Jag - en bloggare?

Sitter här med min kaffekopp och funderar på lite av varje. Har precis varit in på Swedbank och kollat "statusen" på kontonen...suck. Bäst att hålla koll så man inte har för mycket kvar! I värsta fall kan man ju börja inbilla sig att man kanske och eventuellt skulle kunna ta sig råd med diverse lyxartiklar.
Min blogg startade jag på ett infall. Det var slumpen som avgjorde att det blev just nu. Har tänkt tanken länge men inte vågat-har inte trott att mitt förstånd skulle räcka så långt-men det var faktiskt riktigt lätt.
Att jag sedan inte har någon speciell struktur eller tanke på hur det skall bli är nog inget som bekymrar mig. Min blogg kommer att vara som mitt liv. Försöker ta en dag i taget och känna efter hur jag orkar med. Känner att bloggandet kanske kan få mig att bara glömma vardagen en stund och bara vara. Göra det jag tycker är roligt. Skriva, eller prata skulle nog mina vänner säga, och en del av dem säger att jag är tidsoptimist. Jag är född optimist så varför skulle jag inte vara tidsoptimist?
Att ta en dag i taget är aldrig lätt. Ibland känns ju allt toppen och man tror att man klarar allt! Då vill man planera och dutta med allt möjligt och livet känns underbart. Men så blir man plötsligt påmind om att vi har bara löfte för dagen vi har i dag och just nu.
Vilken dag man nu än har så hoppas jag åtminstone att jag antingen kan få er att le lite granna för att lätta upp just eran dag. Eller...så skall ni kunna känna att ni inte är ensammen i er mindre glada dag. För det är ju just det - man är aldrig helt ensam. Det gäller att bjuda på sig själv och dela med sig av gott och ont.
Själv vet jag inte riktigt vad jag har för dag idag, men det är faktiskt helt OK för mig. Men när jag tittar ut och ser att min Ölandstok är helt översållad av gula blommor som står i sådan kontrast till det gråa vädret kan jag inte motstå frestelsen att bli väldigt glad! Sån är jag!

Kram på er alla!