T ex att man sover till kl 10. Gôtt...Käkar frulle tillsammans med maken. Dricker en massa kaffe och bara njuter av livet. Diskuterar livet och löser stora världsliga problem. Hunden å jag på promenad eller han drog med mig på promenad. Hade besök när jag kom hem så det blidde mer kaffe. Våra bekanta känner oss rätt så bra så nästan alla har med sig kaffebröd hem till oss. Så det blir så att vi kokar kaffe och alltid får fika andras kakor. Denna gång en jättegod bärkaka...MUMS!
Tog sen sats för att börja med maten, städa, ta promenad - ja ni vet. Man lägger upp dagen på ett avstressande sätt. Men det slutade med att vi fick ännu mera besök - med sockerkaka denna gången ;P-så på med kaffet igen. Städade av lite snabbt vid 18-tiden bytte om till familjepromenad med hunden, maken och dottern. Det var riktigt friskt och skönt ute. Gubben blev ju frusen, eller frösön som jag brukar säga, som vanligt. Men han glider ju runt på sin elmoppe - svårt att bli svettig då;). Bad om lift flera gånger men det finns tyvärr ingen bönpall på denna variant. Får arbeta fram en egen lösning på detta...
En stor kram till C som kom med jättefina trattkantareller! (Såg i din blogg att du inte hade någon att ta med ut i skogen. Ring mig nästa gång! Jag törs inte gå ut i skogen själv!!!!) Hon fick sig en utskällning av Pepzi som aldrig skäller annars. Kan det ha att göra med att han är en feg liten goldenhanne och C hade ju skitläckra svarta gummistövlar med döskallar på. Han blev väl rädd stackarn.
Morsan och farsan var här en sväng på kaffe oxå(de med sockerkakan) och vips så var kantarellerna rensade. Love you mamma!
Imorgon är det måndag och jag är ledig från DG:s men det betyder oxå att jag skall tillbringa min dag på C.A.L.L.E.J. D.e.s.i.g.n, min lilla butik...
Ha en skön söndagkväll så hörs vi imorgon !

Kram till er!

Into the wild

2009-09-06T14:12:00.007+02:00

Säger bara en sak...SE DENNA FILM!!!!!
Jag såg den igårkväll och är fortfarande berörd...
Den handlar om en kille som får nog av familj, pengar och status. Han lämnar allt för att leva mitt ute i vildmarken i Alaska. Det tar 2 år för honom att hamna där och man får följa honom hela vägen dit. Filmen är verklighetsbaserad och tack vare att killen, Alexander Supertramp, skrev dagböcker över sina händelser...så kunde de göra en film om hans stora äventyr...
Det är hur storslagna bilder som helst från vildmarken - så otroligt vackert!
Vissa stunder i filmen kan man till och med önska att man hade modet att göra något liknande. Ena stunden sitter man och ler när man känner Alex glädje över att leva och i motgångarna sitter gråten i halsen.
Den går på Canal+ just nu och har man de kanalerna kan man ju välja när man vill titta på den! Super!
Kolla in trailern! http://www.youtube.com/watch?v=2LAuzT_x8Ek

Den får högsta möjliga betyg av mig. Kram till er alla!

Män som hatar kvinnor

2009-09-06T13:27:00.002+02:00

Tyvärr har jag inte läst alla 3 böckerna än utan bara de 2 första. Och dessa stäckläste jag. Det gick omöjligen att lägga dem i från sig. Alla har ju pratat om hur bra filmen är men jag har nog varit väldigt skeptisk till detta faktiskt. Så nu när maken kom hem bänkade vi oss i soffan tillsammans med yngsta dottern för att få veta... (Vill bara sända ett "Tack gode gud" för Telias bredbandstv, för en gångs skull hade de en bra film att hyra...)
Vilken tur att filmen var så bra som alla sagt! Den var verkligen bra, de har lyckats behålla spänningen och mystiken från boken. Visst saknade jag en del saker men det säger sig självt att man inte kan få med allt i en film. Det vidriga i boken var också vidrigt på filmen. Man satt å var förbannad, äcklad och förfärad precis som man var när man läste boken.
Resten av familjen, som inte läst böckerna, tyckte också att filmen var bra.
Kvällens skratt kom faktiskt när Jessica sa att hon tyckte sig tänka som Lisbeth! Mamma satte cashewnötterna i halsen...skulle min dotter verkligen vara likt Lisbeth? Har jag missat nåt eller? Men det visade sig att det var tanken på hur hämnden skulle gå till. Jessi ifrågasatte faktiskt sekunderna innan varför inte gubben fick smaka på samma medicin som L, när hon kom med hämnden i näven...då skrattade vi alla gott både åt Jessi men också av skadeglädje...
Jag rekommenderar er alla att både läsa böckerna om ni nu inte redan gjort det - men öven att kolla på filmen. Jag väntar redan på fortsättningen...och jag hoppas att jag fortfarande kan läsa när den 4:e boken släpps...om nu släkten kan komma fram till någon bra lösning om Stiegs sista del i denna serie.
Kram till er alla!

Ledig = regnväder

2009-09-05T14:47:00.007+02:00

Mysfaktorn är på högsta nivå när man sitter mitt emot älsklingen och äter lördagsfrukost och kan njuta av en kopp kaffe tillsammans. Det är LYX! I bakgrunden hör man svagt Ring så spelar vi...PANG! så är klockan fem i tio. Oj oj oj...jag öppnar ju butiken 10. Hur gick detta till? Vaddå? Var jag tidsoptimist nu igen??? Öppnade butiken 3 minuter över 10 - och det var inte allra längsta kön direkt.
Trodde butiken skulle ligga helt öde idag - det är ju faktiskt "Filipstassmarken", men jag har haft fullt upp. Underbart! Roligaste av allt är ju att alla blir så glada av det som finns i butiken. Det är ju inte ett nödvändigt ont - typ mat, papper, blöjor hundmat osv- utan jag har ju det som sätter lite guldkant på vardagen eller till festen. Det som säljer mest just nu är det flätade läderbandet. Det är snyggt och passar nästan till allt! Just nu har vi ju oxå 15% på nästan hela sortimentet (1-årskalas) och det gör ju att mina kunder får ytterligare en anledning att bli glada!
Kollade på Män som hatar kvinnor igår. Den var riktigt bra. Rekommenderar den varmt!
Måste snart ta ut hunden. Blir att plocka fram regnstället och mina nya fina gummistövlar. Vita med svarta blommor på. Varför kan inte sola skina? Men det är bara att inse fakta - hösten är på ingående och med den "lite" regn. När jag kommer in skall jag koka kaffe - har fått lite marknadsgodis och skumbollar till fikat av en kompis. Mums!

Jisses! Tittade precis ut genom fönstret! Där kom en dam joggandes i regnet i linne och shorts...Burr...Jag bli lite impad faktiskt...

Nä ni gott folk -nu hjälps det inte. Pepzi (hunden) vankar fram å tillbaka - nu finns det ingen återvändo. Måste ut i regnet...

Kram till er alla!

Glad igen!

2009-09-03T23:16:00.002+02:00

Ahhh-nu känns livet lättare igen. Ville bara tala om det!

Nattikramar till er alla!

Apropå energitjuvar!!

2009-09-03T20:48:00.002+02:00

Jag har varit så förbannad idag....Tänk - hur det kan vara så att man tillåter en del människor att suga så mycket energi så man blir helt kraftlös, yr i huvudet och känner sig så förbannad så man håller på att gå av. Vet att jag blir så här när jag träffar vissa människor och idag hann jag inte dra upp blixtlåset för att skydda mig...Har inte kunnat tänka på någonting annat än på denna energitjuv. Finns det inte nåt straff för såna människor???????????????????????

Alla vänner därute...suger jag så mycket energi från er - säg till mig...för sån vill jag inte vara!

Hade massor av roliga saker att skriva om men jag tappade fotfästet helt efter detta möte. Så jag återkommer imorgon...

Kram till er alla!

1-års jubileum=o)

2009-09-02T23:18:00.008+02:00

Idag har jag haft en tala först och tänk se´n-dag. Hå hå ja jag...
Det har blivit många glada skratt.

***

Idag startade mitt 1-årsjubileum i min pärlbutik C.A.L.L.E.J. D.e.s.i.g.n! Otroligt vad tiden går fort! Det har varit ett hårt år på många sätt men det har också varit superkul!!!

Det roligaste är att kunna hjälpa kunderna med det smycke de vill ha. Några vet inte riktigt vad de vill ha - men efter gemensamma krafter så blir det alltid bra. Många säger sig inte kunna "designa" sitt egna smycke, men alla vet vilka färger de tycker om osv. Det är min stora glädje att se kunden nöjd med sitt smycke som de själva valt pärlor, kedjor och hängen till.

Det är också i butiken min stressade själ får ro, det är så skönt att få gå och plocka med pärlorna och kolla vad som passar ihop. Man får en idé och sätter sig och jobbar med den. Man kan sitta och vara så inne i den kreativa tanken (uj uj uj vad djupt det låter) att man glömmer både tid och rum...Skall försöka mig på att lägga ut lite bilder så ni får se vad mycket roligt man kan göra med lite pärlor och lite tråd;)
Förresten - det ringde en försäljare idag till butiken. Mitt företagsnamn kan man uttala på många sätt men det helt klart populäraste och knäppaste är :
-Har jag kommit till Kalle J design?
Själv uttalar jag det Kallej design. Den vanligaste frågan jag får är helt klart vad namnet betyder. Det ska ni få veta en annan dag.

Älsklingen har kommit hem och det betyder att mitt liv just nu är helt underbart!

Kram till er alla!

Plötsligt händer det!

2009-09-01T21:59:00.014+02:00

Jag måste erkänna att jag är en, tror det kallas "signseeker"? Om det nu skulle vara någon som inte vet vad det är så skall man kort och gott hitta bilar i nummerordning. Alltså nr 001, 002, 003 osv.

Alltsammans började 2004. Jag reagerade väl sent i vanlig ordning, långt efter alla andra. Efter diskussioner om det var vettigt eller inte så bestämde jag mig för att försöka. Jag är inte känd för att vara vettig i alla situationer. Dumt nog tog jag beslutet när vi skulle åka hem från Sälen istället för när vi åkte dit. Fattar ni hur många nummer jag kan ha missat?!

Hur som - ni som har åkt från/till Sälen vet att den vägen inte är glest trafikerad precis, speciellt inte när man åker hem samma helg som hela mellansverige skall dit. Jag ångrar att jag inte räknade hur många bilar vi mötte innan jag äntligen hittade 001!!! Om vi säger så här - gubben vaknade iallafall efter mitt: -Herregud - där kom den ju! Jag har hittat nummer ett! i ganska högt tonläge.

Sedan var jag fast! Ända fram tills förra veckan har jag inte känt någon, förutom mina flickor, min storesyrra och min mamma, som är fast för detta sattyg...men där mittemot mig - under kafferasten på jobbet säger min ena kollega: -Jah, där kom 174!

Sedan la han fram "sin" teori som gjorde mig så deppig. Någonstans hade kollegan hört att man borde hitta 100 nummer varje år. Vilket stämmer för honom tydligen - men inte mig inte. Jag borde ju då rent teoretiskt vara uppe i nr 570 cirkus... Jo, tjena säger jag bara. Har letat efter 200 i evigeter, typ 1 månad nu. (Till min stora lycka betyder ju ändå detta att jag inte var sista människan på jorden att börja leta efter nummerplåtar...)

Bor man i denna lilla håla, aldrig är utanför 50-skyltarna så går det inte så snabbt kan jag lova. Jag har en nackdel till förövrigt...;0) Är inte längre än 158 cm och dessa tråkiga nedersta wirarna på wireräcket täcker precis mitt synfält. Fattar ni hur frusterande det är att möta bil efter bil när man t ex åker till Stockholm och inte kan se nummerplåtarna...
Plötsligt händer det! Som genom ett under mötte jag 200 på en wirefri sträcka på väg till Stockholm. Så nu är jag på jakt efter nr 201! Jodå, det var både mörkt och regnigt och jag var fortfarande 158 cm när vi åkte hem sent på lördagkväll från Stockholm, så inte såg jag vilka nummer jag mötte:(

Men skam den som ger sig! Som sagt - ständig optimist...men det går rykten om att det numret glider runt i byn så jag får hålla ögonen öppna;)

Kram till er alla!
Förresten har min dag varit bra. Solen sken tillslut...

Jag - en bloggare?

2009-09-01T11:05:00.001+02:00

Sitter här med min kaffekopp och funderar på lite av varje. Har precis varit in på Swedbank och kollat "statusen" på kontonen...suck. Bäst att hålla koll så man inte har för mycket kvar! I värsta fall kan man ju börja inbilla sig att man kanske och eventuellt skulle kunna ta sig råd med diverse lyxartiklar.
Min blogg startade jag på ett infall. Det var slumpen som avgjorde att det blev just nu. Har tänkt tanken länge men inte vågat-har inte trott att mitt förstånd skulle räcka så långt-men det var faktiskt riktigt lätt.
Att jag sedan inte har någon speciell struktur eller tanke på hur det skall bli är nog inget som bekymrar mig. Min blogg kommer att vara som mitt liv. Försöker ta en dag i taget och känna efter hur jag orkar med. Känner att bloggandet kanske kan få mig att bara glömma vardagen en stund och bara vara. Göra det jag tycker är roligt. Skriva, eller prata skulle nog mina vänner säga, och en del av dem säger att jag är tidsoptimist. Jag är född optimist så varför skulle jag inte vara tidsoptimist?
Att ta en dag i taget är aldrig lätt. Ibland känns ju allt toppen och man tror att man klarar allt! Då vill man planera och dutta med allt möjligt och livet känns underbart. Men så blir man plötsligt påmind om att vi har bara löfte för dagen vi har i dag och just nu.
Vilken dag man nu än har så hoppas jag åtminstone att jag antingen kan få er att le lite granna för att lätta upp just eran dag. Eller...så skall ni kunna känna att ni inte är ensammen i er mindre glada dag. För det är ju just det - man är aldrig helt ensam. Det gäller att bjuda på sig själv och dela med sig av gott och ont.
Själv vet jag inte riktigt vad jag har för dag idag, men det är faktiskt helt OK för mig. Men när jag tittar ut och ser att min Ölandstok är helt översållad av gula blommor som står i sådan kontrast till det gråa vädret kan jag inte motstå frestelsen att bli väldigt glad! Sån är jag!

Kram på er alla!

Apropå hårigt bröst och lång lugg

2009-08-31T16:00:00.000+02:00

Måndag på jobbet. Behöver jag säga mer? Helgen skall ju avhandlas - vilket raskt resulterade i diskussionen om "Snygg-Erik" verkligen har ansat håret på sin bringa. Det var hans eget förslag i fredags då han hade en egen liten undersökning om vad kvinnor vill ha...med eller utan hår på bröstet. Av 4 tjejer var det bara 2 på jobbet och dessa 2 ville inte ha håriga karlar...Erik fick panik och skulle genast åtgärda detta i helgen. Vi har fortfarande inte sett bevis på att något blivit gjort...Men det är ju likt Erik. Han ler lite grann och lägger huvudet på sned o fladdrar med sina oskyldiga ögon - så är han förlåten. Tror han... Förresten behöver han faktiskt klippa luggen istället för att bekymra sig om sin bringa.

En sådan här diskussion angående hårigt bröst (på karlar då naturligtvis) hade jag och ett par tjejer som hett ämne över ett par glas vin för nå´t år sedan.

Jag kan vara rätt fräck i mun rent allmänt-men när det började dra ihop sig till närgångna frågor med rent privata svar och att avslöja vad man tycker är ok och inte...no no no. Hur som talade jag väl om vad jag tyckte och jag var generad upptäckte jag. Helt förvånad faktiskt. Men det har lagt sig nu! Jag antar att ni räknat ut vilket sort jag föredrar...

Redan beroende eller nyhetens behag?

2009-08-30T09:50:00.000+02:00

Herreguud! Det finns ju hur mycket som helst att upptäcka här på bloggen...allt man kan göra...men behöver verkligen hoppa i säng nu...
Har så mycket att berätta för er men vi får ta en sak i taget. Just nu betyder det att sova...Skall försöka övertala dottern att sova hos mig nu när maken inte är hemma...Det är så ensamt....

Intensiv vecka och helg!

2009-08-30T06:00:00.000+02:00

Med en make som har Wegeners Granulomatos så kan en vecka vara väldigt händelserik, och denna vecka blev en sådan vecka. Med oron för honom blandat med införande av sopplunch på jobbet så tror jag mitt huvud har varit nära bristningsgränsen.

Som om det inte skulle räcka så fick jag så ont i nacken i onsdags så jag var riktigt orolig för att jag skulle missa höstens stora händelse - FORMEX! Men det redde jag och farsan upp med riktigt intensiv massage och tillrättaläggningar (han är faktiskt kiropraktor, så ni inte tror nåt annat) två kvällar i rad...TACK!

Så utrustad med en karta var av Ipren och Alvedon så var jag, Carina och storesyrran redo för att kasta oss in på mässan för att suga i oss av höstens trender och naturligtvis gräva i alla pärlbyttor och förundras av allt bling bling, pling pling och allt annat som man bara vill HA!

Man känner hur kreativiteten bara strömmar till...kommer säkerligen lägga ut lite bilder på alster som jag producerat. Allt för att ni oxå ska få lite inspiration...

Hur är det med maken så här på söndagskvällen? Jo, det håller på att reda upp sig. Oron har lagt sig lite, men framförallt - han känner sig tryggare igen.