Plötsligt händer det!

Jag måste erkänna att jag är en, tror det kallas "signseeker"? Om det nu skulle vara någon som inte vet vad det är så skall man kort och gott hitta bilar i nummerordning. Alltså nr 001, 002, 003 osv.

Alltsammans började 2004. Jag reagerade väl sent i vanlig ordning, långt efter alla andra. Efter diskussioner om det var vettigt eller inte så bestämde jag mig för att försöka. Jag är inte känd för att vara vettig i alla situationer. Dumt nog tog jag beslutet när vi skulle åka hem från Sälen istället för när vi åkte dit. Fattar ni hur många nummer jag kan ha missat?!

Hur som - ni som har åkt från/till Sälen vet att den vägen inte är glest trafikerad precis, speciellt inte när man åker hem samma helg som hela mellansverige skall dit. Jag ångrar att jag inte räknade hur många bilar vi mötte innan jag äntligen hittade 001!!! Om vi säger så här - gubben vaknade iallafall efter mitt: -Herregud - där kom den ju! Jag har hittat nummer ett! i ganska högt tonläge.

Sedan var jag fast! Ända fram tills förra veckan har jag inte känt någon, förutom mina flickor, min storesyrra och min mamma, som är fast för detta sattyg...men där mittemot mig - under kafferasten på jobbet säger min ena kollega: -Jah, där kom 174!

Sedan la han fram "sin" teori som gjorde mig så deppig. Någonstans hade kollegan hört att man borde hitta 100 nummer varje år. Vilket stämmer för honom tydligen - men inte mig inte. Jag borde ju då rent teoretiskt vara uppe i nr 570 cirkus... Jo, tjena säger jag bara. Har letat efter 200 i evigeter, typ 1 månad nu. (Till min stora lycka betyder ju ändå detta att jag inte var sista människan på jorden att börja leta efter nummerplåtar...)

Bor man i denna lilla håla, aldrig är utanför 50-skyltarna så går det inte så snabbt kan jag lova. Jag har en nackdel till förövrigt...;0) Är inte längre än 158 cm och dessa tråkiga nedersta wirarna på wireräcket täcker precis mitt synfält. Fattar ni hur frusterande det är att möta bil efter bil när man t ex åker till Stockholm och inte kan se nummerplåtarna...
Plötsligt händer det! Som genom ett under mötte jag 200 på en wirefri sträcka på väg till Stockholm. Så nu är jag på jakt efter nr 201! Jodå, det var både mörkt och regnigt och jag var fortfarande 158 cm när vi åkte hem sent på lördagkväll från Stockholm, så inte såg jag vilka nummer jag mötte:(

Men skam den som ger sig! Som sagt - ständig optimist...men det går rykten om att det numret glider runt i byn så jag får hålla ögonen öppna;)

Kram till er alla!
Förresten har min dag varit bra. Solen sken tillslut...