Varje morgon när jag kliver upp så har jag dagen planerad i stort. Först det vanliga: morgonrutiner- frukost - jobba - och sen då? när jag kommit hem. Hungrig såklart. Å inte bara jag för den delen... Alla djuren väntar ivrigt på stormatte för då vet de att snart vankas det torrfoder för hunden (inkl. en korvsnutt preppad med epilepsimedicin) och blötmat till våra två katter Gosan och Busan.
När vi alla är mätta, belåtna och rastade så kommer då tankarna på allt jag egentligen borde göra... dammsuga bort dagens, eller rättare sagt, veckans hundhår, plocka ur/i diskmaskinen, tvätta, ringa halva släkten, kanske skulle jag också börja höstgreja ute i trädgården...Suuuuck! Precis där går luften ur mig!
Om ni har varit nära att gå in i den berömda väggen så vet ni hur dessa små vardagliga saker kan ses som oövervinnerliga berg! Till detta skall också tilläggas att jag under våren har haft en mycket allvarligt sjuk make som inte varit hemma mer än 15 dagar mellan 5 feb-27 juni. Jag lovar att det tar tid att återhämta sig.
Helt plötsligt är det inte lika enkelt att bara koka en korv och tina ett korvbröd - jag har t o m ätit den utan nåt på för jag har helt enkelt inte kunnat förmå mig att ta fram senap och ketchup ur kylen som är 1 meter bort.
Idag mår jag som tur är bättre men vissa saker är fortfarande jättesvåra att ta tag i. Det räcker med att ha en sak att göra när jag kommer hem. Annars kommer stressen direkt och med den hjärtklappningen... :(
Vad som gör mig riktigt glad är att vissa dagar har jag energi över för att dammsuga OCH torka golvet - och jag tycker det är roligt. Bara att få känna känslan igen över att tycka det är roligt kan få mig helt rusig av lycka. (Då behövs inte ens handspriten för att göra mig lycklig ;) )
Vill passa på att tacka ALLA för allt stöd ni gett mig under denna svåra tid. Ni har alla en speciell plats i mitt hjärta. Speciella tankar går till våra döttrar som är otroligt underbara - Älskar er mer än jag någonsin kan visa. Puss på er!
Egentligen borde jag lägga mig nu - men tror att jag skall snabeldraka (dammsuga alltså) lite iallafall! Helt plötsligt smög sig en liten glad känsla fram...bäst att smida medans järnet är varmt!
Kram till er alla!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar