Lyckan är något temporärt

Kan inte hålla mig! Måste bara citera lite ur boken jag läser just nu "Min stora kärlek" av Sarah Dunn. En bok som man bara läser rakt upp o ner utan att tycka nåt egentligen. Men det finns lite ljusglimtar här och där. Detta är en ljusglimt som man både kan skratta å gråta till. Den passar in på så mycket, inte bara i förhållanden!!! Var lite trött (läser alltid när jag lagt mig för att sova) så jag fick faktiskt läsa det några gånger och log mer o mer å tänkte att detta måste jag skriva i bloggen - så varsegoa!

"Man faller för en person för att ens undermedvetna gillar något i deras undermedvetna, och det är först långt senare som man upptäcker att det där som ens undermedvetna gillade var det faktum att personen i fråga är som gjord för att såra en på exakt det sätt man fruktar mest."

(Ja, vad mer finns att tillägga. Men som jag förklarade för ena dottern häromsistens: Allt som gör ont blir sedan till livserfarenheter som man kan se tillbaka till och känna att man blir starkare och starkare av efter vägen, och denna personen blir du och ditt liv.)

Men det allra bästa och mest svårlästa (?) kommer direkt efter...

"Och det värsta - för det är inte slut än - är att även om man tror att man räknat ut alltihop så har man inte det. Till och med när man tror att allt är solklart är det inte det. Till och med när man tror att man dragit fram allting i ljuset så har man inte det. Man bara tror att man har gjort det. Ni sitter säkert och är övertygade om att ni har allting klart för er. Ni tänker antagligen; jo, jag var precis som du en gång, men sedan gjorde jag det som krävdes, jag började förstå hur mitt psyke fungerar, jag hittade rätt person, vi gör speglande övningar med varandra, vi har dragit tillbaka våra projektioner, och nu är jag lycklig. Och jag säger inte att ni inte är lyckliga. Jag säger bara det här: varning för lycka. För lyckan har för vana att vara temporär."

Say no more! Hugs for you all!