Glöm inte bort era mammor på Mors Dag!!!

Har varit ut och surfat lite på internet. Det är märkligt hur ett personligt meddelande på FB gör att man hamnar på en sida som i sin tur leder till en annan sida som i sin tur.... och så blir man sittandes framför datorn i ett par timmar.

Förlsaget jag fick var en låt som jag först lyssnade på...
http://www.youtube.com/watch?v=Rbn5n5jp3dA
...och sedan letade jag, av gammal vana, upp texten till den - vill alltid läsa texten... och låttexten fanns på en helt otroligt fin blogg skriven av en kvinna som miste sin son i en bilolycka... Läste hennes blogg från sida till sida - hur överlever man när man får uppleva något sådant? http://tillminneavericlind.dinstudio.se/empty_19.html

Det är förunderligt hur människan fungerar. Man måste ha en inbyggd överlevnadsinstinkt som inte är av denna värld!!
Hittade en jättefin dikt på denna blogg, skriven av en okänd:

"Ni kanske tror mig när jag skrattar,
att jag mår bättre när jag ler.

När inte glansen finns i ögat
finns det någon som tåren ser?

När inga tårar finns att torka,
när jag skrattar bort min gråt.

När jag sväljer alla känslor
för att känna är för svårt.

Jag sväljer all förtvivlan,
jag flyr bort från min tår.

När jag kväver allt jag känner
ser då någon hur jag mår?

Mer än så behöver man inte säga... i denna dikt kan jag lägga många känslor från de senaste 2½ åren!

Med viss bävan ser jag fram emot att gå på både personalfesten på fredag och på återträffen på lördag. Det känns både skojigt och pest. Mitt inre är i uppror, men jag ska gå och kan själv bestämma när jag vill hem. Skönt!

På söndag är det Mors dag och jag tog ett beslut om att faktiskt ha butiken öppen kl 10-13. Sedan äter vi lite innan vi åker till Mamma och kramar om henne på Mors Dag. Man skall alltid fira mamma men på Mors Dag gör vi det lite extra extra...

Älskar dig mamma!

I våran familj har vi inte svårt att tala om hur mycket vi älskar varandra.

Ändå när det händer olika tragiska saker känns det som att man ändå inte har sagt det nog många gånger.

Och det är ju faktisk så att man inte enbart genom ord kan visa att man älskar någon - ibland kan det räcka med en klapp på kinden - eller att man stryker någon på foten - eller att man helt enkelt bara finns där när någon man älskar öppnar ögonen och tittar på en och ler lite när de konstaterar att de inte vaknar upp ensamna... och förnöjt somnar om. Det är både kärlek och lycka mitt i allt elände...

Det låter kanske inte klokt att man ska stryka någon på foten - men när Lelle låg på IVA så var jag jätteförkyld - och min man älskar när jag "feschlar" (hahaha - vet inte hur det stavas...är säkert Hälleforsmål...) på hans fötter. Så istället för att vara nära hans ansikte och händer så gjorde jag det han gillar allra mest! Jag är världmästare på fotfeschlande...;)

Så glöm nu inte bort att komma ihåg era mammor - helt plötsligt kan det vara försent!
Sänder en tanke till alla Er som mist era mammor på olika sätt. Styrkekramar till Er alla!

Kram till er alla från mig!